Cluj

Regniga dagar passar det bra att sortera papper och annat- ett försök att bli av med onödig ballast. Jag hittade en låda med gamla vykort och så fastnade jag... de här gamla minnena kan jag givetvis inte kasta bort.

Min far var esperantist och under 1930-talet reste han till både Paris och London på så kallade "esperantistläger". Han knöt många kontakter och kort och brev skickades och mottogs från olika håll i Europa.

Cluj, står det på vykortet och det är ett vykort med tre olika språk. Framsidan har både rumänska "Cluj - Palatul Justitiei" och ungerska "Koloszvár. Igazságügyi palota"inpräntat. Staden hade många namn. Rumänska Cluj blev till Koloszvár på ungerska och till Klausenberg på tyska. Baksidan är fylld av esperanto (jag förstår inte mycket, tyvärr.)

Samma vy som ovan men cirka 100 år senare... justitiepalatset står kvar... (fotot är lånat).

Cluj ligger i Transsylvanien (eller på tyska Siebenbürgen) och det är en stad med en relativt stor ungersk befolkning. (Under andra världskriget vandrade staden från rumänsk ttill ungerskt och igen till rumänskt styre.) Cluj är en mycket kulturell stad och har en rik historia. Massor att läsa finns det HÄR .

Lacul din Parc- Sétadéri tórészlet. Cluj. Vykort från 1933.

Med blicken mot öster

Jag har roat mig med att kika lite på nästa års svenska bokutgivningar- jag börjar med förlaget 2244 (som hör till Bonniers).

 Mitt intresse fångas först av Varujan Vosganians mycket omtalade bok om armeniernas öde under 1900-talet. Vosganian är en rumänsk författare, poet och politiker- och han har armeniska rötter. "Viskningarnas bok" blir den svenska titeln och den har kommit ut på flera språk redan (ovan den italienska översättningen). "Viskningarnas bok är den kollektiva berättelsen om armeniernas öde under 1900-talet. Varujan Vosganian bygger sin skildring på de berättelser som han under sin uppväxt hörde sina släktingar viskande…"

Kapka Kassabova är en ung bulgarisk författarinna som numera är bosatt på Nya Zealand. Jag har redan läst den här boken i engelsk version- hon skriver riktigt trevligt, tycker jag.  "Gata utan namn"
handlar om en uppväxt i Bulgarien.

En familjekrönika från Rumänien (skriven på tyska) och nu äntligen i svensk översättning. Prisbelönad i Tyskland och ja, jag ser fram emot att läsa.

Train to Trieste/Tåg till Trieste av Domnica Radulescu

"Tåg till Trieste" är den svenska titeln på den rumänska författarinnan (numera bosatt och verksam i USA) Domnica Radulescus roman. Inom kort kommer den ut på förlaget 2244. Jag har läst på engelska.

Jag tror att det här kommer att bli en mycket läst och säkert också mycket omtyckt bok. Egentligen är det två böcker i en för första delen skulle nog kunnas läsa fristående- och där är handlingen förlagd till Rumänien. Jag tycker också att just den första delen är den som är den mest fängslande för här utgjuter författarinnan verkligen sin själ och sitt hjärta. Språket är ornerat och mycket vackert och kärleken till hemlandet går inte att ta fel på- trots att skildringen är från diktaturens år, under slutet av 70-talet.

Mona Maria är 17 år när berättelsen börjar och hon är förälskad i Mihai som är något äldre och som bor i en liten stad alldeles invid Karpaterna. Mona har sitt hem i Bukarest och hennes föräldrar är motståndare till det rumänska styret- det får de betala för i form av ideliga trakasserier från securitate. Domnica Radulescu lyckas verkligen förmedla utsattheten och skräcken i denna tillvaro där det inte går att lita på någon. Alla kan vara förrädare och du går inte säker någonstans. Storebror ser dig alltid.

"I have left the Black Sea, my skin golden and salty, and my tangled hair brighter from the sun, to take the train that crosses the land by the violet-blue waters and the yellow sunflower fields, then cuts through mountains into resin-pungent forest." (inledningsorden).

