Ha en trevlig Valborg !!!!

Lite nostalgisk blir jag allt när det är Valborgsmässoafton.... och givetvis var jag tvungen att "klämma dit" Längtan till landet....

Kulturfyra om läsning

1. Vilka böcker planerar du att läsa i sommar?

Jag är en tämligen "oorganiserad människa"- så .... men jag hade tänkt att fördjupa mig mera i Murakami och Assia Djebar - och dagens paket från Amazon (ovan)... hoppas också få tag på några böcker av Panaït Istrati. Omläsning av Kafka ...och så vill jag gärna botanisera bland danska böcker i Köpenhamn för att få extra inspiration

2. Vilken bok läser du just nu?

Jag ska börja läsa Herta Müllers "Hjärtdjur" och så har jag "Obabakoak" av Bernardo Atxaga - på gång.....

3. Hur mycket läser du varje vecka?

Jag läser nog mellan två till tre böcker per vecka. (Beroende på sidantalet... tegelstenar är inte min förtjusning - (men undantag finns, så klart)). Jag önskar att jag kunde läsa mera!!

4. Om du skulle beskriva vad som är viktigast med en bok, med tre ord, vilka tre ord väljer du då?

Inspiration, känsla, språk- i nämnd ordning.

Agnes Grey av Anne Brontë

Ännu en bok av en klassisk kvinna. Jag var väldigt nyfiken på "syster Anne" och hennes Agnes Grey- och jag blev inte besviken. Det var verkligen ingen sinekur att vara guvernant i 1800-talets England och Agnes har det mycket svårt- speciellt i sin första familj- att hon inte ville tillbaka dit är inte svårt att förstå. Familj nummer två är inte riktigt lika hemsk men ändå en prövning för en bildad och klok flicka som Agnes. De första två tredjedelarna av boken tycker jag flyter på bra och det är intressant att läsa Agnes funderingar och kommentarer- ofta mitt i prick och mycket väl formulerande. Det hela är ytterst underhållande. Jag har dock lite svårt för slutet- det blir lite för "jolmigt" för min smak. Lite för mycket "and they lived happily ever after"- men ändå....- detta är en bok som känns aktuell än idag och den är värd många läsare!

Rumänska författare

Till vänster den rumänske författaren Panaït Istrati. (Jag följer en dansk bloggare som just nu läser flera av Istratis böcker). Jag måste erkänna min nästan totala okunskap vad gäller just Rumänien som författarland. Jag skulle verkligen vilja göra något åt den okunskapen.....
-
När jag googlar hittar jag förutom Mircea Cartarescu även Zacharia Stancu (jag känner igen namnet)- och så Paul Celan. Celans dikt "Todesfuge" glömmer man aldrig när man en gång har läst den.
-
För ett antal år sedan läste jag Olivia Mannings "Balkantrilogi" och den utspelar sig till stor del i Rumänien (vid tiden för andra världskriget)Mannings böcker tyckte jag mycket om, och jag vill minnas att de filmatiserades med bl a Kenneth Branagh i en av huvudrollerna.
-
One wish alone have I:
In some calm land
Beside the sea to die;
Upon its strand
That I forever sleep,
The forest near,
A heaven near,
Stretched over the peaceful deep.
No candles shine,
Nor tomb I need, instead
Let them for me a bed
of twigs entwine.

Mihai Eminescu

Antonio Tabucchi (encore!)

Tabucchi är en författare som jag har fattat tycke för. Nu har jag läst en bok till av honom (den första jag läste var Damasceno Monteiros förlorade huvud). -

"Påstår Pereira" har det bloggats om tidigare bland annat av Bokblomma .Pereira arbetar som journalist på en tidning i Portugal. Året är 1938 och världen är på väg mot katastrof- det är inbördeskrig i Spanien och Hitler vrålar och skriker och roffar åt sig land och makt. Mitt i allt detta lever alltså Pereira. Han stänger ute världen - pratar med sin döda hustrus porträtt och äter onyttig mat ( bl a omeletter- som inte är bra för en mycket överviktig man med hjärtbesvär). Pereiras snäva värld blir dock mycket större när han får kontakt med den unge (brinnande!) Monteiro Rossi och hans flickvän Marta.

