Profeten från Östermarie

Foto: Jan Wiriden

En profet var han- författaren och poeten Bengt Anderberg. Bengt Anderberg gick ur tiden för lite över ett år sedan - och för mig känns det som om han håller på att glömmas bort- redan. I Östermarie på Bornholm hade han sitt hem under många år och på Bornholm dog han också.(Östermarie har en speciell plats även i mitt hjärta- min oldemor kom just därifrån. )

-

Jag minns Bengt Anderberg som en författare med oerhörd integritet- och med de djupaste kunskaper - om allt.... På 60-talet var har speciellt stridbar.

-

I mina bokhyllor finns två böcker av honom (de borde inta hedersplatser!)- "Under molnen" utgiven av Bonniers förlag år 1991 och diktsamlingen "Fåglar" också utgiven på Bonniers förlag- år 1946.

-

"Under molnen" är en samling texter som berör en mångfald olika ämnen. I "En glömd revolutionär" skriver Anderberg om Flora Tristan- (mormor till målaren Gauguin) och "en av de tidigaste socialisterna och feministerna". Även en svensk parafras över en gammal fransk soldatvisa finns med- jag citerar sista versen (men jag lovar att de övriga fem också är synnerligen väl "parafraserade"...)

-

" Till sist skiter jag i filosofi och livsvishet,

sånt lämnar jag till spåmän som tar betalt,

det enda jag vet

är att dom fattiga får betala allt".

-

från "Fåglar" hämtar jag det här... så vackert....

-

Djupt i de våta träden

regnfåglarna sorgset drömmer

de har så blåa ögon.

-

Och kanske de drömmer om

ett land långt bortanför väster

med moln helt veka och ljusa.

-

Här i sin bur av regn

kanske de drömmer om evig sol

och vingarna styvnar av längtan.

-

Regnfåglarna rör sig inte

från trädens susande blad

dropparna faller och faller.

Änglarna i Trelleborg

Nu kommer jag att gå "utomämnes". Den här bloggen handlar normalt om böcker- och det är så jag vill att det ska vara- men- jag har något på hjärtat som känns viktigare än all världens litteratur idag.
-
I Trelleborg finns det nämligen änglar- man hittar dem på avdelning 10- den som också kallas den palliativa- på lasarettet.
-
Änglarna är inte många till antalet- men de gör sitt arbete med kärlek, omsorg och stor kunskap. De hjälper både sjuka och anhöriga- de ställer upp 24 timmar om dygnet- de tröstar, de stöttar- de leder med varsamma och mjuka händer. Själv hade jag aldrig klarat mig utan mina änglar.
-
Den 10 oktober firades världshospicedagen- se artikel här - det kom inte som någon nyhet kanske att det saknas pengar i verksamheten. Det finns cirka sju vårdplatser- och det är givetvis kö till dessa. Jag känner att mera fokus måste sättas på vården i livets slutskede- dö ska vi alla. Det är inget att "gå omvägar" inför. Vi måste i stället bekanta oss med döden - tyvärr har dagens samhälle kommit bort från just slutet- att vi inte kommer att leva i evighet.
-
Jag håller inte koll på vem som läser min blogg (mer än till antalet)- men jag hoppas att några av er ska hörsamma mitt "upprop" och hjälpa till att sprida budskapet om hur viktig den palliativa vården är- och hur mycket mera den borde prioriteras- det vill säga få de medel som behövs- för att ge den vård som lika mycket behövs- både till sjuka och anhöriga.
-
Som ett litet PS- man får även ta hundar med sig till den palliativa avdelningen- och man kan också få besök, om man vill av sjukhushunden Wilma. (Min hund är för stor och yster för att lämpa sig som vårdhund... (även om han är jättesnäll).

