Jag läser om Göran Palms "Sverige en vintersaga" (fast jag har bara de två första delarna)- det började med att jag letade efter böcker på tyska i min hylla- jag har några ilsket gula "Reclam"-utgåvor och bland dem Heinrich Heines "Deutschland Ein Wintermärchen" (jo, jag har faktiskt läst den en gång för himla många år sedan)- och så tänkte jag på Göran Palm och hans stora blankvers-epos- mycket omtalat på sin tid.
-
" Det finns ju rytm i språket som i dansen,
det går att skriva taktfast och det går
att skriva ryckigt eller gungande,
i takt som marsch eller i glid som vals,
och jamben är en marschlik taktbeteckning.
-
En jamb ser ut så här: två stavelser,
den första svag, den andra stark, ta-dám!
En blankversrad består av fem i svit,
fem jamber eller dubbelstavelser,
ta-dám ta-dám ta-dám ta-dám ta-dám.
----
Goddag, mitt namn är Palm, är chefen där?
Hon är till lunch? Då ringer jag igen.
Det ser förskräckligt lätt ut, men det är
en smula svårare än det ser ut,
för svenskans tvåtaktsord är sällan jamber.
-
Sverige en vintersaga del 2 (som detta är taget ur) har undertiteln "Tillbaka till naturen". (Palm reser från Malmö till Dalsland i denna del).
4 kommentarer:
Herlig dikt! Eg smiler og småler.
God påske, kjære deg!
Glad Påsk önskar jag också dig, kära Bai!
Tack för tips! Nu vet jag hur jag ska lära ut jamber i fortsättnigen :).Hade lite grand glömt bort Göran Palm.
Jag tycker att Palm undervisar väldigt bra! :-) Och- precis som du säger- han är nog på väg att bli lite bortglömd dessa dagar- tyvärr, tycker jag själv.
Skicka en kommentar