Titeln är passande (fast jag läser den engelska versionen "Dark Avenues"). Det är mörker som råder i de här berättelserna- svart mörker, sorg och vemod faller i tunga droppar över läsaren. Mina tankar går till Hjalmar Söderbergs citat från "Gertrud": Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet.
Så här börjar titelnovellen:" In the cold, foul weather of autumn, on one of Tula's highways flooded by rains and indented with many black ruts, up to a long hut with a government posting station in one wing, and private living quarters where one could rest or spend the night, have dinner or ask for the samovar in the other, there drove a tarantass, bespattered with mud and with its top half-raised, pulled by three quite ordinary horses with their tails tied up out of the slush."
Novellerna i den här samlingen har kommit till mellan 1937 och 1949 och de är skrivna i exil. Kärlek, lust och ond bråd död handlar många av dem om men det som verkligen fångar in mig som läsare är naturskildringarna. Bunin skriver en mycket poetisk prosa. Min absoluta favorit bland de många berättelserna har titeln "A Late Hour" och den handlar om kärlek som aldrig dör- en man reser på minnets vägar och ser tillbaka på sin ungdoms stora kärlek. Han går på de bekanta gatorna och samtidigt följs han av de där dagarna från förr- den lyckliga tiden då hans hjärta var fyllt av kärlek och naturen färgades i så många nyanser.
"When I looked to the left , I saw a path, overgrown with dry grasses, disappering under more apple trees, and beyond them, peeping out low from behind some other garden, a solitary green star, glimmering impassively, and at the same time expectantly, and soundlessly saying something. But both the yard and the star I saw only in glimpses- there was one thing in the World: the delicate twilight and the radiant twinkling in the twilight of your eyes."
En annan novell av ett helt annat slag är "Iron Coat". En man tillbringar bröllopsnatten med sin unga brud- men- hon vill inte älska med honom och ber att slippa för hon har svurit att förbli orörd. Mannen lyssnar inte på henne utan "kräver sin rätt". Det hela slutar i tragedi och det visar sig att flickan lovat bort sig till en björn (Iron Coat). Det hela skulle kunna vara dumt och fånigt men i stället blir det mystiskt, mytiskt, sorgligt och vackert.
"A Cold Autumn" handlar om de där dagarna under sommaren år 1914- då världen stod still för att sedan aldrig bli sig lik igen. En pojke säger farväl till sin far som beger sig till fronten. Faderns sista ord till sonen " You live, be happy in the world, and then come to me...."- novellens slutord: "I have lived, have been happy, and now I shall soon be coming.".
Kärlek, lust och sorg. Så sammanfattar jag boken- och- jag konstaterar att jag tycker mycket om Bunins sätt att skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar