söndag 2 juni 2013

Flickan av Angelika Klüssendorf


Flickan ges ut av Thorén & Lindskog förlag.



"Skiten flyger genom luften, snuddar grenarna på en lind, träffar taket på en buss som kör förbi, landar på stråhatten på en ung kvinna och plumsar ner på trottoaren. Människorna på gatan blir stående och tittar uppåt. Solen skiner svavelgul och det regnar skit, men den kommer inte från himlen."

Den här inledningen kommer att bli klassisk- det vågar jag satsa en hel del på. Tala om att lyckas fånga läsarens intresse på en enda gång och på egentligen bara en enda rad. Det är skickligt gjort av författaren. Som läsare måste man ju fråga sig "vad är det här för något- och- vad kommer nu att ske.

Så nystas mysteriet upp och man får veta att skiten kommer från en lägenhet högt uppe i en hyreskasern. Här sitter en tolvårig flicka och hennes bror instängda sedan en vecka tillbaka- utan tillgång till toaletten för den finns i trapphuset. Det är modern som låst in sina barn som nu börjar bli lätt desperata.

Så hamnar vi mitt i 1970-talets DDR - det är ett kallt och ogästvänligt samhälle som passerar revy och framför allt möter vi här en ytterst dysfunktionell familj, en familj där fadern är helt (eller så gott som- han dyker upp under ett kort mellanspel) frånvarande och där modern är en elak, psykotisk häxa. Fulltständigt utan hopp är hon- hon arbetar som servitris på en Mitroparestaurang och ibland är hon "ute på vift", det är då barnen helt sonika låses inne- ibland släpar hon med sig någon karl hem och så dricks det ordentliga mängder med alkohol och blir hon på dåligt humör (det händer ofta) kommer läderbältet fram. Dessutom utsätter hon sina barn för raffinerad psykisk tortyr. (Ja, det är tidvis ytterst jobbig läsning).

Flickan (hon är genom hela romanen utan namn) är en överlevare av stora mått- det står helt klart från första början och det är därför den här berättelsen är så stark och så fantastisk. Hon ljuger, hon stjäl och hon kan själv vara grym ibland men hon har också kapacitet för kärlek och ömhet. Litteraturen blir en väg ut ur misären för henne och hon slukar böcker- Greven av Montechristo blir en favorit och så småningom kommer verk av Zolà, Hemingway och Balzac också att hamna i händerna på den här läshungriga flickan (som snart också blir tonåring).

Till slut kommer räddningen för flickan- i form av ett barnhem. Efter ett oändligt långt lidande förstår till sist myndigheterna "att detta går inte längre" och så förs hon bort. På barnhemmet träffar hon jämnåriga, lär sig att bli mera social och hon gör nya viktiga erfarenheter. Hon kommer också att göra ett yrkesval. När vi lämnar flickan är hon sjutton år gammal och hon har vuxit som människa även om man kan förutspå att formandet ännu inte är över och att flera svårigheter säkert kommer att dyka upp.

Angelika Klüssendorfs språk flyter som en rinnande bäck- det porlar friskt och trots det svåra ämnet är den här boken en verklig bladvändare och faktiskt något av det bästa jag läst på mycket länge.

Vi har all anledning att vara tacksamma mot Thorén & Lindskog förlag som ser till att förse den svenska läspubliken med så många fina översättningar av modern tysk litteratur. "Flickan" har översatts av Christine Oudenne.

"Flickan" nominerades till Tyska bokpriset år 2011. "Flickan" är första delen av en planerad trilogi. Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen på flickans öde.


4 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

verkar vara en tuff historia

Ingrid sa...

Hannele: Ja, det är väldigt tufft men den här flickan kommer att klara sig- mot alla odds, det känner jag på mig.

Anonym sa...

Det är säkert bra! Då kommer jag att läsa Angelika Klüssendorf på svenska först (kanske)! Jag läsde bara en kritik om boken "Amateure" från 2009 - elva berättelser. En mening, en bild, och Klüssendorf alltid lyckas att skapa så mycket med bara ett par bilder, skrev Carola Ebeling i Junge Welt. Hennes språk är, säger Ebeling, okomplicerad, klart och precis. Hun berättar om ganska "normaler saker", men det kan kommer att bli "oerhörd" eller, vad ska jag säger, himmelsskriande (?) (om man kan säger så på svenska). Nu är jag nyfiken hur svenska översättningen är...

Ingrid sa...

Klemperer: Tack för ditt intressanta inlägg och ja, Klüssendorfs språk är okomplicerat och mycket klart- det är en fröjd att läsa den här boken. Det är inga konstigheter utan bara en utomordentligt väl berättad historia om en utsatt men stark ung flicka. Jag är nyfiken på att läsa mera av Klüssendorf så jag kanske provar med originalspråket!