Boken gavs ut år 1932. Jag har läst den i översättning av Erik Lindegren.
Jag citerar här från Anders Österlings förord till boken :"Man skall i denna roman möta en tämligen ruskig världsbild, men tillika en berättarteknik som ger märkvärdigt suggestiva och fylliga uttryck för medvetandets hemligheter. Efter alla reservationer- för min del kan jag i varje fall inte avstå från dem- kvarstår den obestridliga intensiteten i Faulkners berättartemperament."
Romanen börjar med att den höggradigt gravida Lena Grove är på vandring från Alabama till Missippi. Hon letar efter barnets far - Lucas Burch. Lena anländer till slut till Jefferson- och hittar i stället för Burch en man med snarlikt namn "Byron Bunch". Lucas Burch finns dock i Jefferson men under annat namn (Brown). Byron blir förälskad i Lena och vill hjälpa henne. Lena och hennes öde är en berättelse som går parallellt med en annan- berättelsen om Joe Christmas. Joe är en man "med okänt förflutet" och utan framtid (som det visar sig). Som tonåring begår han ett mord (på sin fosterfar)- han tvingas att vandra runt utan "fixed abode". Han kommer att slå sig ner i Jefferson samtidigt som Lena Grove. Christmas kamperar ihop med en kvinna "of a certain age"- det fungerar ett tag- men så blir det för mycket för Christmas- han klarar inte av kvinnlig "svaghet"- och han mördar igen på ett mycket brutalt sätt. Hans öde är nu beseglat- och själv dör han också en våldsam död.
"Minnet tror innan vetandet kommer ihåg. Tror längre än det erinrar sig, till och med längre än vetandet känner undran. Vet, minns, tror en korridor i en stor, lång, kall, ekande, mörkröd tegelstensbyggnad.... "
Detta är början på skildringen av Christmas barndom- den del av boken som jag har gripits mest av. Christmas är barnhemsbarn och han råkar vara på fel plats vid fel tid- (han gömmer sig i en garderob ätandes tandkräm från en tub- så kommer en av de anställda sköterskorna in i rummet och har sex med en läkarkandidat. Christmas försöker vara tyst och stilla i sin garderob men börjar kräkas upp tandkrämen. Han blir upptäckt. Faulkner skildrar det lilla barnets utsatthet och totala okunskap om vad som hänt- lille Christmas fattar inte varför sköterskan försöker muta honom till tystnad " "Var och en måste ju förstå att det sista han skulle göra här i världen var att skvallra om tandkrämen och uppkastningen".
Lena Grove står för det goda i boken- en kontrast till Christmas som växer upp till en känslokall och avtrubbad ung man. Christmas skapar död - Lena skapar liv. Lena fortsätter sin vandring- men Bunch- Christmas dör sin våldsamma död.
Ljus i Augusti är en oerhört spännande och fängslande bok. En bok som inte vill släppa taget- och som jag definitivt kommer att läsa om. Efter att ha varit "rädd" för Faulkner som författare känns det nu i stället som om jag vill fördjupa mig mera i hans böcker. Den nästa på min "lista" blir the "Sound and the Fury".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar