Man skriver om himmelriket när man har helvetet inom sig- av poeten från Hönsinge

Här är han- Ola Hansson- poeten från Hönsinge (Hönsinge är en by cirka fem kilometer från Anderslöv i Skåne). Här föddes han och här växte han upp den skånske "bonnasonen". Han var något av en revolutionär på sin tid- och gick i frivillig landsflykt. Skåne älskade han men han fick föra ett kringflackande liv och dog utanför Konstantinopel cirka 65 år gammal.
-
Han debuterade med lyrik- med "Sydskånska bilder" som kom ut 1880 (då var Ola Hansson bara 20 år gammal). Han gick på Katedralskolan i Lund- efter studenten tog han en mycket snabb fil kand (på bara lite över ett år!!) Så kom han till Köpenhamn- kulturcentrum vid den här tiden. Han påverkades av bland andra JP Jacobsen och Albert Ulrik Bååth. Ola Hansson fick inte mycket erkännande av kritikerna- det var bara Oscar Levertin och Edvard Brandes som yttrade sig uppskattande om hans diktning. Stor skandal blev det när han kom ut med "Sensitiva amorosa" (1887). Det var svårt att hitta en förläggare för det första -och den ende som vågade trycka var Hans Österling i Helsingborg (far till Anders Österling). "Sensitiva amorosa" är en samling psykologiska noveller med erotiska inslag.
-
Ola Hansson gifte sig med Laura Mohr år 1889- hon var en tyskspråkig författarinna från Riga och skrev under pseudonymen Laura Marholm. Paret flyttade till Berlin och sedan kom de att föra en ambulerande tillvaro i Europa. Ola Hansson avled den 26 september 1925 i sviterna efter en brusten blindtarm. Han ligger begravd i Lund.
-
Vitt över världen vaken tystnad står

Vitt över världen vaken tystnad står,
-- besjälad blick, halvt sorgsen, halvt förtegen;
och skymning faller tungt på gångna, bleka år,
och vandrarn lyssnar till de egna stegen.
-
Ty vad som stannat, stillnat, slocknat, dött,
ej läpp och blick, ej knotorna och benen blott är,
ej blott det stundens vackra, varma kött,
som blir till mull igen inunder stenen.
-
Långt mer där dog, -- så mången inre värld,
så månget osett, aldrig anat rike;
till intets botten på sin tida gryningsfärd
sjönk ock ett något som ej hade like.
-
Oändligheten tiger; tyst står allt;
och vandrarn lyssnar till de egna fjäten.
Och stora döda stjärnor stråla klart och kallt
på skapareld, som släckts och är förgäten.
-
Informationen om Ola Hansson har jag hämtat från Görgen Hanssons kommentarer till "Man skriver om himmelriket när man har helvetet inom sig" (valda brev- utgivna på Bakhåll förlag år 1990)
-
Den nu så extra aktuella Ebba Witt-Brattström har skrivit om både Ola Hansson och Laura Marholm i "Dekadensens kön" (den boken finns i pocketupplaga).