Kungens trädgårdsmästare

På biblioteket fångades jag av titeln "Kungens trädgårdsmästare" en roman av Frédéric Richaud (f.1966) utgiven av bokförlaget Atlantis år 2000. Roligt att den fortfarande finns kvar i hyllorna för det är en verkligt fin liten bok. Romanen är kort (bara cirka 125 sidor) och den handlar om Ludvig XIV:s trädgårdsmästare Jean- Baptiste de La Quintinie (1624- 1688).

Det handlar också om Versailles för det var där de La Quintinie fick uppleva sin verkliga storhetstid. Han fick överta den gamla köksträdgården och så småningom blev han chef för "samtliga kungliga frukt- och grönsaksträdgårdar". I arbetet med dessa trädgårdar la de La Quintinie ner hela sin själ och det var ett drygt arbete dessutom för från början var allt ren sumpmark.

De La Quintinie företog resor till England och han brevväxlade med trädgårdsspecialister i många länder. Tyvärr har breven försvunnit så man kan inte få ta del av de säkert mycket spännande trädgårdstipsen och idéerna från den här tiden.

Boken ovan på bilden omfattar över 1000 sidor och den ska innehålla allt man behöver veta om trädgården och dess skötsel- allt en gång nedtecknat av de La Quintinie. Boken kom ut i nytryck år 1999 och är fylld av vackra illustrationer. Man måste dock läsa på originalspråket, franska.

De La Quintinies trädgårdar kan man se ännu idag om man besöker Versailles (under sommarhalvåret)- de ska se ut som de gjorde den gången på 1600-talet.

"Kungens trädgårdsmästare" har översatts av Jan Stolpe. En vacker bok om en gången tid och om en mycket speciell man.

"Växthuset fylldes sakta med blad, blommor och insekter, som han inte längre jagade. Han blev hänryckt över att kunns lyfta upp en växt och upptäcka ett helt folk där det vimlade av ben, antenner horn och skal. Vissa växter dog av angrepp från blomvivlar, mullvadssyrsor och tvestjärtar, och det skådespelet betraktade han alltid med förstämning. Men han tyckte om att tänka att denna död säkrade livet för en annan, att allt i livet bara var ett utbyte och ett givande av sig själv, och att insekten en dag skulle dö i sin tur och skänka sin vita mage åt andra rötter som där skulle hämta kraften att skjuta upp en smidig stjälk mot ljuset."