lördag 5 februari 2011

Bibliotekskramare

(fotot är lånat)

Det fanns en hel del intressant att läsa i dagens SVD (nu är min gåvoprenumeration snart slut, tyvärr, och jag känner också att jag nog inte mäktar med mera än en daglig tidning- det går ju att hålla sig något så när ajour via nätet också). Annina Rabe skriver i sin krönika att "litteraturen måste få ta plats" hon talar främst om biblioteken men också om bokhandlarna. En mycket tänkvärd artikel. Jag kan bara instämma.

-

Så kan man också läsa att "Britterna mobiliserar för biblioteken"- det verkar vara en trend att lägga ner bibliotek- i Storbritannien planerar man att stänga cirka 400 filialer. Idag har det därför anordnats en nationell protestdag "Save our libraries day". Litteraturälskare uppmanas att låna böcker och författarframträden anordnas runt om i landet. Jag har dragit mitt strå till stacken idag (även om vi ännu inte har anordnat en sådan manifestation- men det kanske snart blir dags) och lånat en drös med "lämplig" litteratur för den kommande veckan. Jag fick också reda på att biblioteket här på orten håller öppet till och med den 15 augusti- och den 1 september slås portarna upp på det tillfälliga "boendet" som troligtvis blir någon av stadens skolor. Så bra att vi får ha vårt bibliotek kvar över sommaren- ett centralt läge är nödvändigt för en så viktig institution.

8 kommentarer:

Hermia Says sa...

Som en inifrån biblioteket blir jag ganska trött på den här polariseringen, även om jag annars gillar Rabe. Min uppfattning i kontakt med nya besökare är att de allt oftast blir glatt överraskade av att biblioteket är så mycket mer än böcker. Att biblioteket kan ha en angelägen roll i deras liv på flera sätt - som föräldrar, nya svenskar, kulturintresserade, företagare osv. Vi arbetar läsfrämjande från barnets första år och framåt genom livet, där boken kommer hem till de äldre som inte själv kan ta sig till biblioteket. Tillsammans med mina kollegor arbetar jag nära litteraturen men också med andra saker - för bibliotekets uppdrag i dag är stort och brett och det är en del av dagens samhälle. Det en levande mötesplats med en levande samling berättelser, oavsett vilken form dessa har. Förlåt Ingrid, för att jag reagerar just här hos dig. Men ibland blir jag bara så trött...

Ingrid sa...

Hermia: Det där med kultur stryker jag gärna under- och att boken ska kunna komma hem till äldre som inte kan ta sig själva till biblioteket är jätteviktigt (den servicen finns här i Skanör- och det är många frivilliga som ställer upp). Läsfrämjande åtgärder av alla de slag är givetvis oerhört angeläget. Jag är däremot inte glad över att det verkar köpas in färre böcker och att böckerna slängs ut hejvilt (som det har gjorts i Malmö). För mig har biblioteken alltid fört tankarna till folkbildning - och jag tycker att vi måste värna om just detta. Jag kan inte se att detta kan låta sig göras utan böcker. Jag är djupt oroad över bibliotekens framtid -bara här i kommunen har det dragits ner på öppettiderna rejält de senaste åren. Att främja läsglädje... det skulle jag se som mycket viktigt. Igen... inte utan böcker.... när böckerna börjar få stå i skamvrån tycker jag nog att man får döpa om biblioteken till något annat. Det känns ärligare så ,tycker jag. Lilla Skanörs bibliotek är en otroligt älskad och viktig mötesplats med absolut hängiven och mycket hjälpsam personal- men det är böcker, tidningar och tidskrifter (och konst) som är fokus-. Hermia- du får gärna reagera hos mig - biblioteksdebatten är mycket viktig (och det är bokhandelsdebatten också- men den gamla typen av bokhandel är väl tyvärr tämligen utdöd- åtminstone här i Sverige. Jag kan inte nog understryka hur viktig jag tycker att den här debatten är.

Hermia Says sa...

Egentligen vet jag inte ens om jag varit in i ett bibliotek där böckerna står i skamvrån... Gallrar gör vi hela tiden, bland det inaktuella, det som slutat lånas och där kanske 1-2 exemplar av en titel räcker. Så det kontroversiella med Malmös gallring, som gjordes av kompetent personal, hade jag uppriktigt svårt att se.

Däremot ser bokutgivningen annorlunda ut än den gjort tidigare. Det finns ett annat medialt intresse kring författare, en större fokusering på storsäljare, på deckare. Den utvecklingen oroar mig. Efter vad som ges ut köper vi med tanke att skapa en bredd och ha ett kvalitativt utbud. Vi lyfter också fram annat på biblioteket än de pallar av böcker som bokhandeln visar upp. Allt fler väljer att lyssna på böckerna istället för att läsa dem, många vill göra flera saker samtidigt. Beteendet ändras, hur vi tar till oss berättelser ser olika ut.

Biblioteken kommer, tror jag, fortsätta arbeta med berättelser i olika former. Det jag undrar är vilka berättelser vi får att jobba med? Vad kommer att efterfrågas, vilka författare kommer förlagen att satsa på? Skönlitteraturen står nog i skamvrån på fler ställen än på biblioteken...

I London har man döpt om vissa bibliotek till Idea Stores - även där finns böcker. Men namnet vidgar vyerna lite.

Sen tycker jag förstås det är jättesynd att man minskar öppettider och stänger bibliotek men ett sätt att överleva tror jag är att vara mer än en samling böcker, som dock inte utesluter folkbildningstanken. Och då är jag en litteraturälskande bibliotekarie som arbetar mest med just skönlitteratur...

Anonym sa...

Philip Pullman har liksom många andra författare engagerat sig för de brittiska biblioteken. Han höll nyligen ett uppmärksammat tal om bibliotekens betydelse, på ett möte där det handlade om att försöka rädda ett antal bibliotek i Oxfordshire från nedläggning: http://falseeconomy.org.uk/blog/save-oxfordshire-libraries-speech-philip-pullman

Läsvärt! Tycker i alla fall jag.

Lotta

Monika Häägg sa...

Biblioteken är väldigt viktiga och vi måste verkligen kämpa och manifestera så mycket vi bara kan för att få behålla denna rikedom. Jag tycker det är speciellt viktivt med de små biblioteken som ligger nära människors boende!

Anonym sa...

Ingrid,

min svärmor Barbro Edman (som var en hängiven läsare och en underbar vän)
var kulturchef i Vellinge.
Eftersom Skanör ligger i Vellinge kommun så undrar jag om du någon gång har träffat min Barbro...

Förlåt denna utvikning.

lena k e
- som också känner oro,
men mest för att blivande bibliotekarier inte får litteraturundervisning och träning i att förmedla läslust i sin utbildning.

Mrs Calloway sa...

Där påpekade du något viktigt,
lena k e

Ingrid sa...

Hermia: Att man måste gallra är jag helt införstådd med. Malmögallringen har ju diskuterats en hel del och jag vill mena att den var oroväckande stor och den gjordes ju också till en början i det fördolda. Det var inget man önskade skulle komma till allmän kännedom (vilket det tack och lov gjorde). Det är alldeles utmärkt att det finns ljudböcker som komplement- och också för många som har svårt att läsa "vanliga" böcker av olika anledningar.
Jo, bokutgivningen ser helt klart annorlunda ut idag- och inte blir jag glad av det heller. Jag skulle helst vilja lägga upp moteld.... och det är väl det jag försöker göra i min "fluglortsskala" här på min blogg. Det finns så mycket annat än dessa bestsellers. Det är oerhört viktigt att biblioteken visar fram den "andra" litteraturen (och jag inser att man måste hålla sig med bästsäljarna också). Idea stores... jag vet inte jag... Jag sörjer med Lena K E och Mrs C- över det förlorade begreppet "läsglädje"...

Lotta: tack för kommentar och länk- jag ska läsa!

Monika: Du har så rätt- de små biblioteken är extra viktiga- på mindre orter är de ofta den enda förmedlaren av kultur - de är också mycket viktiga för det sociala livet- en mötesplats för många! Så är det här i "byn".

Lena: Jag känner igen namnet- men jag har inte varit permanentboende i Skanör så väldigt länge- och har inte träffat din svärmor vad jag vet.(Men mina föräldrar gjorde det säkert - de var flitiga nyttjare av kuluturutbudet här nere.) Jag är väldigt stolt över kommunens bibliotek och de har alltid varit välskötta med många intressanta utställningar och aktiviteter (och givetvis gott om låneböcker). Jag har ofta undrat hur bibliotekarieutbildningen ser ut idag- och det var väldigt tråkigt att höra om dessa brister. Då blir jag än oroligare- och delar oron med Mrs C.