Ett nytt bokpaket

Det innehöll mest lyrik. Jag läste en så fin recension om "Tröst för ett tigerhjärta" av
Margareta Renberg- det fick mig att genast klicka på lite knappar på AdLibris-siten. Sedan blev det "Tolv hav" av Stina Aronson, Gloria Gervitz "Migrationer" och som kronan på verket (och den enda bok i högen som inte tillhör kategorin lyrik- "De två saliga" av Ulla Isaksson (och så otroligt glädjande att hitta en pocket i nytryck av Ulla Isaksson (Modernista förlag- nyutgivningsår 2002).
-

"Tröst för ett tigerhjärta" har ett mycket läsvärt förord av Gunnar Harding. Margareta Renberg var en mycket privat person. Jag tycker mycket om Gunnar Hardings tankar om henne.
-

"Mysteriet är detta något,
som ser mig så tydligt
att jag ingenting ser,
när det blundar" (från Andliga sånger utan förutfattad frälsare av Margareta Renberg)

Bokfrågornas ABC bokstaven A

Hos Lilla O hittar jag denna trevliga utmaning.
-
1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.
-
Min första, spontana tanke går till "The Magus" (Illusionisten) av John Fowles- en gåta/ett mysterium på en grekisk ö. Ingen kan som Fowles sätta sin trollstav över tid och rum. En bok som jag borde läsa om....
-
2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.
-
Då säger jag Heinrich Böll och "Wo warst du Adam?". (Ich war im Weltkrieg....) en berättelse om kriget från många perspektiv. Ytterligare en bok som jag känner att jag borde läsa igen.
-
3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?
-
Utan minsta tvekan säger jag HC Andersens sagor. Jag är "uppfödd" på dem. Jag kan ännu se och höra min pappa sitta bredvid min säng och läsa "Den lilla flickan med svavelstickorna" och "Stor-Klas och Lill-Klas (ju hemskare och sorgligare berättelser desto mera tyckte han om....) Visst har jag läst högt från HC Andersen jag med (men jag har valt lite snällare sagor....)
-
4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.
-
Jag tänker först på den bok jag alldeles nyligen läst och bloggat om- "Giftträdsbibeln" av Barbara Kingsolver. En mycket fängslande bok om Kongo som det var en gång- skildrat ur en missionärsfamiljs ögon (främst då barnens).

Anders Österling

Till min fasa ser jag (när jag googlar runt på webben) att det talas om att Anders Österling är en bortglömd poet- men nej, skriker jag nästan. Han var Svenska Akademiens ständige sekreterare under många år och han skrev så vacker lyrik- vem har inte läst dikten "Ales stenar" i skolan? (Eller är det jag som tillhör en annan och mossigare tid?).

-

Här är en länk - och här är de första raderna i dikten Ales stenar

-

”Där kusten stupar mellan hav och himmel,
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn vid brus av Östersjön,
som ensam vet vad minnesmärket menar.”

Kvinnor av Ulla Isaksson

Bilden är från en förställning av pjäsen "Nära Livet" (Länsteatern i Örebro)- skriven av Ulla Isaksson. Själv har jag nu läst ut "Kvinnor" av samma författarinna (utgiven på Bonniers förlag år 1975 och med undertiteln "valda berättelser")
-
Låt mig genast konstatera att om man känner sig väldigt ledsen och nere kanske man inte ska läsa just den här boken för att pigga upp sig själv. Det kommer inte att fungera. Däremot ska man läsa "Kvinnor" om man vill komma ett stort antal fascinerande människor inpå livet- tätt, tätt och mycket, mycket nära. Tjugotvå noveller.... vissa talar mer till mig än andra- men sådant är ju så ytterst individuellt.
-
Jag har nu läst ett flertal böcker av Ulla Isaksson och ingen av dem har lämnat mig oberörd. Det är totalt obegripligt för mig hur denna så människokännande och djupa författarinna skulle ens kunna riskera att bli bortglömd! Nyutgåvor- snarast tack!!
-
I "Kvinnor" möter vi till exempel Ullas egen mormor som hon beskriver så oerhört fint i novellen "I mormors kammare". .. och jag citerar för jag känner att jag bara måste:
-
" Någon riktigt klar synbild av henne har jag inte. Fotoalbumens kabinettsfotografier, frambläddrade på nytt och på nytt varje sommar, lägger hinder i vägen. Där står hon i fotopose och med friherrinnehållning framför fotografens stol: en rak rygg, en smal midja, ett lugnt buret huvud. Ansiktet allvarligt, ganske brett med höga kindknotor, en tendens till hålighet i kinderna och stora kupiga ögon som ser rakt in i kameran. Lovisa Mathilda Jansson. En helt annan varelse än den tungt böjda allmogekvinna som satt framför stickmaskinen i min barndom och dock densamma. På hennes tid fanns det ofta skäl att tala om "kvinnoöde".
-
Förfärlig och skrämmande är novellen "Guds gåva"- den lämnar ingen oberörd. Liksom berättelsen om "Änkan".
-
"Ett plötsligt medlidande med de bakomvarande, de ovetande, sköljde genom henne. Kanske såg de inte, att rosorna levde? Säkert skrämde kistan dem, säkert fruktade de döden. Hastigt vände hon sig om, stod där liten och tunn och nickade mot dem, ivrig och leende bakom sorgslöjans veck.
- Kom bara, vinkade hon och hennes röst var öm och tröstande som en mors, när hon tar ett skrämt barn i sina armar.
- Kom bara, kom. Det är ingenting farligt!
Och med ögonen på rosenbuketten började hon gå.
-
När jag nu lägger ifrån mig mitt "projekt Ulla" är det med mycket stor saknad och med lika stor övertygelse om att jag snart kommer att läsa om... och om....

