måndag 20 oktober 2014

En norsk madame Bovary


Ungdomsporträtt av Jonas Lie


Jag har läst ut "Naar sol gaar ned" av Jonas Lie- en så kallad äktenskapsroman med dystra och tragiska toner. Jag tänkte lite på Flauberts "Madame Bovary" för fru Stefanie (som har en av de kvinnliga huvudrollerna) har många drag av den missnöjda och flärdfulla Emma Bovary.

Romanen ses mycket genom "bedstefars" ögon, farfadern i familjen som bor på undantag hos sin son och hans familj. Bedstefar iakttar och funderar- han ser tillbaka på sitt eget liv och med de erfarenheter han har förvärvat förstår han mer än någon annan i familjen. Barnen (tre till antalet) har också sina aningar om att Gunnar och Stefanie Grunths äktenskap inte är lyckligt och att det är på väg mot en katastrof. Det vilar en undergångsstämning över den här berättelsen från de allra första sidorna och så accelererar det undan för undan.

Stefanie söker lyckan i dyra kläder, resor till storstaden och i pianospel- och så i sin älskare Wingaard. Gunnar Grunth (han är läkare och flitigt anlitad) ser inget - eller snarare han vill inte se. Till slut kommer han dock till insikt och kort därefter slutar allt i stor tragedi.

Men- det finns hopp. Dottern Terna har funnit en man som verkar passa henne och på de sista sidorna får man vara med om bröllopet och så slutar allt i bedstefars funderingar.

"Han, - den gamle mand, - syntes, han paa det sidste havde gjort den ene Opdagelse, vundet det ene syn efter det andet i dette--
-- I rullegardinet gulnede endnu et sluknende sidste Solskjaer, og bedstefars öienlaag holdt paa at glippe og falde til...
   De skimrede frem diss dybe, kjaerlige öine, som saa ofte havde hvilt tungsindig paa ham med de forgjemte baevende spörgsmaal; - de var nu trygge rolige, fortrolige...
   Der svaevede som en fugl naer over ham med vingen-"

Jonas Lie skriver mycket intensivt och med psykologisk finess- aldrig att det blir tråkigt och ointressant. "Naar sol gaar ned" kom ut år 1895 och jag är övertygad om att den blev flitigt läst på sin tid. Det exemplar jag har är en del i "Samlade vaerker" (hela 14 band).. Det känns som om Jonas Lie borde återupptäckas. (Jag tror att den senaste svenska översättningen av boken är från 1911).

Inga kommentarer: