Arne av Björnstjerne Björnson

Till vänster mitt exemplar av Björnstjerne Björnsons "Fortaellinger" och jag läser i den med andakt för den boken har en historia. Den gavs ut till "Björnstjerne Björnsons 50-aars digterjubileum- og forlader pressen den ottende december 1907, samme dag som han fylder 75 aar" .


Boken gavs i julklapp av min mormor till min morfar- julafton 1907 (de förlovade sig samma dag). Sedan gavs den vidare till min mor- då var det mars 1918 och min mormor gav bort boken på sin dödsbädd. Nu har jag läst den första berättelsen i boken- "Arne". Det har tagit mig många år....


"Arne" är en så kallad "bonderoman" i den engelska varianten heter det "a sketch of Norwegian country life".

Det börjar med naturen... och den är levande för träd och fjäll talar. "Hvad er det også for noget," sa fjaeldet, naar sommersolen stod på, det glittrede i duggen, fuglene sang, skovmusen peb, haren hoppede och röskatten gjemte sig og skreg. (röskatt = lokatt).

Arne föds på gården "Kampen" av en ensamstående mor- Margit. Arnes far är speleman och heter Nils- kallas för Nils Skraedder. Margit tar ensam hand om lille Arne- Nils är inte en man som vill binda sig. Nils längtar bort- han har planer på att fara till Amerika- men av planerna blir intet. Han kommer i slagsmål och skadar sig allvarligt. Margit tar hand om honom och de blir ett par- de gifter sig slutligen.


Berättelsen kommer nu att fokusera på lille Arne som ser hur fadern plågar modern - det är ett otäckt scenario- Nils visar sig vara en veritabel hustruplågare. Jag tycker att Björnson så fint beskriver barnets kluvenhet inför sina föräldrar- och kampen som försiggår inom Arne- till slut segrar den goda sidan hos honom.

Arne blir skygg och inåtvänd- han längtar bort- precis som sin far. Han drömmer och skriver dikter- "Han bar på en vise, hvis omkvaed var: "Over de höje fjaelde". För modern är sonen allt- och hon är mycket orolig att Arne ska dra sina färde.


När jag läste berättelsen var jag övertygad om att den skulle få ett tragiskt slut- men så blev inte fallet. Det kommer glädje och kärlek till Arne. Hans mor Margit hjälper till mycket (det är mycket roligt att läsa kapitlet där Margit lyckas locka till sig Arnes blivande brud... på klassiskt blivande svärmorsvis (man visar upp det finaste som finns i huset och ger mycket tydliga vinkar om "objektet" också.... allt i positiv dager så klart.) " Der ser du et litet rödmalet skrin; der kan du tro er noget, som er rart"....."Her skal du se"! hviskede hun, och hun tog op et fint, sort silketörklaede, et sådant som ikke manfolkene baerer. "Det er akkurat som til en jente," sa moderen."

"Arne" förtjänar att läsas- det är en bok som lever ännu- den känns inte alls omodern. Jag tycker speciellt om känslan av närhet till naturen och Björnsons personporträtt- speciellt av Arne och modern Margit.