Kärleksdiktsfavoriter

Lilla O undrar över kärleksdiktsfavoriter. Jag har så många... men just idag går tankarna till Anders Österling som jag tycker skriver så oerhört finstämt och vackert.....
-
Jag väntar vid grinden åt havet,
där mareld på dyningen går,
och snart är mitt hjärta begravet
och snärjt under havsnattens hår-
under havsnattens hår.
Ah, så kom, kom i namn av allt mänskligt och mjukt,
kom och räck mig din blodvarma hand,
att mitt hjärta på nytt, som är havstrött och sjukt,
finner land--
finner land.
----

En bild på Kisse Videmiss

http://pia-vardagsrummet.blogspot.com/2007/01/kisse-videmiss.html

En länk till en blogg som också skriver om boken och som har en bild med på den. Exakt så ser min bok ut också (fast som sagt... mera sliten). Jag känner väldigt igen mig när jag läser om bloggarens lillebror.....

Tema-trio barnens favoriter

Veckans tema-trio hos Lyran handlar om barnens favoriter. Jag skriver helt egocentriskt ner tre av mina egna....

Som nummer
1. Kisse Videmiss av Gösta Knutsson. En stor bilderbok som är helt sönderläst- den hänger knappt ihop i pärmen. Den handlar om den lilla katten Videmiss (som är mjuk som en videknopp) och som bara söker efter sina videkissar genom årstiderna... så vackert illustrerad är boken också. Till slut hittar Kisse sina videgrenar med mjuka "videkissar" på... mycket fin barnbok.....
-
2. Nalles poesi av Britt G Hallqvist... ja, det är kanske inte en barnbok men jag tar med den i alla fall för jag tycker så mycket om den. Här ett litet smakprov:
" Jag smilade mot världen,
tills käften gick ur led.
Jag var en solestråle
som strålade på sned.
Men ingen såg
och log igen
mot hela världens lille vän!"
-
3. Bokfilmer av Erik Lindorm. Överst i en av mina bokhyllor står fem höga och tjocka bruna skinnvolymer- fyllda med utdrag från tidningar med start år 1810. Som barn kunde jag inte få nog av dessa böcker- spännande innehåll med diverse olika utdrag från gamla tider- bilder, annonser, kommentarer. Ett alldeles speciellt sätt att lära sig historia på. Jag tar fortfarande ner de här böckerna- en efter en. De är tunga och stora och svårhanterliga- men... de är värda besväret. Här ett utdrag från 1810 :
"Hvem ärfver Svenska Kronan? Jean Baptiste Julius Bernadotte, Furste af Ponte-Corvo eller Fredric Christian af Augustenborg" Sedan, på nästa sida:
" De fyra Ständerne bifalla den 21 Augusti KOngl. Maj:t Nådiga Proposition och välja enhälligt Fursten af Ponte-Corvo till Konungens efterträdare. Endast svag opposition i Prestståndet".
-

Födelsedagen av Ulla Isaksson

Boken är utgiven på Bonniers förlag år 1988.