-

Pereira blir plötsligt mycket inblandad i det som händer och sker utanför hans ytterdörr.

-

Hus i helsike tar det när Pereira beslutar sig för att översätta och publicera en berättelse ur Contes du lundi av Alphonse Daudet.

-

" Ja, sa Pereira, den heter La dernière classe och handlar om en skollärare i en fransk by i Elsass, hans elever är barn till bönder, fattiga barn som måste arbeta på fälten och som smiter från lektionerna, och läraren är förtvivlad. Pereira tog några steg framåt så att han inte skulle få vatten i munnen. Och till slut, fortsatte han, kommer den sista skoldagen, fransk-preussiska kriget är slut, läraren väntar utan hopp att det ska komma någon elev, men i stället kommer alla männen i byn, bönderna, de gamla, de kommer för att hylla den franska läraren som ska åka sin väg, för de vet att jorden nästa dag kommer att ockuperas av tyskarna, då skriver läraren "Leve Frankrike" på tavlan och sen går han sin väg med tårar i ögonen och lämnar alla i salen mycket uppskakade."

-

"Påstår Pereira" är en bok som känns viktig och aktuell. Det kommer helt avgjort att bli fler böcker av Tabucchi för min del.

Tema-trio Läsning om läsning

Det lustiga är att jag just

igår beställde Manguels bok "En historia om läsning"! Den ska jag kasta mig över så snart mitt bokpaket kommer.

Mina tre val....

1. Mitt första val blir en bok som jag precis (nästan) har läst färdigt. Assia Djebars "Ingenstans i min fars hus". Den handlar inte bara om läsning men mycket av fokus i boken ligger just på kärleken till litteraturen och hur Assias intresse för läsning vaknar (mycket tidigt). Assia Djebar är från Algeriet.

2. "Mötet med boken"- utgiven av sällskapet bokvännerna år 1958- kända personer skriver om sina läsupplevelser Käbi Laretei, Per Wästberg och Tor Bonnier är några av dem. En inspirerande liten bok på knappt 100 sidor.

3. Helen Hanff och 84, Charing Cross Road. Jag måste ta med den... jag har både sett filmen och läst boken. Den boken rör vid mitt hjärta....

Das Lied meines Lebens/Visan om mitt liv av Else Lasker-Schüler

Sieh in mein verwandertes Gesicht....
Tiefer beugen sich die Sterne.
Sieh in mein verwandertes Gesicht.

Alle meine Blumenwege
Führen auf dunkle Gewässer,
Geschwister, die sich tödlich stritten.

Greise sind die Sterne geworden.....
Sieh in mein verwandertes Gesicht.

och översatt:

Se vandringsspåren i mitt ansikte....
Djupare böjer sig stjärnorna.
Se vandringsspåren i mitt ansikte.

Alla mina blomstervägar
Leder till mörka vattendrag,
Syskon i gräl på liv och död.

Åldringar har stjärnorna blivit.....
Se vandringsspåren i mitt ansikte.

översättning av Peter Handberg

The art of running

År 1982 sålde Murakami sin jazzklubb och beslöt sig för att skriva på heltid. Samtidigt började han att springa maraton. Den här boken är lite självbiografi, lite geografi och en hel del livsfilosofi- allt inbakat i långdistanslöpandets ram.

"As I run, the trade winds blowing in from the direction of the lighthouse rustle the leaves of the eucalyptus over my head"......

Man måste nog ha en viss typ av personlighet för att älska maraton så som Murakami bevisligen gör- men jag kan förstå tjusningen i det hela- och jag kan också förstå hur man kan bli starkare både fysiskt (givetvis) och psykiskt av detta. Murakami påpekar också att han anstränger sig främst för att "raise my own level". Han tävlar mot/med sig själv- inte mot andra. Han springer i tystnad- han behöver inte prata med någon och behöver inte lyssna på någon. Allt han behöver göra är att se på den natur som han passerar.

-

Jag tycker också mycket om det sätt som Murakami beskriver sina "favoritplatser" på. Cambridge (Boston) är en av dessa- och Charles River betyder något alldeles speciellt för honom.

-

"The river has remained unaltered. The water still flows swiftly, and silently, toward Boston Harbor. The water soaks the shoreline, making the summer grasses grow thick, which help feed the waterfowl, and it flows languidly, ceaselessly, under the old bridges, reflecting clouds in summer and bobbing with floes in winter- and silently heads toward the ocean."

-

Jag tycker om den här boken med sina knappt 200 sidor. För mig är den en mycket intressant filosofisk betraktelse av en författare som jag beundrar.

Rädda mammorna

Jag skulle egentligen ha skrivit om Haruki Murakamis bok "What I talk about when I talk about running"- men så damp Röda Korsets tidning "Henry" ner i min brevlåda i går eftermiddag. Detta nummer ägnas åt kampanjen "Rädda mammorna". (Det blir insamlingskväll på TV4 på Mors Dag- den 31 maj (kl 20.00). Se även Rädda Mammorna.

-

I reportaget "Rädda mammorna" i Henry sätts fokus på Demokratiska Republiken Kongo där många kvinnor utsätts för ett ytterst brutalt sexualiserat våld. Fem kongolesiska kvinnor har intervjuats. Det är skakande läsning.

-

Den första maj kommer boken "Du kan glömma bort ditt eget barn- kvinna i krig" ut- skriven av Christina Waldén. Boken publiceras i samarbete med Svenska Röda Korset.

-

Nya världar...

Jag vill väldigt gärna bekanta mig med nya litterära världar och jag ser så klart mycket fram emot "jorden runt på åtta böcker" som Lyran startat. Under tiden tänker jag anstränga mig lite extra med att läsa författare från mera sällsynt förekommande (i brist på bättre ord) länder.

-

I min trave med böcker som väntar på läsning ligger därför Alain Mabanckous "Broken Glass" (Slut på kritan). Handlingen är förlagd till Kongo.

Kamila Shamsie är nominerad till "Orange Prize". Shamsie är från Pakistan och i min hand har jag just nu hennes "Broken Verses".

En tredje bok som väckte mitt intresse är "Love Marriage" av Vasugi Ganeshananthan Här är fokus på Sri Lanka.

Laurence Tardieu: Rêve d'amour

Min väninna skickade mig en bok som hon hade läst och tyckt mycket om- "Rêve d'amour" av Laurence Tardieu.

Jag läser alldeles för få böcker på franska så jag blev mycket glad.

-

"Rêve d'amour" handlar om Alice som är 30 år och som nyligen har mist sin far. Det innebär att hon nu är föräldralös för modern, Blandine, dog när Alice var bara fem år gammal. Boken handlar om sökandet efter den mor som Alice aldrig fick lära känna. Den handlar också om hur man lär sig att "komma till insikt" och om att få/nå "apaisement". Tardieu skriver mycket vackert och språket är väldigt lättflytande. Det här är den typ av bok som väcker nya tankar på nästan varje sida- det är en bok för mycket funderande.

-

"À quoi pense-t-on lorqu'on s'en va? Aux autres ou à soi? Aux vies qui se poursuivront ou á celle qui s'achève? "

-

"Les choses les plus importantes sont-elles celles que l'on sait, ou celles que l'on cherche? Je m'appelle Alice Grangé. J'ai trente ans. Je cherche ma mère."

-

Boken kan lämpligen läsas tillsammans med Franz Liszt och "Liebesträume".....

Jorden runt på åtta böcker (eller kanske flera....)

Det får bli ett ungdomsporträtt på husdjuret för att illustrera min resa runt jorden med litteraturens hjälp (lite långsökt men man kan kanske säga att vovven har försökt att gräva sig ner till Kina på bilden- så reslysten är nog han också....)

-

Bokval.......

I maj väljer jag "Hjärtdjur" av Herta Müller.

Juni... "Sharon och min svärmor" av Suad Amiry

Juli: "Ensam människas bibel" av Gao Xingjian

Augusti: "Tant Theodora" av Patrick White

September: "Om natten i Chile" av Roberto Bolaño

Oktober: "Envar" av Philip Roth

November: "Allt går sönder" av Chinua Achebe och Min sons historia av Nadime Gordimer

-

December står jag över. "Blindheten" av Saramango har jag läst och den tyckte jag inte om. "Mrs Dalloway" av Virginia Woolf har jag också läst (den tyckte jag däremot mycket om). Per Pettersson hade jag tänkt "ta itu med" mycket snart...

-

Murakami lockar med "Norwegian Wood"och även Garcia Marquez med "Översten får inga brev"...

-

Det ska bli en spännande resa!

Tema-trio: Djur

-

-

-

-

-

-

-

-

-

Veckans tema-trio handlar om djur.

-

Först på min lista över djur-relaterade böcker kommer Paul Gallicos Jennie

Den har jag läst och läst- om och om igen- berättelsen om en pojke som blir förvandlad till en katt- och måste lära sig att leva som en katt. Jennie - hjälper honom (och Jennie är så klart också en katt). Spännande, sorglig, helt underbar.....

-

Som nummer två väljer jag- precis som Snowflakes Gösta Knutssons Pelle Svanslös. Böckerna om kattgänget i Uppsala älskade jag högt under hela min barndom (och även som vuxen). Pelle och Maja Gräddnos, Murre från Skogstibble, Rickard från Rickomberga och Trisse (den smällfete)- och inte att förglömma den elake Måns med Bill och Bull. Väldigt personliga katter.

-

Min tredje "djurbok" blir en novell- en verklig favorithistoria- om en getabock!

Min pappa och jag hade samma sorts humor. (Gärna engelskt och lite typ "Tre män i en båt".) Från pappas bokhylla har jag plockat ner "Humor från hela världen" utgiven av Helge Åkerhielm (1943). Novellen heter "Komedi med getabock" skriven av Morley Roberts.

-

"Denna ras förekommer från Himalaya till Kaukasus, docerade han, och som för att illustrera föredraget tog geten ett hopp från piedestalen-Himalaya för att hamna i flygeln-Kaukasus. Ljudet han frambragte tycktes väcka hans förvåning, för han skuttade igenom hela klaviaturen innan han tog ett hopp upp på locket.

- Ni har väl ingenting emot att ha honom på flygeln? frågade lorden och avbröt sin förklaring över varför getabocksoffer var förbjudna på Akropolis, något som mrs Oakhurs fann lika dumt som oförklarligt.

-O nej då, visst inte, svarade Gwen, om han tycker det är roligt så....

- Kan han smälta Debussy är han duktigare än de flesta, skämtade gästen, medan det rara djuret tog sig en bit av "En fauns eftermiddag" som stod uppslagen på notstället.

The shot that was heard around the world

Det är 234 år sedan.... - idag firar vi "Patriots Day"!

Gåvan av Czeslaw Milosz

En dag så full av lycka.

Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.

Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.

Det fanns på jorden inte en sak som jag ville äga.

Jag visste inte någon värd att avundas.

Vad ont som hänt hade jag glömt.

Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.

Kände i kroppen ingen smärta.

När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.

(översättningen gjord av Nils Åke Nilsson).

Elin Boardy: Allt som återstår

Det har bloggats en del tidigare om den här boken. Jag förstår varför. Detta är en roman som jag sträckläste- kunde inte lägga den ifrån mig.

Varje liv har en unik historia att berätta. Elin Boardy ger röst åt sin mors farmor - Emma. Emma är den som stannar kvar i Sverige för att ta hand om sin far (som är änkling) när de flesta av hennes syskon tar båten till det stora landet i väster. Det är tidigt 1900-tal och livet på landet (västkusten) är ingen sinekur. Hårt slit- många barn.

Jag beundrar Elin Boardys sätt att hantera ett känsligt ämne- det hela blir en så vacker, sorglig och finstämd berättelse om en kvinna som inte fick leva det liv hon kanske hade kunnat leva. Språket är också så otroligt fint. Jag njuter av varje rad, varje sida.

Även jag vill uppmana till läsning av Boardys debutbok. Hoppas att det kommer mera!

Läs om Elin Boardy här och resencerad av La Bibliofille här

The Housekeeper + The Professor

Den japanska författarinnan Yoko Ogawa har skrivit en mycket fängslande roman. Hur kommunicerar vi med varandra- hur kan vi relatera till varandra? Vad betyder minnet i allt detta?

I berättelsen saknar personerna namn- de har i stället benämningar. "Professorn", "kvadratroten" och "jag" etc.

