Visar inlägg med etikett Ulla Isaksson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ulla Isaksson. Visa alla inlägg

fredag 3 juni 2011

Tre böcker om ett sorgligt ämne

Det handlar om Alzheimers sjukdom. Jag har precis avslutat läsningen av Arno Geigers "Der alte König in seinem Exil"- en berättelse om Geigers far August och hans tillvaro både före och efter det att sjukdomen slagit klorna i honom. Den här boken har blivit och är en bästsäljare i Tyskland- och det är inte förvånande. Långsamt målar sonen ett porträtt av sin far- med varsamma händer - och han försöker förstå. Vem var/är han egentligen denne gamle man vars sinne nu håller på att fördunklas. August var bara sjutton år när han tvingades ut i kriget- från den upplevelsen hämtade han sig aldrig riktigt- och hemmet kom sedan att betyda allt för honom- han ville aldrig lämna det. Tillbakablickar blandas med nutid till en mycket vacker och kärleksfylld skildring av en man som trots sjukdom ändå behåller ett stort mått av sin integritet.


"Då far inte längre kan gå över bron till min värld måste jag gå till honom" , och så blir det- sonen går sin far till mötes och de kommunicerar på faderns villkor. Det finns en väg in till den sjuke- det går fortfarande att nå honom även om budskapen ibland är dunkla. Det gäller att hitta nyckeln och det lyckas Arno Geiger med.


Det är viktigt att veta vad som gör livet värt att leva och vad som till slut betyder mest av allt (kärlek och vänskap). Jag tror också att den här boken kan ge tröst åt många som har anhöriga som drabbats av demenssjukdom. "Der alte König in seinem Exil" är en vacker och mycket läsvärd bok. Jag kan bara hoppas att den blir översatt till flera språk.



Lisa Genovas bok har lästs av många och nu finns den också i pocketutgåva- det speciella med "Fortfarande Alice" är att den ses från den sjukes perspektiv.

Ulla Isakssons bok om sin älskade Erik Hjalmar Linder blev mycket omskriven när den kom ut- och jag har den i min bokhylla. Jag har skrivit mera HÄR . Det är en obarmhärtig berättelse och svårare att läsa än Arno Geigers fadersbiografi- men- oerhört starkt skriver hon, Ulla Isaksson och jag tycker inte att man ska skygga för läsning.




torsdag 26 november 2009

Kvinnor av Ulla Isaksson

Bilden är från en förställning av pjäsen "Nära Livet" (Länsteatern i Örebro)- skriven av Ulla Isaksson. Själv har jag nu läst ut "Kvinnor" av samma författarinna (utgiven på Bonniers förlag år 1975 och med undertiteln "valda berättelser")
-
Låt mig genast konstatera att om man känner sig väldigt ledsen och nere kanske man inte ska läsa just den här boken för att pigga upp sig själv. Det kommer inte att fungera. Däremot ska man läsa "Kvinnor" om man vill komma ett stort antal fascinerande människor inpå livet- tätt, tätt och mycket, mycket nära. Tjugotvå noveller.... vissa talar mer till mig än andra- men sådant är ju så ytterst individuellt.
-
Jag har nu läst ett flertal böcker av Ulla Isaksson och ingen av dem har lämnat mig oberörd. Det är totalt obegripligt för mig hur denna så människokännande och djupa författarinna skulle ens kunna riskera att bli bortglömd! Nyutgåvor- snarast tack!!
-
I "Kvinnor" möter vi till exempel Ullas egen mormor som hon beskriver så oerhört fint i novellen "I mormors kammare". .. och jag citerar för jag känner att jag bara måste:
-
" Någon riktigt klar synbild av henne har jag inte. Fotoalbumens kabinettsfotografier, frambläddrade på nytt och på nytt varje sommar, lägger hinder i vägen. Där står hon i fotopose och med friherrinnehållning framför fotografens stol: en rak rygg, en smal midja, ett lugnt buret huvud. Ansiktet allvarligt, ganske brett med höga kindknotor, en tendens till hålighet i kinderna och stora kupiga ögon som ser rakt in i kameran. Lovisa Mathilda Jansson. En helt annan varelse än den tungt böjda allmogekvinna som satt framför stickmaskinen i min barndom och dock densamma. På hennes tid fanns det ofta skäl att tala om "kvinnoöde".
-
Förfärlig och skrämmande är novellen "Guds gåva"- den lämnar ingen oberörd. Liksom berättelsen om "Änkan".
-
"Ett plötsligt medlidande med de bakomvarande, de ovetande, sköljde genom henne. Kanske såg de inte, att rosorna levde? Säkert skrämde kistan dem, säkert fruktade de döden. Hastigt vände hon sig om, stod där liten och tunn och nickade mot dem, ivrig och leende bakom sorgslöjans veck.
- Kom bara, vinkade hon och hennes röst var öm och tröstande som en mors, när hon tar ett skrämt barn i sina armar.
- Kom bara, kom. Det är ingenting farligt!
Och med ögonen på rosenbuketten började hon gå.
-
När jag nu lägger ifrån mig mitt "projekt Ulla" är det med mycket stor saknad och med lika stor övertygelse om att jag snart kommer att läsa om... och om....

onsdag 18 november 2009

Födelsedagen av Ulla Isaksson



Boken är utgiven på Bonniers förlag år 1988.

