tisdag 30 september 2014

Den modige bokförläggaren


Amsterdam- karta från 1600-talet

Att vara bokförläggare kan vara ett farligt yrke. Speciellt när det fria ordet hotas. Emanuel Querido fick plikta med sitt liv.

Under 1930-talet drogs snaran åt allt hårdare för de författare som ville skriva som deras samvete och  inspiration bjöd dem. Sommaren 1936 i Ostende hade den skara skriftställare som samlats där alla ett gemensamt- svårigheten att få sina böcker i tryck på originalspråket- tyska.

I Amsterdam fanns dock Emanuel Querido (1871-1943) som hade haft bokförlag där sedan 1915. Han var också en föregångsman vad gällde pocketböcker- han startade sin "salamanderserie" år 1934 (ett år innan den första penguinboken kom ut). Från 1933 och fram till den tyska invasionen år 1940 kom Querido att ge ut över 100 böcker av tyskspråkiga exilförfattare.

Så blev det maj 1940 och allt rasade samman. Querido flydde och försökte gå under jorden men han blev förådd, fängslad och skickad till koncentrationslägret Sobibor. Han mördades där i juli år 1943.

Tyska wikipedia har en lista över alla de författare som kom att stå under Queridos beskydd.

4 kommentarer:

Klemperer sa...

Underbart. Tack för det! Jag visste inte hur många författare Querido beskyddade - och nästan ingenting om förlaget själv.

Din wiki länk har en länk till en ZEIT-artikel från 1982 om Fritz Landshoff som begrundade den del av förlaget (om jag förstår det riktigt). Artikel är på tyska förstås, men bra. (Det kan man tyvärr inte alltid säga idag om "die Zeit".)

Om man kan läsa tyska så är artiklen av Elisabeth Wehrmann i "Zeit" 1982 verkligen bra! "Ernst Toller var min bästa vän" heter det.

Ivo Holmqvist sa...

Det är en intressant förteckning som Wikipedia har på de fyrtio tyskspråkiga författare som Queriod gav ut. En gemensam nämnare för nästan alla är deras antinazism och antifascism. Härmed några randanmärkningar om vissa på listan:

En av dem, Hans Keilson, dog alldeles nyss hundra år gammal, och var verksam som föreläsare ända till slutet sedan hans böcker långt om länge upptäckts på nytt och kommit i nya upplagor.

Th. Th. Heine, känd tecknare i Simplicissimus i München, gick i svensk exil och skrev två roliga och lätt flugiga böcker där: Och nu väntar vi på under, och Sällsamt händer.

Gustav Reglers mest kända bok handlade om spanska inbördeskriget, Anna Seghers blev författarmatriark i Östtyskland, och Georg Kaiser är väl mest ihågkommen (om alls)för expressionistiska pjäser som Gas.

Wilhelm Speyer är säkert alldeles bortglömd. Dock kom i rask takt fem av hans böcker på svenska, två av dem översatta av Eyvind Johnson, bland dem den lättviktiga men trevliga Sommar i Italien.

Om fattigläkaren Alfred Döblin finns mycket att säga - en del fick jag sagt i en understreckare om honom i Svenska Dagbladet 1978, det år då han skulle ha fyllt hundra.

Anders Björnson vars bok om Joseph Roth just har kommit kommenterar i senaste numret av den finlandssvenska Nya Argus Thomas Manns reaktion när han 1942 fick veta att Stefan Zweig begått självmord i Brasilien, samman med hustrun - han blev sur och tyckte det var att överge den antinazistiska kampen.

Björnsson visar att Thomas Mann dröjde ett bra tag innan han tog klar ställning mot Hitler och hans anhang, brodern Heinrich var snabbare och mera rakryggad. Och så nämns i artikeln också Ernst Toller som även han begick självmord, på ett hotellum i New York 1939.

I det exemplar av den engelska översättningen av hans självbiografi som finns i biblioteket på University of Indiana i Bloomington finns ett tidningsklipp inklistrat, den här notisen som är daterad 29 maj 1939:

"New York, Tuesday. - Ernst Toller, exiled German playwright and author, hanged himself in an hotel here. He left no note, but was apparently driven to suicide by severe heart and stomach ailments. He was 46. A volunteer in the German army in 1914, he was wounded two years later, and thereafter conducted anti-war propaganda, which led to his arrest in 1918.

He became a workers´ leader and a commander of revolutionary troops, was again imprisoned, but escaped from Germany upon the establishment of the Hitler regime."

Ingrid sa...

Klemperer och Ivo Holmqvist: Stort tack för de fina tipsen och all information om dessa författare. Jag har faktiskt sökt en del nu på morgonen efter bland andra Hane Keilson och även Anna Gmeyner- mer blir det- speciellt efter all denna värdefulla information som verkligen inspirerar till vidare letande och läsning! Än en gång stort tack.

Ivo Holmqvist sa...

Tack Klemperer för länken till Elisabeth Wehrmanns intressanta intervju med Fritz Landshoff, i Die Welt den 11-12 mars 1982 - det tar inte många sekunder att få fram den på nätet.

Av den - men inte av förteckningen på Wikipedia - framgår att också Ernst Weiss hörde till de författare som Landshoff såg till att Querido gav ut. Hans roman Ögonvittnet har nu långt om länge kommit på svenska. Här något mer om honom och den:

http://www.dixikon.se/utvalda-bocker/tyska/franz-kafka-bilder-ernst-weiss-augenzeuge/

(fast det är nog en anonym amerikan och inte Ernst Weiss som finns bredvid Franz Kafka på fotot).

Dessutom såg Landshoff senare till att bland andra de bästsäljande Vicki Baum och Erich Maria Remarque gavs ut på ett annat förlag som han var knuten till, Kiepenhauer & Witsch.

På våren 1940 fick han visum till England, tack vare förlagskollegan Harold Macmillan, den senare premiärministern, och genom Gustav Regler ett till Mexiko (undras om han träffade den gåtfulle Bruno Traven/Ret Marut?)

Från 1951 var han medarbetare på Abrams i USA, förlaget som specialiserat sig på vackra konstböcker.

I intervjun förundrar han sig över något som många andra frågat sig: "Jag kan i dag fortfarande inte begripa hur en man som Hitler, med sin förfärliga röst, sina avklippta meningar och jämmerliga gestalt kunde försätta massorna i extas och kvinnor i hysteri."

En annan tysk som gav ut konstböcker inte bara i München utan också i New York var Ernst Hanfstaengl, en tid men inte så länge Hitlers presschef. Hans memoarer liksom hans bok om Hitler tål att läsas, dock helst med några nypor salt.