-

Professorn är en man som passerat den övre medelåldern- han har genom en olycka (år 1976) råkat ut för en hjärnskada som gör att hans minne bara "varar" i 80 minuter..... han måste ha så gott som ständig tillsyn och hjälp i hemmet och så kommer bokens "jag" till honom som hushållerska. Professorns ämne? Matematik.

-

Mellan professorn ,hushållerskan och hennes 10-årige son (som professorn kallar för "kvadratroten" för att formen på hans huvud är platt som tecknet för kvadratrot) utvecklas en djup och innerlig vänskap. Matematiken och professorns kärlek till att undervisa (och till barn) spelar stor roll här.

-

Jag, som verkligen inte är någon större matematik-älskare blir helt tagen och till och med intresserad av att lära mig mera! Jag förstår plötsligt att matematik kan vara "en ren och vacker" vetenskap.

-

Primtalens mystik....

-

.... "amicable numbers"......(220 och 284 är sådana)

220: 1 + 2 + 4 + 5 + 10 + 11 + 20 + 22 + 44 + 55 + 110 = 284

220= 142 + 71 + 4 + 2 + 1 : 284

-

Boken är vemodig, vacker, lärorik, filosofisk....... och den innehåller med sina knappt 200 sidor en hel värld av vishet och mänsklighet. Jag är helt tårögd när jag lägger den åt sidan.

-

"Euler's formula" shone like a shooting star in the night sky or like a line of poetry carved on the wall of a dark cave. I slipped the Professor's note into my wallet, strangely moved by the beauty of those few symbols. As I headed down the library stairs, I turned back to look. The mathematics stacks were as silent and empty as ever- apparently no one suspected the riches hidden there."

Emily Carr- en annorlunda konstnär

Jag har en bok i min hylla "The Forest Lover" - skriven av Susan Vreeland. "The Forest Lover" handlar om
Emily Carr som hade "The Pacific North-West" i fokus för sina tavlor.

Man kan säga att Emily Carr är lite av en föregångare till bland andra Georgia O'Keeffe och Frida Kahlo vad gäller färgstarka kvinnliga konstnärer på den amerikanska kontinenten (och dit räknar jag i detta fallet Mexico).

Jag hade aldrig hört talas om Emily C. innan jag läste om henne i Susan Vreelands bok. Jag tycker att hon förtjänar att uppmärksammas och i vart fall är det väl värt att gå in på en del länkar om Emily Carr och titta på hennes oerhört vackra målningar. Hon var en sann naturälskare.

"There is something bigger than fact: the underlying spirit, all it stands for, the mood, the vastness, the Western breath of go-to-the-devil-if-you-don't like it, the eternal big spaceness of it. Oh the West! I'm of it and I love it. (Emily Carr)

"This is the forest primeval.
The murmuring pines and the hemlocks,
Bearded with moss, and in garments green
Indistinct in the twilight
Stand like Druids of eld,
With voices sad and prophetic." (Henry Wadsworth Longfellow, 1847).

Things I've been silent about av Azar Nafisi

Azar Nafisi har skrivit sina memoarer. "Things I've been silent about". Vi får följa hennes barndom och uppväxt i shahens Iran och också hennes senare liv utanför Irans gränser- i England och i USA. (Det är i USA Azar Nafisi är bosatt numera).

-

Den här boken är verkligt intressant eftersom den vidrör så mycket - Azars familjehistoria, hennes resor, hennes läsning och också framför allt- den beskriver Irans historia under en mycket turbulent tid.

-

Azar (eller som hon kallas för inom familjen) "Azi"- är redan tidigt en mycket viljestark flicka- och hennes mor (som är minst lika viljestark) och hon utkämpar konstanta strider- genom hela boken följer man denna mycket komplicerade mor-dotter-relation. Fadern- är politiker och under en tid borgmästare (men han faller i onåd hos shahen, arresteras och får tillbringa fyra år i fängelse).

-

Med stor värme skildrar Azar sin far- hans kärlek till den klassiska persiska litteraturen- och genom honom får Azar också sin första introduktion till de böcker som kommer att påverka henne mest. Fadern står för historieberättandet... inspirationen. "Shahnameh" är en klassisk bok som Azar nämner ofta.

