En liten behändig (och mycket läsvärd) bok

Porträttet föreställer den ryske författaren Sergej Aksakov (1791-1859)

. När jag var på biblioteket under veckan som gick traskade jag (som vanligt) in i magasinet som sedan  drygt ett år tillbaka är öppet. Lite förstrött började jag leta i bokstavsordning bland skönlitteraturen och så drogs blicken till en liten vacker bok - "En familjekrönika" av Sergej Aksakov. Det låter ryskt, tänkte jag och nappade genast till mig mitt fynd. (Jag är inte alltför hemma i rysk litteratur, det erkänner jag mycket villigt- men man kan väl lära sig mera).

Sergej Aksakov var god vän med Gogol och han skrev kanske inte med glödande penna men väl med vacker natur och goda minnen i åtanke- han berättade om "den gamla goda tiden."

Aksakov kom från öster om Volga- det  som kallas för basjkirernas och tatarernas land- han växte upp på familjegodset och han skildrar ofta naturen i sin hembygd. "En familjekrönika" handlar (som namnet anger) om släkt och familj- och boken är till stor del självbiografisk. Mest handlar det om farfar Stepan, han som inte nöjer sig med att bo kvar i Simbirsktrakten- det är alldeles för trångt där och för många släktingar som bråkar om allt möjligt. Farfar skaffar sig land i Ufa-provinsen i stället och så börjar berättelsen som följer livet på gården med alla bekymmer och glädjeämnen. Det är ett underbart porträtt av en mycket speciell man. Inte alltid så lätt att tas med men ärlig och rättvis på sitt eget sätt. Den här lilla boken ger en god inblick i livet som det måste ha tett sig en gång för länge sedan (hos det övre skiktet av befolkningen). Aksakov är en mycket duktig berättare och jag skulle mycket gärna vilja läsa mera av honom.

När jag letade efter bilder av Ufa hittade jag den här som föreställer ett teatersällskap (från 1934). Det är ett gammalt och slitet foto (lånat från Wikipedia) och jag undrar så över dess historia... om bilder kunde tala (på mer än ett sätt).

"En familjekrönika" är utgiven av Tidens förlag (Tidens klassiker) och det exemplar jag har i min hand är från 1991. Översättningen är gjord av Manja Benkow Förordet har Nils Åke Nilsson skrivit.

Här en länk till de ryska klassiker som getts ut av Tiden.