Titelbladet har följande text "Släpp mig, skrek flickan och klamrade sig fast". Däri ligger något av nyckeln till den här romanen.

-

Det här är berättelsen om en mor, Olga, och hennes tre döttrar- Blenda-Cri, Klara och Birrebi. Det är den 29 mars- en mycket speciell dag och handlingen begränsar sig i tiden till just denna dag också. Vi förflyttar oss konstant mellan de fyra aktörerna och får ta del av deras tankar och minnen.

-

Relationerna mellan döttrarna och modern skildras med stor intensitet- och de är inte enkla.... språket är mycket "vindlande" och poetiskt. (Jag gillar!). Ulla Isaksson visar åter igen att hon är en ypperlig psykolog och kännare av de mänskliga villkorens oändliga komplexitet.

-

Glad blir man kanske inte av den här boken- men man tänker verkligen till. Gott så.

-

"Men Hus talar, Kammare viskar och Änglar kommer flygande. Ty kärleken lever, underbar och outtröttlig, blind och förfärlig. Vad vore vi utan den? Nästan ingenting." Ulla Isaksson

Brännässlor, Peter Forsskål och en artikel i dagens Sydsvenska

Per Svensson skriver mycket tänkvärt i Sydsvenskans B-del (kulturdelen) i dag.

-

Jag hoppas att många läser och begrundar.

-

En annan bok som också handlar om bland annat Peter Forsskål - är "Det lyckliga Arabien" skriven av den danske författaren Thorkild Hansen. ("Det lykkelige Arabien" på originalspråket).

-

" En vintermorgon i januari 1761 förbereder fem män ivrigt sin avfärd från den danska huvudstaden. Två av dem är tyskar, två danskar och en svensk. De ska tillsammans påbörja det största vetenskapliga företag någon i Norden dittills planerat- en expedition till Orienten."

-

"Det lyckliga Arabien" är sorglig, den är lärorik och den är oförglömlig.

" Mellan slumpen och ödet talar den mänskliga tungan, och förstummas den talar fingrarna, och förlamas de talar ögonen, och förblindas de talar hjärtat- ensamt eller i den älskades armar, i is eller lågor, till det sista pulsslaget....

(Thorkild Björnvig)

Paradistorg av Ulla Isaksson

Boken är från 1973 och filmatiserades år 1977 men Paradistorg är ständigt aktuell.

-

Här möter vi Katha, cirka 60 år, läkare och frånskild- två döttrar, barnbarn, bror, föräldrar... väninna, dotters väninna, barndomslekkamrat.... det är en stor och brokig skara som samlas nu när det är sommar på Paradistorg (Paradistorg är Kathas idylliska villa som hon tagit över från föräldrarna).

-

Katha drömmer om att återskapa sin barndoms lyckliga somrar- men tiderna har förändrats människor är olika och alla har vi våra problem och djupa ärr som är svåra att läka. Allt ställs på sin spets just denna sommar.

-

Ulla Isaksson är en god psykolog och hon skildrar med djup förståelse barns utsatthet och varför - för att uttrycka det mycket enkelt" "det blir som det blir". Det här är en bok som verkligen griper tag, ruskar om, ger många tankar.

-

Ett ordval som jag känner mycket för är "Aniaramänniska"- (eller rymdmänniska)- Vi får inte bli Aniaramänniskor i denna värld- det vill säga okänsliga, stumma och döva- bara stå vid sidan och "titta på"- inte göra det vi borde göra för att hjälpa.

-

" Åh Aniara- Mardrömsmara

bister sinister Framtidsfara-

Framtid är Samtid- Maran är nu!

Maran är Du!

-

Den här boken är tragisk men den har ändå ett ljus. Slutet ska jag inte avslöja- men ett vill jag ha sagt- Läs! Paradistorg är en oerhört stark berättelse.

