The Ballad of Peckham Rye av Muriel Spark

Om man bara ska läsa en enda bok av Muriel Spark tycker jag att man ska välja "The Ballad of Peckham Rye"- den är verkligen både absurd och absurt rolig. (Dessutom kort och behändig- bara cirka 150 sidor).
-
"All human beings who breathe are a bit unnatural", Dougal said. "If you try to be too natural, see where ít gets you". Just så. Där har vi bokens kärna.
-
Dougal Douglas kommer till London-förorten Peckham Rye där han får arbete på Meadows, Meade & Grindley, manufacturers of nylon textiles" "a small but growing concern". Här ägnar han sig åt behavoristiska studier- och han vinner så gott som allas förtroende. I slutet av berättelsen har Dougal lyckats vända upp och ner på hela samhället. Dougal är puckelryggig och har dessutom två knölar i pannan som han säger är rester av "horn ". Detta till trots lyckas han charma sin omgivning.
-
Han börjar med Miss Merle Coverdale- som basar för maskinskriverskorna på kontoret- hon är ogift men älskarinna åt chefen. Så här inleder Dougal sin offensiv:
" You are a horror and a treat, ' Dougal said. "You look to me like an Okapi", he said.
"A what"?
"An Okapi is a rare beast from the Congo. It looks a little like a deer, but it tries to be a giraffe.--
-
I den stilen fortsätter det- Dougal lyckas också att göra stor show av sitt besök på det lokala danshaket- han satsar på "Highland fling" i stället för jive vilket inte alls uppskattas.
-
"Don't you like Highland dancing?" Dougal said. The manager beamed and walked away. The band started up. Dougal left the hall followed by Elaine. He reappeared shortly with Elaine tugging his arm in the opposite direction. However, he pressed into the midst of the dancers, bearing before him the lid of a dust-bin, which he had obtained from the back premises. The he placed the lid upside down on the floor, sat crosslegged inside it, and was a man in a rocking boat rowing for his life".
-
Det här är en odyssée i galenskap eller ska jag säga "alternativt tänkande"...? och folk drabbas av slaganfall, mord begås och det blir även ett mordförsök. Och Dougal? Han vandrar vidare för att skapa kaos någon annan stans....
-
Summa summarum- jag skrattade så tårarna rann- jag är mycket förtjust i det absurda.... (Jag kom att tänka på Evelyn Waugh och hans "The Loved One" som går i ungefär samma stil. Väldigt rolig den också...)