-

Azars mor är en mycket stark och envis kvinna- en kvinna som aldrig kompromissar. Jag fascineras av henne- trots att hon givetvis måste ha varit mycket svår att ha att göra med.

-

Azar får studera utomlands och återvänder till Iran för att undervisa efter shahens fall- det blir inte som hon tänkt. Det blir omöjligt för henne att undervisa vid Tehrans universitet- hon blir "utkastad" i början av 80-talet. " At times I felt as if my whole life had become a series of variations on my parents' coffee sessions. Since almost all aspects of public life had been either restricted or banned, our private domains took on the functions of public forums."

-

Mycket sorgligt är det öde som vännen Ezatt går till mötes- Här ett utdrag ur hennes sista brev innan avrättningen: " My dear husband, hi, I had a short life and we had an ever shorter life together. I wish I could have lived longer with you. But it is no longer possible. I shake your hand with a salute to all whom I have loved, love, and shall love. Goodbye, Ezatt Tabiian.

-

Jag tycker så mycket om den här biografin- Azars tankar och utveckling känns så inspirerande och så mäktiga på en och samma gång. Detta är en bok som jag verkligen önskar många läsare.

-

Här några av de starkaste raderna (enligt min mening): " Why don't we pay more attention to those we love? Why don't we ask them more about every little detail, about their childhood, about how they feel, what they dream of, and if they are tired or don't want to talk, why don't we insist? Why don't we keep every photograph, take notes, why don't we ask others about what they know, those who were there before us, those who know things we don't?"

Brita af Geijerstam

Hennes dikter tycker jag är så fina:

Jag ligger vid havet
och lyssnar
på sången
av vågskvalpet.

Känner doften
av tången.

Jag prisar min
dag
likt en aningslös
slända.

Ingen ska komma
och ingenting ska
hända.

Brita af Geijerstam

Tematrio-Jerusalem

Veckans tema-trio : Tre romaner som har koppling till Jerusalem och/eller Mellan-Östern.

Den här trion krävde lite funderande och lite letande i hyllorna (men det är ju det som är det roliga).

-

1.Jag börjar med Amoz Oz: En berättelse om kärlek och mörker. En mycket storslagen släktkrönika ,en självbiografi och ett smärtfyllt porträtt av en mor som alldeles för tidigt gick bort för egen hand. En bok som jag blev mycket, mycket berörd av.

-

2. Precis som Lyran väljer jag "A Woman in Jerusalem" av Abraham B Yehoshua (han är en av mina absoluta favoritförfattare). Det är en roman med så många bottnar.

-

3. Min tredje bok blir en diktsamling (ja, jag vet... ingen roman men....) Mahmoud Darwishs The Butterfly's Burden. Darwish är "the poetic voice of the Palestinian people". Han är bosatt i Ramallah.

-

In Damascus:

the traveler sings to himself:

I return from Syria

neither alive

nor dead

but as clouds

that ease the butterfly's burden

from my fugitive soul.

Marcus Aurelius: Självbetraktelser

Marcus Aurelius var kejsare över det romerska imperiet 161-180- han var också en stor filosof.

Hans självbetraktelser tillhör världslitteraturens verkliga klassiker.

Betraktelserna är indelade i olika böcker som i sin tur är indelade i numrerade segment- jag väljer några som jag särskilt har fattat tycke för:

-

"Den mänskliga livstiden är ett ögonblick lång, människans väsen är som en rinnande ström, hennes förnimmelser äro dunkla, kroppens vävnad är hemfallen år förruttnelse, själen är ett snurrande hjul, dess öde är en gåta, människans dom över människan godtycklig. Kort sagt, vad till kroppen hör är en ilande flod, vad till själen hör är dröm och dunst; livet är en kamp och en färd i främmande land; eftermälet är glömska. Vad finns då som kan leda en igenom? Endast och allenast filosofin."

-

"Tro aldrig, att något är gagneligt för dig som föranleder dig att svika ett förtroende, bryta mot hedern, hata, misstänkliggöra, önska ont över eller hyckla för en människa."

-

"Alexander av Makedonien och hans mulåsnedrivare ha efter döden hemfallit åt samma öde, ty endera ha de återupptagits i samma världsfrö, eller ha de båda upplösts i atomer"

En annorlunda läsupplevelse....

