Brist på översättningar- brist på lyrik

Lyrik blir ofta satt på undantag. Om man går in i en av de få bokhandlar som ännu finns kvar brukar det vara svårt att hitta ens en enda hylla för just lyrik. Ändå "envisas" författare med att använda sig av just detta uttrycksmedel. (Denna passionerade envishet är jag själv mycket tacksam för).

Jag behärskar/förstår inte så särskilt många språk och därför är jag helt beroende av översättningar för att "komma åt" större delen av världslitteraturen. Jag blev mycket glad när jag hittade en stor och fin antologi över moderna europeiska poeter. Större delen av det moderna och "nya" Europa finns representerat här.

András Petöcz är en ungersk poet och författare (f.1959). Han skriver både poesi och prosa: essäer , romaner och litteraturkritik. (Fotot ovan är lånat och taget av Gabor Risko).

I antologin "New European Poets" (Graywolf Press, 2008) kan man hitta hans vackra dikt "The Lake at Dawn" som jag citerar några rader ur :

Vast water the silence of dawn.
Celestial blue: silence, dawn's
vast water. Vast, celestial, blue
silence, dawn's vast water.

Velvety swells. Silent,
rippling tremors, silence,
vast water, celestial blue,-----

(översättningen är gjord av Jascha Kessler).

I en intervju säger Petöcz bland annat så här:

 "It is my belief that everyone is a stranger as an individual and since everyone is a stranger, that is precisely the reason we cannot question someone else’s strangeness or otherness. It is that simple. We ourselves are strangers. Often even to ourselves... And while people have some kind of desperate desire to belong somewhere, as I see it, many people also have a perpetual desire to be outsiders.”

Intervjun i sin helhet finns att läsa här.