Foto: Max Ronnersjö
Jag har alltid varit mycket förtjust i Jacques Werups sätt att skriva och många av hans böcker har jag läst- dock inte alla (han är produktiv som få) men på biblioteket hittade jag en essäsamling från 1998- Människan är vem som helst. I kapitel tre skriver Werup om bortglömda författare och han börjar med Ann-Sofi Lejefors. Försök att hitta hennes diktsamling "Hjärtat" idag. (Möjligen finns en del på biblioteken och hos välsorterade antikvariat).
Jag citerar Jacques Werup: " Vem bryr sig om författare som dessa? Branschen? Knappast. Läsarna? Tveksamt- också lyrikpubliken har blivit besmittad av journalisternas uppmärksamhet på de redan uppmärksammade. Vem söker alla dessa utomordentliga diktare som försvann innan ens de närmast sörjande lärt sig stava deras namn?"
Så fortsätter Werup med att skriva om diktsamlingen "Hjärtat" som kom ut år 1982. Diktsamlingen rönte ovanligt stor uppmärksamhet när den kom ut och kanske hämmade det fortsatt skrivande. "Hjärtat" kom att bli Ann-Sofi Lejefors enda bok.
"Jag skall donera mig hel och hållen
till Nordiska museet----
På skylten invid min monter ska stå:
"80-talskvinna,
tillkortakommen i kärlek,
död i sitt trettionionde år,
då hon gav upp------"
Jag kan hålla med Werup om att det finns någonting heligt över böcker som få har läst och om att "författare med en liten produktion har aldrig som de flitiga utsatt sig för det idoga skapandets vulgaritet."
En annan författare som Jacques Werup berättar om är Gunnar Eddegren. En del av hans dikter kan man dock läsa i en ny utgåva av "Andra land" (Ellerströms förlag) som var Eddegrens sista diktsamling.
Eddegren dog år 1985- då var han bara femtio år gammal. Åtta diktsamlingar hann han med men idag är han bortglömd. I sin essä gör Werup en kort jämförelse mellan Eddegren och Tranströmer. Tranströmer är den större av de två men som Jacques Werup skriver "En "mindre" poet kan ibland te sig minst lika angelägen som en "större".
"Något i mitt liv ligger
äntligen bakom mig,
förbrukat
något har hejdats av allt som
förflyktigas mot döden."
(från dikten "Vårvinter" av Gunnar Eddegren ).
3 kommentarer:
Lundaförläggaren Jonas Ellerström räddar de orättvist bortglömda poeterna (och en hel del ihågkomna också) i sin nya Under tidens yta. En annorlunda svensk poesihistoria.
Han frågar sig i denna utmärkt stimulerande bok hur man ska se ut om man vill hamna i litteraturhistorien:
”Mycket förenklat uttryckt skall en poet vara man, ha en omfattande produktion och ges ut av ett stort stockholmsförlag för att få plats i översikter och handböcker.”
Och vilka faktorer gör att man hamnar i marginalen, eller helt utanför? ”En kort verkförteckning och hemmahörighet i landsorten eller Svenskfinland är inget bra utgångsläge.”
Hans alternativa poesihistoria behandlar sjuttio diktsamlingar, med en dikt ur varje, och med en nästan millimeterrättvis fördelning mellan kvinnliga och manliga poeter.
(Jag skriver utförligare om boken i nästa nummer av Nya Argus, och i kommande KHS, årsbok för kristen humanism).
Ivo Holmqvist: Omfattande produktion och Stockholm som bas verkar "passande" om man vill bli känd. Jag har Ellerströms alternativa poesihistoria i min hand just nu!
jag är lite nyfiken, har någon bok hemm
Skicka en kommentar