måndag 24 juni 2013

En mycket obehaglig syskonskara



Jag har läst Sigfrid Siwertz "Selambs" och fått den ena obehagsrysningen efter den andra. Inte för att det är en dålig bok, tvärtom, utan för att den är så diaboliskt skriven. Här avporträtteras fem syskon ,Peter, Laura, Stellan, Hedvig och Tord ,  och alla är de helt svarta i själen. Inte den minsta lilla ljusglimt- bara elakheter och perversioner för perverst är det att älska penningen så mycket ( i Tords fall slår det över på andra sätt. )

Varje syskon får sin beskärda del av utrymmet i den här krönikan och det är verkligen ett monument över egoismen i dess allra högsta potens. Värre än så här kan de väl knappast bli. Peter ruvar på guldet som en annan drake och lever samtidigt i ren misär för att inte slösa på det han tillskansat sig genom rena bedrägerier.( Han drar sig givetvis inte för att utnyttja sina syskon.) Ensam lever han och ensam dör han och den son han har (u ä) utnyttjar han bara som ett "supsällskap" (ett supsällskap som han dessutom förleder och depraverar å det grövsta).

Laura är en känslokall utnyttjande kvinna och Hedvig som utbildar sig till sjuksköterska (ett osannolikt yrkesval) är också en ofullständig människa med ett minimalt känsloliv. Stellan blir officer och tycker att det är mycket lustigt att roa sig på andras bekostnad. Han är feg och hållningslös och precis som sina syskon bara förälskad i pengar. Tord lever ett bohemliv på en ö tillsammans med en kvinna som han plågar och misshandlar å det grövsta. Han gillar insekter och studerar dem noga- "de är så grymma".

Alla dessa fem får sina rättmätiga straff och jag tror att författaren (Sigfrid Siwertz) har känt en stor skadeglädje när han skrev boken (som ska vara baserad på en verklig familj).

Jag tycker inte alls att den här boken är "gammal skåpmat" - visst får man läsa vissa delar med den tidens ögon (1920-tal) men beskrivningen av egoismen som universalmål äger kuslig aktualitet även idag. Metoderna är i stort sett desamma.

Tråkigt är det att TV-serien som visades år 1979 inte har kommit i repris (ännu) och inte finns den på DVD heller. Bengt Lagerkvist var en gudabenådad regissör och jag länkar till listan med alla de teaterpjäser och serier i hans regi som visats på TV.

5 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Mina syskon och mina barn är goa kompisar...

Mrs Calloway sa...

mycket av den s. k. gamla skåpmaten är alltför aktuell. det lustiga är att igår tog jag fram Selambs och tänkte: hm, dags för omläsning?

mimmimarie sa...

Jag kommer mycket väl ihåg Selambs som TV-serie. Speciellt scenen där Peter lär fadern att säga "Peter ska ärva gården" i vittnens närvaro med hjälp av kumminost. Mamma fick inhandla detta speciellt för att tillfredsställa min nyfikenhet.

Ingrid sa...

Hannele: En gudagåva- men det kräver nog också både förståelse och lyhördhet. Syskonkärlek brukar ofta prövas hårt vid exempelvis arvskiften.

Mrs C: Jag hade inte läst Selambs tidigare så jag var väldigt glad över att hitta mitt ex i bibliotekets lilla antikvariat. En fin gammal klassiker för visst är den en klassiker.

Mimmimarie: Jag avundas dig som såg TV-serien och dessutom kommer ihåg den så väl. Det var en ganska läskig scen den där med kumminosten. Av alla syskonen var nog Peter den värste.

Hanneles bokparadis sa...

finns att se här:
http://www.oppetarkiv.se/video/2252699/selambs-avsnitt-1-av-11?ac=Selambs