Tysk torsdag: Noveller om en förlorad värld

Så har han gått bort från denna världen- Siegfried Lenz. Nära 90 år gammal blev han och han kommer att bli odödlig med allt det han skrivit. En hel del har blivit översatt till svenska men tyvärr inte hans novellsamling "So zärtlich war Suleyken" som handlar om det Masurien som Siegfried Lenz och så många andra med honom tvingades lämna under och efter andra världskriget.

Jag har inte läst alla berättelserna i den här samlingen ännu - men här finns det humor, iakttagelseförmåga och fantasi (säkert blandad med en god portion verklighet) i mängd. Det måste ha varit en mycket speciell plats att bo på- detta Suleyken (Suleyken är dock en fiktiv by men jag skulle tro att delar av Lenz hemort Lyck finns inristat i novellerna.)

I efterordet till novellsamlingen ( i allt 20 stycken) skriver Lenz om hur hans hemort låg bakom ryggen på all historia- inget "känt folk" har frambringats härifrån; i stället hittade man träarbetare, bönder och borstbindare för att ge några exempel- "das unscheinbare Gold der menschlichen Gesellschaft". Tålmodigt framlevde de sina dagar och när de talade med varandra så handlade det om urmodiga nyheter som till exempel fullmånens inverkan på nypotatisen.

Siegfried Lenz skriver att han velat fånga den masuriska själen med sina noveller och jag är säker på att han lyckats mycket väl med det.

"Diese Geschichten sind zwinkernde Liebeserklärungen an mein Land, Eine aufgeräumte Huldigung and die Leute von Masuren."

Dags att läsa och minnas en riktigt stor författare.