I Karl-Markus Gauss bok "Im Wald der Metropolen" läser jag om den slovenske författaren Ivan Cankar (1876-1918). Gauss skriver att i Ivan Cankars noveller och berättelser dör fler människor än i alla andra verk i litteraturhistorien. Det låter inte särskilt upplyftande men ändå väcks min nyfikenhet (som kan stillas i någon mån eftersom Cankar har blivit översatt till svenska så sent som 1982 "Drängen Jernej" kom då ut på Anthropos förlag). Jag blir inte förvånad att se att Cankar själv dog ung- bara 42 år gammal var han när han avslutade detta livet (genom en olyckshändelse).För den Habsburgska dubbelmonarkin hade Cankar inte mycket till övers- "Lassen wir dieses offizielle Österreich in seinem eigenem Dreck!". Han har kallats Sloveniens nationalskald och han öppnade nya vägar för sitt lands litteratur. Cankar var på sin tid mycket kontroversiell- en av hans böcker (en diktsamling med titeln "Erotika") lät biskopen i Ljubljana bränna. Cankar fick åtskilliga epitet: kommunist, pornograf, religiös svärmare, pessimist, social utopist etc etc.
År 1898 kom han från Ljubljana till Wien och där blev han kvar i elva år. Det var en period av hög produktivitet. Hans berättelser må vara mörka men han anses vara en ljusets författare trots allt- människan lever icke av bröd allenast- utan hon hungrar också efter det som gör livet vackert, efter skönhet och ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar