Äppeldoft gör ont

På mitt läsbord har jag just nu en nätt liten volym på under 100 sidor. Bland bibliotekets hyllor hittade jag den- "Den första klunken öl och andra små njutningar" av Philippe Delerm (Bonniers förlag 1999 och översättningen är gjord av Anders Bodegård).

En helt underbar liten bok med ett innehåll av filosofiska funderingar och poetiskt formulerade tankar sorterade under ett antal olika rubriker som till exempel: Motorvägen, natt; Rulltrottoaren på Montparnassestationen; Blöta ner sina espadriljer och så Äppeldoft (det är därifrån jag har hämtat min egen rubrik).

Philippe Delerm är en mycket produktiv författare och ett par av hans böcker har blivit översatta till svenska (synd att det inte har blivit flera kan man tycka). Jag gläder mig i alla fall åt de här små njutningarna och här kommer slutraderna i kapitlet om "Äppeldoft"

Äppeldoft gör ont. Det är lukt av ett starkare liv, av en långsamhet man inte längre förtjänar.

Annars är nog min favorit stycket som handlar om Motorvägen, natt. Man kör där ensam i sin bil i mörkret och jo, jag känner igen det mesta som Delerm beskriver i sin betraktelse. Tystnad som är vadderad med ensamhet och hur man sitter som i en liten rymdraket eller som i en fåtölj i en biosalong. Att färdas genom natten och se de där neonskyltarna flimra förbi och så måste man stanna för att ta den där koppen stimulerande koffein och det enda som är öppet så där dags är en "ljuskatedral" i form av en bensinstation (modell större). Personer utan riktiga ansikten och sedan är det åter dags för avfärd- man tar på sig sitt metallskal och far vidare mot en fjärran gryning. Nästan som en tavla av Edward Hopper.