Titelbladet har följande text "Släpp mig, skrek flickan och klamrade sig fast". Däri ligger något av nyckeln till den här romanen.

-

Det här är berättelsen om en mor, Olga, och hennes tre döttrar- Blenda-Cri, Klara och Birrebi. Det är den 29 mars- en mycket speciell dag och handlingen begränsar sig i tiden till just denna dag också. Vi förflyttar oss konstant mellan de fyra aktörerna och får ta del av deras tankar och minnen.

-

Relationerna mellan döttrarna och modern skildras med stor intensitet- och de är inte enkla.... språket är mycket "vindlande" och poetiskt. (Jag gillar!). Ulla Isaksson visar åter igen att hon är en ypperlig psykolog och kännare av de mänskliga villkorens oändliga komplexitet.

-

Glad blir man kanske inte av den här boken- men man tänker verkligen till. Gott så.

-

"Men Hus talar, Kammare viskar och Änglar kommer flygande. Ty kärleken lever, underbar och outtröttlig, blind och förfärlig. Vad vore vi utan den? Nästan ingenting." Ulla Isaksson

måndag 16 november 2009

Paradistorg av Ulla Isaksson


Boken är från 1973 och filmatiserades år 1977 men Paradistorg är ständigt aktuell.
-
Här möter vi Katha, cirka 60 år, läkare och frånskild- två döttrar, barnbarn, bror, föräldrar... väninna, dotters väninna, barndomslekkamrat.... det är en stor och brokig skara som samlas nu när det är sommar på Paradistorg (Paradistorg är Kathas idylliska villa som hon tagit över från föräldrarna).
-
Katha drömmer om att återskapa sin barndoms lyckliga somrar- men tiderna har förändrats människor är olika och alla har vi våra problem och djupa ärr som är svåra att läka. Allt ställs på sin spets just denna sommar.
-
Ulla Isaksson är en god psykolog och hon skildrar med djup förståelse barns utsatthet och varför - för att uttrycka det mycket enkelt" "det blir som det blir". Det här är en bok som verkligen griper tag, ruskar om, ger många tankar.
-
Ett ordval som jag känner mycket för är "Aniaramänniska"- (eller rymdmänniska)- Vi får inte bli Aniaramänniskor i denna värld- det vill säga okänsliga, stumma och döva- bara stå vid sidan och "titta på"- inte göra det vi borde göra för att hjälpa.
-
" Åh Aniara- Mardrömsmara
bister sinister Framtidsfara-
Framtid är Samtid- Maran är nu!
Maran är Du!
-
Den här boken är tragisk men den har ändå ett ljus. Slutet ska jag inte avslöja- men ett vill jag ha sagt- Läs! Paradistorg är en oerhört stark berättelse.
-
" Hon hukar ytterst på klippan, vänstra armen sträckt i baklans, högra som en slunga. Ögonen lyser. Vinden sveper ut hennes långa hår, snor det om henne. Stenarna hoppar och studsar över det stilla vattnet, somliga klumpigt och kort, andra i långa, lätta, flygande hopp. Några sjunker genast och nästan ljudlöst."

måndag 2 november 2009

Boken om E av Ulla Isaksson

Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder levde tillsammans under nära 30 år. Ett lyckligt och mycket nära förhållande. Så drabbades hennes älskade Erik av Alzheimers sjukdom och plötsligt förvandlas han till någon helt annan. Ulla Isaksson skildrar i sin mycket starka och mycket utlämnande bok de sista åren med Erik.
-
Jag köpten den här boken när den kom ut- år 1995 (Erik Hjalmar Linder avled år 1994).
-
"Vi kan inte förstå förrän efteråt" så börjar boken- med ett citat av Sören Kierkegaard.

Hur svårt är det inte att leva vid sidan av en älskad som drabbas av svår sjukdom... Ulla Isaksson skriver om sina frustrationer, sin sorg men också om minnen av underbara och speciella stunder och platser som hjälper henne genom allt det hemska som hon måste genomlida. Alzheimers sjukdom dödar långsamt- och brutalt- skoningslöst. Ulla Isaksson beskriver det som att "E:s universum håller på att brista sönder".
-
"-Känner du igen dig? Han nickar avmätt.
- Var är du född då?
-Drottninggatan 30! Svaret kommer med stor ackuratess och jag skäms litet.
- Men mig känner du inte igen, snärtar jag till.
- Du är Ulla Isaksson, svara han lika avmätt.
Han fortsätter istadigt med sin Verfremdungstaktik. Ibland väcker den vrede i mig, andra gånger förmår jag fundera över den.
-
De här raderna tycker jag är så fina....
" Jag sitter tyst och ser på honom, ser och ser. Och jag känner att det stora pussel som jag strävat så länge med att foga samman nu är nästan färdigt. Det har ingen magisk slutbit, den fattas ännu. Men den kommer inte att förändra mycket. Döden ligger redan inkapslad i pusslet, vi har alla dess år vandrat med livet och döden tillhopa."
-
Läs mera om Ulla Isaksson hos Snowflakes som har inspirerat mig till läsningen!