Detta är bilder från ett alldeles färskt "US Passport". Tjugosju sidor- som en mycket vacker bilderbok med utdrag ur kända Amerikaners "bästa ord"- och givetvis med de sista raderna ur "The Gettysburg address" på första uppslaget.

På bilderna syns (det var svårt att få dem klara och tydliga) från vänster - en vy från Alaska med utdrag från "The Mohawk version of the Thanksgiving Address-" We send thanks to all the Animal life in the world. They have many things to teach us as people. We are glad they are still here and we hope it will always be so."

Till höger- en bild från "The Plains"- med mannen som plöjer sin åker.

Tänk om vi kunde få ett lika estetiskt tilltalande pass här i Sverige.....

Scottsboro av Ellen Feldman

På bilden "The Scottsboro boys" med försvarsadvokaten Samuel Leibowitz.
-


Detta är berättelsen (i dramatiserad form) om ett av de värsta justitiemord som ägt rum i USA. Nio afro-amerikanska män anklagades falskeligen för våldtäkt (på två vita kvinnor)- platsen: Alabama. Åtta av dem dömdes till döden efter en farsartad rättegång. (Flera rättegångar följde).
-

I boken berättas historien genom en fiktiv journalist- Alice Whittier (hon är anställd vid en tidning med vänstersympatier i New York). Ellen Feldman blandar fakta med påhittade personer och resultatet är en gripande men framför allt upprörande bok. Detta hände år 1931 men mina tankar går också till Mississippi av år 1964 och morden på de tre "civil rights activists" Goodman, Schwerner och Chaney. Det var "Southern Law" som gällde även där.
-

Ellen Feldmans bok känns som mycket viktig läsning. Vi får aldrig glömma. Boken har nominerats till "Orange Prize"

Doris Kareva

Jag har lånat hem två diktsamlingar av den Estniska poeten Doris Kareva - "Tidens Gestalt" och "Nådatid."

Jag tycker mycket om hennes sätt att dikta.

Här två exempel:

-

Livets levande uttryck böljar

ständigt, oavbrutet,

fritt, oändligt nyansrikt,

stilla och urtidsmäktigt.

-

Konst är att besluta

var konsten börjar.

Den som räknar vågor

riskerar alltid att förlora oceanen. (från "Tidens Gestalt")

-

Vårt öde är lagt i våra händer.

Våra händer är lagda i ödets.

-

Ödesdigert, känslofyllt, rent,

evigt kvalfyllt vankelmod.

-

Utan att se i programbladet

vet man varken antalet akter

eller vilken akt som är ödet.

-

Däremellan finns en fri vilja. (från "Tidens Gestalt")

The Russian Dreambook of Colour and Flight

Till att börja med: Jag tycker mycket om bokomslaget- den blå färgen, mannen som svävar högt över alltihop, den fula hyreskasernen ....

En sak är helt säker- Gina Ochsner har rikligt med fantasi. Ingen brist på den varan här inte.

Platsen är Perm i Sibirien- och "huvudpersonen" är ett mycket illa åtgånget hyreshus (eller snarare de personer som bor i det). De introduceras en efter en- Tanya en något överviktig tjänsteman vid "The All-Russia All-Cosmopolitan Museum of Art, Geology and Anthropology" (alla konstföremål är kopior tillverkade på allehanda sätt och vis). Tanya kämpar med sin vikt eftersom hon vill bli antagen som flygvärdinna vid Aeroflot.

-

Olga är översättare och journalist vid tidningen "Red Star" - en verkligt underlig arbetsplats och för att kunna klara av sitt dagliga arbete på redaktionen har Olga noterat ett antal företeelser som hon kallar "Absurditet 1, 2 , 3 etc " och jag skrattar högt när jag läser.....

-

Azade är änka efter Mircha (som kastat sig ut från husets tak)- Azade bevakar/förestår utedasset som står uppställt på husets gårdsplan (alla innetoaletter är ur funktion). Azade vet allt om alla.

-

Yuri, Vitek, Zoya och en skara föräldralösa barn som driver vind för våg är också viktiga personer i boken. Över alltihopa svävar Mircha- som lever fastän han är död.....