-

" Hon hukar ytterst på klippan, vänstra armen sträckt i baklans, högra som en slunga. Ögonen lyser. Vinden sveper ut hennes långa hår, snor det om henne. Stenarna hoppar och studsar över det stilla vattnet, somliga klumpigt och kort, andra i långa, lätta, flygande hopp. Några sjunker genast och nästan ljudlöst."

Tema-trio Astrid

Lyrans tema denna vecka: Favoritböcker av Astrid Lindgren.

Det blir mycket svårt att välja- jag har så många fina minnen med flera av Astrids böcker.

-

Som nummer

1. tar jag ändå Alla vi barn i Bullerbyn- de tre böckerna om Bullerbybarnen blev alldeles sönderlästa av mig och jag drömde om en tillvaro som Lisas- Annas och Britas. Jag minns gamle farfar, de busiga pojkarna Lasse, Bosse och Olle- och lilla Kerstin..... böckerna är så fyllda av visdom också...

-

2. Kajsa Kavat- för att jag tycker om den lilla handlingskraftiga och påhittiga för att inte tala om omtänksamma flickan.

-

3. Bröderna Lejonhjärta- för tron på det goda som övervinner allt och för den vackra och sorgliga berättelsen om Skorpan och Jonathan. För att jag också känner att det finns ett Nangijala..... med blommande körsbärsträd.

The Drama Queen

Jag har suttit och slötittat i Time Magazine- blicken drogs till en recension om en biografi. Biografin är skriven av Selina Hastings och den får mycket goda "vitsord". Det liv som skildras är William Somerset Maughams.

-

Biografiläsandet är lite åldersbetonat- själv har jag sedan länge uppnått just den ålder som anses vara "normal" för biografiläsande (ungefär runt de 40) (vilket jag passerar med råge :-)

-

Jag tycker mycket om Maughams böcker (framför allt är han en mästare på noveller).

I artikeln får man veta att Maugham mest skrev skönlitteratur men att det han verkligen brann för var teatern. Han blev dock mycket desillusionerad och den sista teaterpjäs han skrev var "Sheppey" - året var 1933.

-

Jag citerar från artikeln (skriven av Neel Mukherjee):

"Hastings makes the unimpeachable case that posterity vill remember Maugham, first and foremost, for these undeluded, worldly-wise, sometimes shocking tales of white colonist-planters exiled in the steamy jungle"

-

Det känns som om Hastings biografi om Maugham är något jag gärna vill läsa.

Jag har läst ut....

Jag har läst ut Ulla Isakssons "Paradistorg". Den var intensiv.... jag känner att jag måste hämta andan ett tag innan jag ger mig på att skriva ner mina tankar om boken. En sak är dock säker- Ulla Isaksson förtjänar verkligen att komma ut från magasinen och fram på hyllorna igen (vare sig det är bibliotek eller bokhandel). Jag tycker absolut att de ämnen hon tar upp i "Paradistorg" är evigt aktuella.

Nobelpris- nobelalfabet-bokstaven "D"

Lyrans nobelalfabet: bokstaven "D".

-

Jag skriver : Grazia Deledda .. och... jag kan riktigt känna hur min mamma i sin himmel fnyser högt- ack ,vad hon alltid pratade om just denna nobelpristagare och hur "tossiga de måste ha varit i akademien" just det året (1927). Naturligtvis väckte detta mitt intresse en gång för ett antal år sedan och jag har faktiskt läst en bok av damen i fråga- men... glömt bort både titel och handling. Kommentarer är förmodligen överflödiga och min kära mor hade säkert rätt..... Kanske finns det andra uppfattningar? Det skulle vara roligt att höra- fast jag misstänker att Deledda är inskriven i "glömmeboken" som man säger här nere i södern.

-

Motiveringen som Deledda fick: ...." för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem."

-

Så över till nutid... den författare som jag helt spontant tänker på nu är Margaret Drabble. När jag var mycket ung läste jag hennes "The Millstone" och blev helt betagen- i min hylla har jag fortfarande ett slitet pocket-exemplar. En annan favorit av henne är "The Radiant Way"- en bok som också grep mig mycket- i en scen blir en journalist tillfångatagen av de röda khmererna- och när han lämnas åt sitt öde sitter han bara helt stilla och läser Rimbauds dikter.... Just de sidorna i boken har etsat sig fast i min hjärna.

