Visar inlägg med etikett kolonialismen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kolonialismen. Visa alla inlägg

onsdag 18 december 2013

Om icke vetekornet



Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt. (Johannes 12:24).

Jag har läst Ngũgĩ wa Thiong'os roman från 1967 : A Grain of Wheat (den kommer ut på nytt i svensk översättning till våren "Om icke vetekornet" . Det är Modernista förlag som satsar på denne Nobelpristippade författare (man ger också ut "Djävulen på korset" och "Floden mellan bergen").

Om "A Grain of Wheat" har det naturligtvis redan skrivits spaltmeter och jag ska fatta mig kort. Romanen om vetekornet handlar om vägen till Kenyas självständighet och den berättas genom att föra historien bakåt men också genom att inte förlora nutiden- det hela vävs samman och det kretsar huvudsakligen kring en handfull män- eremiten Mugo, guerillakämpen Kihika, den hetlevrade Gikonyo och Karanja (han som anses vara en förrädare, han som såg till att liera sig med den brittiska övermakten). Gikonyos fru- Mumbi- kommer också att spela en stor och avgörande roll i berättelsen. Hon blir något av en katalysator.

Nuet befinner sig i de allra sista dagarna av det brittiska styret- snart är tiden inne för "Uhuru" (friheten, självständigheten). Författaren porträtterar mycket skickligt en värld som är fylld av orättvisor, lidande och förtryck- samtidigt som de enskilda människorna träder in på scenen med sina respektive styrkor och svagheter. Ingenting är självklart- ingenting är enkelt. Den som hyllas som hjälte visar sig bära på en mörk hemlighet och den som anses vara en medlöpare kanske inte ska dömas utan vidare.

"It is my belief no man ever understands quite his own artful dodges to escape from the grim shadow of self-knowledge". Ungefär så. Meningen är tagen från  Joseph Conrads roman "Lord Jim" och citeras i bokens förord (skrivet av Abdulrazak Gurnah).

"Kenya regained her Uhuru from the British on 12 December 1963. A minute before midnight, lights were put out at the Nairobi stadium so that people from all over the country and the world who had gathered there for the midnight ceremony were swallowed by the darkness. In the dark, the Union Jack was quickly lowered. When next the lights came on the new Kenya flag was flying and fluttering, and waving in the air. The Police band played the new National Anthem and the crowd cheered continuously when they saw the flag was black, and red and green. The cheering sounded like one intense cracking of many trees, falling back on the thick mud in the stadium."
(s. 199).

Jag tyckte mycket om den här romanen- den beskriver ett viktigt historiskt skeende och den låter också ljuset falla på människan i historien- allt är inte rakt och försett med räta vinklar. Vägarna vrider och vänder sig- man ska akta sig för att döma och man ska akta sig för "tro är att veta". Det är en djupt mänsklig berättelse och det finns  en strimma av ljus i slutet på romanen.

Igår skrev Jenny B (Kulturdelen) om Wizard of the Crow av wa Thiong'o och Lyran har  tidigare skrivit om En blomma av blod.

onsdag 25 maj 2011

En resa till 1800-talet

Rudolf Kerkhoven är en ung man med ambitioner- han vet vad han vill och han arbetar hårt och flitigt för att nå sina mål- att skaffa sig en plats på kartan i Ostindien genom att bli teodlare. Hans familj är väl förtrogen med livet i "kolonierna" och han får därför en god start. Hella Haasse har skrivit en mycket intressant roman om en svunnen tid. Romanen är en familjekrönika men huvudpersonen är Rudolf Kerkhoven och vi får följa honom genom livet- som blir en kamp för överlevnad trots goda odds från början.

Att odla te är en svår konst- speciellt om man startar där det en gång varit en kaffefarm. Naturen är inte alltid så vänlig- insekter och rovdjur har man tätt inpå knutarna. Rudolf är en mycket stel och plikttrogen man- och han går raka vägar i livet. Han gifter sig med unga Jenny och "planterar om henne" från storstad till utmarker. Jenny vantrivs men uthärdar och Rudolf- ja- han märker ingenting utan ägnar sitt liv åt att sköta affärerna. Jodå, verksamheten går runt och till slut går det riktigt bra- men... med de mänskliga relationerna går det sämre. På alla håll.

Hella Haasse har lyckats att skriva en mycket spännande och berörande berättelse - och visst, hennes språk är enkelt och boken är lättläst men det förtar inte innehållet- inte ett enda dugg. Hennes berättarstil påminner mig lite om Vilhelm Mobergs och jag var så uppslukad av den här boken att jag släpade den med mig lite överallt under läsningens gång.

I efterordet får vi veta att handlingen bygger på verkligt material och att författarinnan hämtat underlaget från diverse dokument från "The Indies Tea and Family Archive". Det finns också glosförteckning och kartor i boken vilket underlättar förståelsen.

Översättaren, Ina Rilke, får mycket beröm för sin gärning- (Hon översätter från nederländska, flamländska och franska)

HÄR en länk till en nederländsk site om Hella S Haasse och HÄR en länk till en mycket fin recension i the Guardian.

måndag 23 maj 2011

Ostindien

Tre böcker som alla beskriver nederländska ostindien- på ett eller annat sätt. Pramoedya Ananta Toers "Människornas jord" handlar om javanesiske Minke och hans uppväxt i ett land präglat av kolonialt förtryck (under Nederländerna)- "Människornas jord" var en av de större läsupplevelserna för mig förra året. Nu finns boken i prisvärd pocketutgåva. (Leopard förlag).


Jag hade inte hört talas om Hella Haasse innan jag snodde runt bland böckerna på Amazon.com. Hella Haasse har till och med fått ett par böcker översatta till svenska. Just nu läser jag hennes "The Tea Lords" (Heren van de thee) från 1992. Boken bygger på en verklig historia.


För ganska många år sedan nu läste jag Agneta Pleijels "Vindspejare" och jag hänfördes av denna släkthistoria med rötter just i nederländska ostindien. "Vindspejare" fick blandad kritik men jag gillar den väldigt mycket - en mycket fascinerande historisk tillbakablick.

torsdag 22 april 2010

Multatuli


Multatuli hette egentligen Eduard Douwes Dekker (1820-1887) - nederländsk författare.Multatuli betyder "Jag har burit mycket".

-

Dekker var bosatt på Java under många år- han var mycket kritisk till den holländska kolonialregeringen. Han tvingades lämna Java år 1856 och gick sedan i frivillig landsflykt (i Tyskland).
-

Hans mest kända verk är "Max Havelaar" som är en attack mot kolonialismen. (Utkom 1860). Boken finns i nyutgåva- (Bokförlaget Atlantis.) (Den vill jag läsa!)

-

Multatuli nämns i "Människornas jord". (Bild och information om Multatuli hämtat från Wikipedia)