Jag läser diktsamlingen "Den sarmatiska slätten" av Johannes Bobrowski (i översättning och tolkning av Göran Hägg). Det är tur att det finns ett förklarande förord- jag hade givetvis ingen aning om var Sarmatien fanns (om det överhuvud taget fanns-hade funnits). Nu vet jag att sarmaterna var "ett iranskt ryttarfolk som behärskade de ryska och östeuropeiska slätterna från 200-talet före Kristus och sedan under några århundraden framåt. De efterträdde sina släktingar skyterna som herrar i området och försvann sedan spårlöst när goter och senare slaver, turkfolk och tatarer tog överhanden i trakten."Bobrowskis Sarmatien dör slutligt och definitivt när tyskarna tågar mot Ryssland år 1941. Det stora nederlaget fick sin kulmen just på slätterna runt Don och Volga- och det var där sarmaterna hade sitt urhem.
Bobrowski representerar med sina dikter "kämpande humanism" (för att citera Göran Hägg)- och Hägg liknar hans stil dels med Vilhelm Ekelunds dels med Gunnar Ekelöfs. Jag har läst en del dikter av Bobrowski den senaste tiden och jag har blivit mycket tagen av hans stil och hans språk. Det är så outsägligt vackert och så outsägligt vemodigt på en gång.
Här några rader från dikten "Den sarmatiska slätten"
Själ,
fall av dunkel, sent-
dagen med öppna
pulsar, blånad-
Slätten sjunger.
Vem
upprepar hennes böljande
sång, trollbunden
mot kusten, hennes sång:
hav, efter stormarna,
hennes sång---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar