Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt. (Johannes 12:24).
Jag har läst Ngũgĩ wa Thiong'os roman från 1967 : A Grain of Wheat (den kommer ut på nytt i svensk översättning till våren "Om icke vetekornet" . Det är Modernista förlag som satsar på denne Nobelpristippade författare (man ger också ut "Djävulen på korset" och "Floden mellan bergen").
Om "A Grain of Wheat" har det naturligtvis redan skrivits spaltmeter och jag ska fatta mig kort. Romanen om vetekornet handlar om vägen till Kenyas självständighet och den berättas genom att föra historien bakåt men också genom att inte förlora nutiden- det hela vävs samman och det kretsar huvudsakligen kring en handfull män- eremiten Mugo, guerillakämpen Kihika, den hetlevrade Gikonyo och Karanja (han som anses vara en förrädare, han som såg till att liera sig med den brittiska övermakten). Gikonyos fru- Mumbi- kommer också att spela en stor och avgörande roll i berättelsen. Hon blir något av en katalysator.
Nuet befinner sig i de allra sista dagarna av det brittiska styret- snart är tiden inne för "Uhuru" (friheten, självständigheten). Författaren porträtterar mycket skickligt en värld som är fylld av orättvisor, lidande och förtryck- samtidigt som de enskilda människorna träder in på scenen med sina respektive styrkor och svagheter. Ingenting är självklart- ingenting är enkelt. Den som hyllas som hjälte visar sig bära på en mörk hemlighet och den som anses vara en medlöpare kanske inte ska dömas utan vidare.
"It is my belief no man ever understands quite his own artful dodges to escape from the grim shadow of self-knowledge". Ungefär så. Meningen är tagen från Joseph Conrads roman "Lord Jim" och citeras i bokens förord (skrivet av Abdulrazak Gurnah).
"Kenya regained her Uhuru from the British on 12 December 1963. A minute before midnight, lights were put out at the Nairobi stadium so that people from all over the country and the world who had gathered there for the midnight ceremony were swallowed by the darkness. In the dark, the Union Jack was quickly lowered. When next the lights came on the new Kenya flag was flying and fluttering, and waving in the air. The Police band played the new National Anthem and the crowd cheered continuously when they saw the flag was black, and red and green. The cheering sounded like one intense cracking of many trees, falling back on the thick mud in the stadium."
(s. 199).
Jag tyckte mycket om den här romanen- den beskriver ett viktigt historiskt skeende och den låter också ljuset falla på människan i historien- allt är inte rakt och försett med räta vinklar. Vägarna vrider och vänder sig- man ska akta sig för att döma och man ska akta sig för "tro är att veta". Det är en djupt mänsklig berättelse och det finns en strimma av ljus i slutet på romanen.
Igår skrev Jenny B (Kulturdelen) om Wizard of the Crow av wa Thiong'o och Lyran har tidigare skrivit om En blomma av blod.
.JPG)
4 kommentarer:
En hel del böcker av Ngugi Wa Thiongo har kommit på svenska, som man kan se av förteckningen på Libris.
Om icke vetekornet översattes redan 1982 av Torsten Hansson för bokförlaget Corona i Malmö - är det samma version som Modernista nu ger ut? Man sänder samtidigt ut ett par titlar till, i en lovvärd nysatsning.
Du vet förstås att bibelcitatet lånades till en berömd bok redan för åttionio år sedan: 1924 kom André Gides självbiografi Si le grain ne meurt.
Senare försvenskades den av Göran Schildt: Om icke vetekornet dör (jag har den i en pocketupplaga från Prisma 1961).
Den inleds med raderna från Johannes XII:24 som också citeras på baksidan där förlagsreklamen påstår att Gide "med omutlig uppriktighet blottar sitt inre med syfte att finna människan, den människa som vi alla bär inom oss, den innersta för oss alla gemensamma personligheten. Och det enda sättet att manifestera denna personlighet, menar han, är att offra den, att ägna sig helt åt sin uppgift utan tanke på vem man är eller skulle vilja vara - endast en sådan människa blir levande, 'bär frukt'".
Det kan kanske dessutom stämma in på både Jospeh Conrad och Ngugi Wa Thiongo.
Ivo Holmqvist: Jag funderade också på om Modernistas utgivning är i ny översättning- annars tycker man ju inte att 1982 känns så lastgammalt. Jodå, jag har André Gides roman i mina hyllor- så citatet var bekant.
Jag blev i alla fall mycket glad över att se denna nysatsning från Modernista. Tre titlar på en gång är inte fy skam.
Den här boken vill jag, förstås, också läsa! Så välskriven och intressant som Wizard of the Crow var, vill jag absolut läsa mer ur författarens värld. Är alla böcker lika tjocka som Wizard of the Crow kanske det tar tid. Men det är de värda.
Jenny B: "Om icke vetekornet" är ingen tegelsten utan den håller sig inom mycket rimliga "sidgränser". Jag kommer säkert att beställa "Wizard of the Crow"- ibland är det värt att ge sig i kast med det mera omfångsrika (säger jag som ofta skyggar inför stora volymer...)
Skicka en kommentar