söndag 16 mars 2014

Konstantin Paustovskij och "Telegrammet"


Konstantin Paustovskij (1892-1968)

Jag började morgonen med att leta fram 1947 års samlade All världens berättare (jag har dem i inbundet skick)- där, på sidan 822, (oktobernumret) finns novellen "Telegrammet" av den ryske författaren Konstantin Paustovskij.

Jo, han kan skriva. "Telegrammet" är en vacker, sorglig och mycket tänkvärd berättelse om en åldrig mor och hennes dotter. Katarina Petrovna bor i ett "museum"- hennes hem är fyllt av minnen från förr och det står under distriktsmuséets beskydd, får man veta. Katarina är gammal och starren har fördunklat hennes syn- hon trevar sig fram och hennes dagar tycks henne numera oändliga. En gång var hon en vacker ung kvinna och hon bodde i Paris - där hade hon sett Victor Hugos kista föras genom avenyerna.

Enda barnet, dottern Nastja bor långt borta i Leningrad. Hon har "inte tid" och det dröjer mycket länge mellan hennes besök i hemmet. Nastja dövar sitt dåliga samvete med att skicka sin mor pengar.
" --- Katarina Petrovna satt där helt förtumlad med pengarna i handen, och dessa pengar var henne tunga som vikter av järn. Så tog hon glasögonen på sig och läste de få orden på postanvisningen. Orden var alltid precis desamma: så mycket att göra, så tiden varken räckte till att resa eller ens skriva ett ordentligt brev."

Nastja är fullt upptagen med att arbeta som sekreterare i Konstnärsförbundet- hon hjälper till med att anordna konstutställningar och har bråda dagar. Så kommer ett brev- från hennes mor, Katarina: "Hjärtebarnet mitt- denna vinter överlever jag inte. Kom hem, om så också bara på en dag.---"
Men- dottern har- som vanligt- inte tid.

Den här novellen är så gripande och skriven med så mycken psykologisk insikt- ämnet är klassiskt och oändligt sorgligt.

"De begravde Katarina Petrovna följande dag. Det hade frusit på och ett lätt snöfall hade börjat. Dagen vitnade, himlen var torr och ljus fast grå som om urtvättad lärft varit spänd över huvudet. Långt bort på andra sidan floden var det gråblått och det kom en skarp, frisk snölukt därifrån, framlockad ur videbarken av den första köldknäppen." Översättning: Asta Wickman

Bokförlaget Akvilon har gett ut en samling av Paustovskijs noveller ganska nyligen :
Noveller (1924-1966, sv. övers. 2012). Bokförlaget Akvilon.

Inga kommentarer: