Så beskrev William Makepeace Thackerays lärare honom. Thackeray hade ingen trevlig barndom - han föddes i Calcutta år 1811 där hans far hade en framskjuten post i Ostindiska kompaniet. Mycket ung sändes han iväg till England för att gå i skola och senare läste han vid Cambridge. Studierna var inte särskilt framgångsrika och Thackeray sa att han som barn blev pryglad till liknöjdhet och som yngling hånad till inbundenhet och tvärhet.
I samband med myndighetsdagen kunde han lyfta en stor summa pengar - pengar som han ganska snabbt slösade bort på spel och dumma affärer. Vid 25 års ålder gifte han sig, fick två döttrar men så insjuknade hustrun (hon blev svårt sinnessjuk) och Thackeray blev ensam. Han började sin bana med att försörja sig som tecknare men kom på att det var böcker han skulle skriva.
År 1847-48 publicerades romanen Vanity Fair i ett så kallat månadshäfte (Thackeray bidrog själv med illustrationerna). Efter en trög start växte framgångarna och under åren som följde producerades en ansenlig mängd böcker. Vanity Fair (Fåfängans marknad) är dock säkert den av Thackerays romaner som blivit mest älskad.
I min hylla har jag en gammal engelsk utgåva- med en lite sorglig historia. Min mamma ville gärna läsa Vanity Fair på originalspråket och lånade boken (två delar) av en mycket god väninna, Gunnel. Så insjuknade Gunnel i polio och sjukdomen slog sig på lungorna- Gunnel dog helt oväntat och så blev böckerna glömda- och ja, nu har jag dem i mitt eget bibliotek. Det händer ibland att jag tar fram de här volymerna och tittar på Gunnels prydliga namnteckning på försättsbladet.
Vanity Fair gick som serie på 1960-talet med Susan Hampshire i huvudrollen som Becky Sharp. Jag har lånat hem den svenska översättningen (1968) från biblioteketets magasin. Det här är en bok jag gärna läser om.
2 kommentarer:
jag tror jag äger Vanity Fair men har inte läst än
Hannele: Jag läste den för så väldigt länge sedan att det är dags för omläsning- nu har jag läst halva första delen. Jag är fast.
Skicka en kommentar