Månregnbåge (eller månbåge) är den nattliga varianten av regnbåge. Fenomenet, som liksom vanlig regnbåge är en optisk synvilla, uppstår på grund av reflekterat månljus--. (Källa: Wikipedia).
De kom att kallas för The Dymock Poets- Dymock ligger i det nordvästra hörnet av grevskapet Gloucestershire. År 1914 kom de hit, poeterna, och de möttes av fält fyllda av blommande påskliljor och stigar kantade av skira björkar och små ekträd på väg att slå ut.
En av dem var Wilfrid Gibson och han mindes våren och sommaren år 1914 så här:
Do you remember the still summer evening
When, in the cosy cream-washed living-room
Of the Old Nailshop, we all talked and laughed-
Our neighbours from The Gallows, Catherine
And Lascelles Abercrombie, Rupert Brooke;
Elinor and Robert Frost, living a while
And Little Iddens who'd brought over with them
Helen and Edward Thomas? In the lamplight
We talked and laughed; but for the most part, listened
While Robert Frost kept on and on and on,
In his slow New England fashion, for our delight,
Holding us with shrewd turns and racy quips,
And the rare twinkle of his grave blue eyes?------
År 1914 var Edward Thomas fortfarande en prosaförfattare men han hade blivit mycket god vän med Robert Frost (som vid den här tiden var bosatt i England) - långsamt vaknade ett intresse för att skriva dikt hos Edward Thomas.
Sommaren blev dramatisk - den 28 juni föll skotten i Sarajevo och den 3 augusti förklarade Tyskland krig mot Frankrike. En dag senare var även England i krig. "We shall all have to fight", sa Rupert Brooke.
Robert Frost och Edward Thomas försökte utnyttja tiden så gott de kunde- i skuggan av det som skulle drabba dem alla. De gick långa promenader i den vackra naturen och så citerar jag Matthew Hollis i "Now All Roads Lead to France- The Last Years of Edward Thomas" (Faber & Faber 2011):
"On 6 August a full moon rose on an evening of heavy precipitation. The two friends were descending the Malverns when a rare lunar rising occured, what Frost recorded as 'A very small moon-made prismatic bow'. What they witnessed was a moonbow that as it rose in the night became a lunar corona."
Robert Frost skrev en dikt om det här speciella ögonblicket.
A wonder! Bow and rainbow as it bent,
Instead of moving with us as we went,
(To keep the pots of gold from being found)
It lifted from its dewy pediment
Its two mote-swimming many-colored ends,-----
Tre år senare var Edward Thomas och Rupert Brooke båda döda - två unga män av många som detta monstruösa första världskrig berövade livet.
Gloucestershires böljande landskap (lånat foto).
2 kommentarer:
jag tittar på allt möjligt, går upp på nätterna... men inte hört om detta. Solstorm vet jag vad det är, som Åsa Larssons bok heter.
Hannele: Detta var helt nytt för mig också. Himlen är fylld av intressanta blickfång!
Skicka en kommentar