Nu kommer jag att gå "utomämnes". Den här bloggen handlar normalt om böcker- och det är så jag vill att det ska vara- men- jag har något på hjärtat som känns viktigare än all världens litteratur idag.
-
I Trelleborg finns det nämligen änglar- man hittar dem på avdelning 10- den som också kallas den palliativa- på lasarettet.
-
Änglarna är inte många till antalet- men de gör sitt arbete med kärlek, omsorg och stor kunskap. De hjälper både sjuka och anhöriga- de ställer upp 24 timmar om dygnet- de tröstar, de stöttar- de leder med varsamma och mjuka händer. Själv hade jag aldrig klarat mig utan mina änglar.
-
Den 10 oktober firades världshospicedagen- se artikel här - det kom inte som någon nyhet kanske att det saknas pengar i verksamheten. Det finns cirka sju vårdplatser- och det är givetvis kö till dessa. Jag känner att mera fokus måste sättas på vården i livets slutskede- dö ska vi alla. Det är inget att "gå omvägar" inför. Vi måste i stället bekanta oss med döden - tyvärr har dagens samhälle kommit bort från just slutet- att vi inte kommer att leva i evighet.
-
Jag håller inte koll på vem som läser min blogg (mer än till antalet)- men jag hoppas att några av er ska hörsamma mitt "upprop" och hjälpa till att sprida budskapet om hur viktig den palliativa vården är- och hur mycket mera den borde prioriteras- det vill säga få de medel som behövs- för att ge den vård som lika mycket behövs- både till sjuka och anhöriga.
-
Som ett litet PS- man får även ta hundar med sig till den palliativa avdelningen- och man kan också få besök, om man vill av sjukhushunden Wilma. (Min hund är för stor och yster för att lämpa sig som vårdhund... (även om han är jättesnäll).
