Boken är utgiven på Bonniers förlag år 1988.
Titelbladet har följande text "Släpp mig, skrek flickan och klamrade sig fast". Däri ligger något av nyckeln till den här romanen.
-
Det här är berättelsen om en mor, Olga, och hennes tre döttrar- Blenda-Cri, Klara och Birrebi. Det är den 29 mars- en mycket speciell dag och handlingen begränsar sig i tiden till just denna dag också. Vi förflyttar oss konstant mellan de fyra aktörerna och får ta del av deras tankar och minnen.
-
Relationerna mellan döttrarna och modern skildras med stor intensitet- och de är inte enkla.... språket är mycket "vindlande" och poetiskt. (Jag gillar!). Ulla Isaksson visar åter igen att hon är en ypperlig psykolog och kännare av de mänskliga villkorens oändliga komplexitet.
-
Glad blir man kanske inte av den här boken- men man tänker verkligen till. Gott så.
-
"Men Hus talar, Kammare viskar och Änglar kommer flygande. Ty kärleken lever, underbar och outtröttlig, blind och förfärlig. Vad vore vi utan den? Nästan ingenting." Ulla Isaksson
4 kommentarer:
Jag gillar din Isaksson-festival. :-)
Mor-dotter är ju mitt favorittema, så den här tänker jag minsann läsa.
Jag gillar också mor-dotter teman. Det är något med de där mor- dotter relationerna ..... Isaksson kan verkligen sätta fingret på ömma punkter. (ibland kanske det gör lite väl ont...)
Eg har blitt veldig nysgjerrig på Ulla Isaksson - som eg aldri har høyrd om før - etter å (endeleg) ha lese dei seinaste oppdateringane i bloggen din. Eg må sjå nærmare på denne forfattaren, skjønner eg.
Bai- Ulla Isaksson är väldigt läsvärd!
Skicka en kommentar