-

Min motivering för Drabble: för hennes aldrig sinande flöde av underbara historier och gripande öden.

Boken om E av Ulla Isaksson

Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder levde tillsammans under nära 30 år. Ett lyckligt och mycket nära förhållande. Så drabbades hennes älskade Erik av Alzheimers sjukdom och plötsligt förvandlas han till någon helt annan. Ulla Isaksson skildrar i sin mycket starka och mycket utlämnande bok de sista åren med Erik.
-
Jag köpten den här boken när den kom ut- år 1995 (Erik Hjalmar Linder avled år 1994).
-
"Vi kan inte förstå förrän efteråt" så börjar boken- med ett citat av Sören Kierkegaard.

Hur svårt är det inte att leva vid sidan av en älskad som drabbas av svår sjukdom... Ulla Isaksson skriver om sina frustrationer, sin sorg men också om minnen av underbara och speciella stunder och platser som hjälper henne genom allt det hemska som hon måste genomlida. Alzheimers sjukdom dödar långsamt- och brutalt- skoningslöst. Ulla Isaksson beskriver det som att "E:s universum håller på att brista sönder".
-
"-Känner du igen dig? Han nickar avmätt.
- Var är du född då?
-Drottninggatan 30! Svaret kommer med stor ackuratess och jag skäms litet.
- Men mig känner du inte igen, snärtar jag till.
- Du är Ulla Isaksson, svara han lika avmätt.
Han fortsätter istadigt med sin Verfremdungstaktik. Ibland väcker den vrede i mig, andra gånger förmår jag fundera över den.
-
De här raderna tycker jag är så fina....
" Jag sitter tyst och ser på honom, ser och ser. Och jag känner att det stora pussel som jag strävat så länge med att foga samman nu är nästan färdigt. Det har ingen magisk slutbit, den fattas ännu. Men den kommer inte att förändra mycket. Döden ligger redan inkapslad i pusslet, vi har alla dess år vandrat med livet och döden tillhopa."
-
Läs mera om Ulla Isaksson hos Snowflakes som har inspirerat mig till läsningen!

Tema-trio "bok blir film"

Lyran söker efter böcker som blivit till film i veckans utmaning.

Jag lägger upp ett tema i temat- och det blir krigsfilmer baserade på kända/bästsäljande böcker.

1. Pimpernel Smith - med Leslie Howard i huvudrollen är en oförglömlig film (kanske inte direkt en krigsfilm men den handlar det som skulle trappas upp till krig i alla fall.....). Pimpernel Smith baseras på Baronessan Orczys böcker om "Röda Nejlikan" - mannen som räddade adelsmän undan giljotinen under franska revolutionen. I filmen Pimpernel Smith är den klassiska repliken (när "Nejlikan" försvunnit i dimman "Don't worry we will all come back"!) Jag gillar Röda Nejlikan- både i gammal och modern form. En verklig klassiker av den gamla, fina sorten!

-

2. På Västfronten intet nytt - boken skriven av Erich Maria Remarque och filmatiserad flera gånger. Jag har inte sett alla filmerna men jag känner att den här boken är svår att göra rättvisa på film- och de filmer jag har sett har icke levt upp till bokens standard. På Västfronten intet nytt är en av mina absoluta favoritböcker- och skulle helt klart komma med på min "topp 50-lista".

-

3. Michael Shaara skrev boken "Killer Angels" den kom ut 1974 och blev genast en stor bästsäljare i USA (fick Pulitzerpriset 1975). Så småningom filmatiserades den också med titeln "Gettysburg"- för det är just det stora slaget som "Killer Angels" handlar om. Gettysburg blev vändpunkten i det amerikanska inbördeskriget. Jag tycker om boken men filmen är mäktig.... (Ted Turner finansierade den och den måste ha konstat "mega bucks" att göra.) Det här slaget varade i tre dagar och dag tre utmynnade i en hemsk massaker - genom Lees beslut att genomföra vad som sedan kallades för "Pickett's charge". Porträtten av aktörerna i slaget tycker jag är mycket väl gjorda- både i bok och film. (Och visst... man kan kanske i vissa delar kalla det för amerikansk pekoral men jag tycker ändå om....)