-

En grupp amerikaner "The Americans of Russian Extraction for the Causes of Beautification" väntas till Perm- och ryktet sprider sig- alla hoppas på att underverk ska inträffa och att pengar ska börja renga ner från himlen...

-

Om man tycker om absurditeter och rysk galenskap blandat med mycket påträngande realism- då är detta boken med stort B. Jag kan mycket väl förstå att Gina Ochsner är en av kandidaterna till "The Orange Prize".

Orange Prize- inspiration

Jag blev väldigt nyfiken på flera av de nominerade författarna men bestämde mig för att prova på två stycken till att börja med:

Gina Ochsner: "The Russian Dreambook of Colour and Flight

Ellen Feldman : "Scottsboro"

Jag vet ingenting om vare sig författarna eller böckerna. Rapport kommer i sinom tid. Böckerna ligger på "läsbordet".

Vår i Skåne

Idag är det vår här nere i södern och den första citronfjärilen har fladdrat förbi- vacker och spröd- medförande hopp om varmare väder och sommar.....

Dagen till ära har hunden fått sitt första utebad för säsongen- innebärande att jag också fått min beskärda del av blöta. Nu har jag en ren(are) hund som doftar svagt av lavendelschampo (det är hundschampo!) trots att han med stor iver försökt att "rulla bort" det mesta av denna för honom ytterst oattraktiva doft i närmsta jordhög. Puh, säger jag- efter kampen med 40 kilo bångstyrig vovve.

I will arise and go now...

Här läser Yeats själv sin dikt- visserligen en raspig gammal inspelning men ingenting går upp mot författarens egen tolkning.

Dagens dikt- Yeats

THE LAKE ISLE OF INNISFREE

av William Butler Yeats
-
I will arise and go now, and go to Innisfree,
And a small cabin build there, of clay and wattles made;
Nine bean rows will I have there, a hive for the honeybee,
And live alone in the bee-loud glade.
-
And I shall have some peace there, for peace comes dropping slow,
Dropping from the veils of the morning to where the cricket sings;
There midnight's all a-glimmer, and noon a purple glow,
And evening full of the linnet's wings.

I will arise and go now, for always night and day
I hear the water lapping with low sounds by the shore;
While I stand on the roadway, or on the pavements gray,
I hear it in the deep heart's core.

1892

Antonio Tabucchi

(Foto: Ulf Andersson)

Min senast lästa bok är "Damasceno Monteiros förlorade huvud" av den italienske författaren Antonio Tabucchi.

Boken kan läsas på många sätt- som den deckare, som en vanlig roman och som ett samhällskritiskt reportage (modell bättre).

-

Handlingen utspelar sig i staden Porto i Portugal.

Boken inleds med att zigenaren Manolo hittar ett manslik- utan huvud. Pressen får snabbt nys om saken och reportern Firmino skickas till platsen. Huvudet hittas så småningom och kroppen blir identifierad som den unge, fattige Damasceno Monteiro. Firmino får kontakt med en advokat och tillsammans bedriver de nu "grävande detektivarbete".

-

Jag fänglades stort av Tabucchis sätt att skriva- och när advokaten Fernando Diogo Maria de Jesus de Mello Sequira (med smeknamnet Loton för att han liknar skådespelaren Charles Laughton) kommer in i handlingen blir det verkligen intressant- många filosofiska reflektioner och tankar- och mycket samhällskritik (precis i min smak).

-

"- Hör på här, muttrade advokaten. Jag tror inte att vi riktigt har förstått varandra. Jag säger er det här nu en gång för alla, så spetsa noga öronen: Jag försvarar olycksaliga och usla krakar för att jag är likadan som de. Det är den enkla sanningen. Min förnäma härkomst använder jag mig av bara i fråga om det materiella arv som har kommit mig till del. Jag tror mig ha fått känna på livets olyckor precis som de stackare jag försvarar. Jag tror mig verkligen ha upplevt och även förstått dem. För att förstå livets olyckor måste man nämligen köra händerna djupt ner i dyngan, om ni ursäktar uttrycket, och framför allt vara medveten om det. Och tvinga mig inte att ta till retorik, för det blir vara stora ord i lågprisförpackning."

-

Boken bygger på ett verkligt rättsfall. Antonio Tabucchi är en av kandidaterna till 2009 års Man Booker Prize.