Det blåser i träa idag

 Foto: Torsten Larsson

Det är inte alltid roligt att bo på ett näs- ett näs som dessutom är väldigt platt och där vinden verkligen får möjlighet att friska på ordentligt. Man kan lugnt säga att natten har varit spännande i överkant med slamrande tegelpannor, "brötande" tunnor av allehanda slag för att inte tala om orkanbyarnas tjutande. Ändå talar de flesta i min generation alltid om höststormen 1967 som den allra värsta. En del av härjningarna av den kan man se på fotot ovan.

Man får förstås vara tacksam att man inte befann sig i Galveston (Texas) i början av september år 1900.

Erik Larson har skrivit om meteorologen Isaac Cline och hans roll i denna naturkatastrof som skördade över 10 000 liv (däribland Cline's hustru).

År 1902 var det Sveriges tur att få sig en "stormomgång."

 "Natten den 25-26 rasade en förfärlig orkan, hvars like ingen förut skådat. Hela hus jämnades med marken. Somliga tak flögo rent bort. Hafvet öfersvämmade marken omkr. 1 000 m från den vanliga strandbädden. Fiskar slungades av vågorna högt upp på land. Flera hus måste mitt i natten överföras av deras innevånare, som med fara för sina lif sökte räddning till säkrare områden".

 Av badhuset i Halmstad fanns bara en enda påle kvar av byggnaden. Kallbadhuset i Varberg förstördes helt. Järnvägsbron i Ängelholm blev illa åtgången, och den 4 km långa järnvägsbanan Malmö-Limhamn raserades. (Ribersborgs och Sibbarps badhus i Malmö blev också mycket illa åtgångna). Mera om stormen år 1902 kan man läsa hos SMHI (kunskapsbanken).
Fast.... det kanske räcker med verkligheten som den är en dag som denna.