Visst är "hen" söt den lilla valpen- en mops i sin bästa ungdom (fotot är lånat).
Erich Jandl (1925-2000) var en österrikisk författare och han var den verklige ordkonstnären. Hans dikt om Ottos mops är nog hans mest kända.
ottos mops
ottos mops trotzt
otto: fort mops fort
ottos mops hopst fort
otto: soso
otto holt koks
otto holt obst
otto horcht
otto: mops mops
otto hofft
ottos mops klopft
otto: komm mops komm
ottos mops kommt
ottos mops kotzt
otto: ogottogott
En annan fyndig dikt av Ernst Jandl kan man läsa på svenska wikipedia här.
Ernst Jandl är en intressant författare och när jag skrev om kärlekspar i litteraturen i går kunde jag ha tagit med ett inlägg till för Ernst Jandl och Friederieke Mayröckr var livskamrater. Nu blev det dikten om mopsen i stället.....
Vill man läsa några fler av Jandls bästa dikter tycker jag att man ska investera i Klaus Wagenbachs urval. (Boken är utgiven på det egna förlaget Wagenbach- så klart). Jag har beställt den här samlingen och ser fram emot en tidig julklapp till mig själv.
Idag har Bokmoster ett inlägg om tyska popkillar och Sanna skriver om Terézia Mora och Årets tyska bokpris.
.JPG)
7 kommentarer:
Haha! Den var helt underbar (både mopsbilden och mopsdikten)
Vilken sötnos! :)
Här hade jag gärna lagt in en bild på Th. Th. Heines ilskna Simplicissimus-dogg men nöjer mig med att citera en bekant dikt som förklarar varför den svarta pudeln blev vit:
Der heroische Pudel
Ein schwarzer Pudel, dessen Haar
des abends noch wie Kohle war,
betrübte sich so höllenheiß,
weil seine Dame Flügel spielte,
trotzdem er heulte: daß (o Preis
dem Schmerz, der solchen Sieg erzielte!)
er beim Gekräh der Morgenhähne
aufstand als wie ein hoher Greis –
mit einer silberweißen Mähne.
Det är väl inte otänkbart att Hjalmar Gullberg hade läst Christian Morgensterns rader om den hjältemodiga pudeln som blev så avgrundsbedrövad när matte hanterade sin flygel att han skiftade färg.
Nattlig pudel är en av dikterna i Gullbergs Ensamstående bildad herre.Fast det är förstås mest pudeln i Goethes Faust som återuppstått:
Pudel vid husknuten tjuter:
i sömnen har Örtstedt störts (---)
Örtstedt förstår att med pudlar
kan ingen vara trygg.
Örtstedt kör pudeln Mefisto
tillbaka i natten och dyn...
(Om jag minns rätt skickade Hjalmar Gullberg den första raden, med alla u-ljuden, till sin gode vän Ivar Harrie som då var svensk lektor i Tyskland, att låta studenter öva svenskt uttal med. Just den vokalen är svår för utlänningar att bemästra).
Det är verkligen bra - och även om ni inte tycker om att läsa tyska dikter i original - om man lyssnar på Jandl så är det alltid roligt (jag tänker mig det är så om ni nur kan förstå allting eller bara lite^^).
När jag har varit i skolan så lyssnade mina vänner och jag på "5 Mann Menschen" (hmmm, "fem stycken människor" eller så^^), en "Hörspiel" för radion om hur auktoritära lärare är emot elever. Det var, tror jag, från 1968, och var berömd till 80-talet när vi lyssnade på det. Det är ganska roligt och skrattretande, man är inte bara ledsen darför att tyska/österikiska realiteten var ganska - auktoritär. Mayröcker/Jandl - stycken - det älskade vi!
Jandl och Mayröcker var mer politiskt än Friederike Mayröcker blev senare, efter Ernst Jandl dog. "5 Mann Menschen" finns inte på svenska, tror jag, och är bättre om du lyssna på än om du läsa det.
Liksom många dikter av Jandl så är det enkelt att första och kan vara mer komplicerad om man vill. Ottos mops finns på youtube, Jandl läser, men jag hörde bättre läsningar av honom. Han kan verkligen vara som en "spelare"
Lyssna på "Schtzngrrrrm" bara - det är fruktansvärt, kriget och kamp och död, men Jandl också gjorde det att vi, som barn i skolan, lärde mycket OCH skrattade. Jandl kunde det....
Jag vet inte om du tycker om länker, Ingrid, men om du och ni öppna youtube och skriver
ernst jandl schtzngrmm.mpg
- så kan du lyssna på hur han läser, och efter det han kommenterar (engelska subtext). Jag kan verkligen rekommendera det. Och när jag förlorade cassetten med "5 Mann Menschen" - måste jag titta på om man kan lyssna på det någonstans...
Sanna och Bokmoster: Jag är väldigt svag för mopsar- de är så fula att de är söta.
Ivo Holmqvist: Morgensterns dikt hade jag inte läst tidigare- men nog fångar han en hunds lidande mycket väl :-) Heine borde jag också läsa mera om- (doggen ser riktigt otäck ut.) Konstaterar att pudlar verkar vara inspirerande hundar. (Gullbergs dikter finns däremot i mina hyllor).
Klemperer: Tack för länktipsen- jag lyssnar gärna och jag tycker om Jandls lek med ord men förstår att det också finns något djupare i dikterna. Jag ser mycket fram emot Klaus Wagenbachs urval (som jag hoppas hinner fram hit till jul.
Ja, Thomas Theodor Heine är värd en närmre bekantskap, både som satirisk tecknare och som författare av uppsluppen prosa.
Han var född i Leipzig 1867 i en högborgerlig judisk familj - fadern var fabrikör - och medverkade alltså bland annat i Simplicissimus, skämttidningen i München där en av hans kolleger var Olaf Gulbransson.
Han flydde via Norge till Sverige 1942, fick svenskt medborgarskap och dog i Stockholm 1948. Då hade hans Jag väntar på under kommit på svenska, på Ljus förlag 1944, i "översättning från det tyska originalmanuskriptet av Knut Stubbendorff" - på tyska kom den ett år senare.
Han hävdade att Jag väntar på under "är ingen självbiografi och ingen nyckelroman. De i boken skildrade personerna äro icke återgivna efter verkligheten utan fritt uppfunna". Men det är nog ganska många egna upplevelser som gått in i boken.
Det vildsinta skämtandet börjar redan på första sidan med bortbytta barnvagnar och identiteter och fortsätter sedan i våldsam fart på resten av de 450 sidorna - det är en festlig bok.
Den andra boken av honom som kom på svenska 1947 och på tyska två år senare, Sällsamt händer, är också den högst läsvärd. Hans tecknarkollega Edvard Lindahl har skrivit om honom, kort och koncist, och han skymtar förbi i Adolf Hallmans Tala i egen sak.
Ivo Holmqvist: Jag förstår att jag måste läsa något av Th Heine- Ett intressant människoöde och en intressant skribent. Tack för introduktionen!
Skicka en kommentar