Nya läsutmaningar för november

Jag kommer att fuska lite för Upton Sinclairs bok har jag på svenska- då heter den "Vildmarken" mitt exemplar är tryckt 1945 och utgivet av Bonniers förlag- den var en av 16 böcker i en serie som kallades "De stora arbetarskildringarna". Några av dessa böcker är: Andersen Nexös "Pelle Erövraren", Maxim Gorkis "Mina universitet" och John Steinbecks "Vredens Druvor". Det sägs på baksidan av "Vildmarken" att romanen är till sin själ besläktad med "Onkel Toms Stuga" och skildringen är en skriande anklagelse mot den anda av hänsynslöshet och människoförakt, som överallt följde i storindustrialiseringens fotspår." Jag är mycket nyfiken på Upton Sinclair som författare.

-

Pierre Magnans bok hade jag med i min "förra läshög" också... den har inte hunnits med. Eftersom jag tyckte så mycket om "Kyndelälskaren" vill jag gärna läsa ett par av hans deckare också.

-

Philip Roth vill jag läsa mera av. Först ut blir "Patrimony". ("The Plot Against America" står sedan på tur.)

The Poisonwood Bible av Barbara Kingsolver

Den här boken är en så kallad "bestseller" och har varit med i Oprahs bokklubb. Jag har haft den i läshögen ett tag- det har över 600 sidor... Förra veckan läste jag en mycket fin recension hos Nille och det avgjorde saken- "Giftträdsbibeln" som boken heter i svensk översättning plockades fram och nu har jag läst och läst- den var så gott som omöjlig att släppa- så fångade den mitt intresse.

-

Vi får följa en amerikansk missionärsfamilj under 30 år- med fokus på åren runt 1959 till 1961. Platsen är dåvarande Belgiska Kongo och familjen Price hamnar här mitt under ett mycket viktigt och turbulent historiskt skede- "Kongokrisen". Kingsolver låter främst barnen i familjen föra talan- Rachel 16 år, Adah och Leah 15 år (tvillingar) och så lilla Ruth May -fem år gammal. Den tyranniske och religiöst fanatiske fadern Nathan ses genom flickornas ögon. (Det är inget sympatiskt porträtt).

Ingenting går som familjen Price hade tänkt sig (om de nu tänkt så mycket alls)- Afrika är inte USA och värderingar ställs på sin spets. Alla i familjen kommer att få sina liv totalt förändrade av Afrika- och tre av barnen kommer inte att återvända hem till USA.

-

Jag har aldrig varit i Afrika (förutom en vecka i Marocko)- men jag kommer vagt ihåg Kongo-krisen - jag var bara tio år gammal men minns de nyheter som sändes på TV om Patrice Lumumba, Moïse Tsombe,Kasavubu och även den som till sist tog hem spelet (med hjälp av USA ) Mobuto. Kingsolvers bok är mycket informativ om det historiska skedet - vilket gör handlingen än mera intressant att följa. Dessutom skriver hon med humor även om det egentligen inte finns särskilt mycket att skratta åt... vare sig familjens vedermödor eller de hemska förhållanden som råder i Kongo.

-

Det här är en bok som väcker många tankar- och för mig en vilja att läsa mera om Kongo och dess historia. Jag vill framhålla att även om man inte har intresse för Afrika så är boken ändå otroligt läsvärd- för människoporträtten och de träffande iakttagelserna.

-

Här några ord om familjens (ärvda) papegoja (den heter Methuselah och svär som en borstbindare)- "But on the case of the cursing parrot the first long rainy day, Methuselah could not be made to copy the Bible. Curiously exempt from the Reverend's rules was Methuselah, in the same way Our Father was finding the Congolese people beyond his power. Methuselah was a sly little representative of Africa itself, living openly in our household. One might argue, that he was here first."