Vi tas med bakåt i familjens historia och den är fylld av sorger och bekymmer men också av styrka och överlevnad. Rumänien målas upp med dofter och färger som kontrast till förtryck och tristess. Trots allt det svåra känns doften av lindblommorna genom boken och också smaken av det hembrända plommonbrännvinet- men livet blir till slut omöjligt för Mona Maria och hon måste fly ut ur landet- det blir en flykt som går genom flera länder och som till slut ändar i USA- och där börjar så den andra delen av romanen som skriver en annan historia.



Sångerskan Maria Tanase som också får en plats i boken. Vemodig sång.....

Blommande lind.... (lånat foto)

"Train to Trieste" är en vacker bok om kärlek i skuggan av diktatur och förtryck- det är också en bok om hopp och seghet och vilja att överleva- men det som stannar kvar hos mig är framför allt den vemodiga beskrivningen av flyktingens eviga hemlängtan

Så kom den här....

Cato Lein och Lütfi Özkök, Rumänska synvinklar : författarporträtt

Beställd för en vecka sedan och nu redo att hämtas på biblioteket. Underbart!

Du har en bok att hämta

Det kom ett mail från biblioteket och med raska steg begav jag mig iväg i regnet och halkan. Malmö stadsbibliotek har fått släppa den här dyrgripen ifrån sig och jag ska läsa och lära under de fyra veckor jag får lov att hysa boken i mitt hem.

Undertiteln är "Rumänerna på Cabaret Voltaire". Intressant, tycker jag.

En av dessa rumäner var Tristan Tzara (här avporträtterad av Lajos Tihanyi). Mer om honom så småningom för han får mycket plats i boken.

Ett citat från Claudio Magris "Donau" tycker jag kan passa.
Här beskriver han Bukarest:

"Detta balkaniserade Paris är ett slags gnostisk sinnlighet som i sitt kroppsliga fördärv bär en längtan efter återlösning och vältrar sig i det förgängligas myllrande simpelhet utan att glömma sitt ursprung och sin gudomliga destination."


"Dada öst" är utgiven på Bokförlaget Signum. (2005) Författare: Tom Sandqvist.

True Romania

Donau- vid järnporten (foto: Cornelius Bechtler)

True Romania är namnet på en blogg som sköts (eller kanske sköttes för jag har inte sett några nya inlägg där sedan oktober 2011) av en grupp rumänska studenter och lärare från Luduş- här deras introduktion:

"This blog represents the work of a team of students and teachers from Secondary School no. 1 Luduş, Romania. Join us to an imaginary trip through people, facts, and places from Romania..."

Jag har kikat lite på bloggen och den innehåller mängder av intressant material om Rumänien- på engelska- bilder och texter blandas och det är ett sant nöje att läsa. Historia, kultur...

Här kan man t ex läsa om unika rumänska växter. Jag kommer att ägna mera tid åt att läsa texterna på den fina bloggen.

Dadaismen och Rumänien- bildningsläsning

Hugo Balls dadadikt "Karawane"(1917)

"Dada var en konstnärligt individuell protest mot det samhälle som frambringat första världskriget. Eftersom man ansåg att konsten rättfärdigade detta förljugna samhälle var det en självklarhet att man måste attackera detta samhälle."

Jag läser om "Cabaret Voltaire" och dadaismen. Jag hittar också två böcker som jag tycker verkar vara mycket intressanta.

Det andra könet i öst : om kvinnliga konstnärer i den central-och östeuropeiska modernismen. (Detta med association till den kommande utställningen på Louisiana i Humlebaek). Boken är författad av Tom Sandqvist. (Brutus Östlings bokförlag Symposium).

Tom Sandqvist har skrivit också denna bok (språk: engelska)- som handlar om dadaismens rötter och jag läser att Rumänien är ett land som kommer mycket i fokus här. "Tom Sandqvist tells the secret history of Dada's Romanian roots."

Mycket intressant, tycker jag och så växer min önskelista......

En dikt av Nina Cassian

Foto: Matthias Süssen



Epilog


Mellan solen och mig
finns en slöja av frid
som skyddar mina ögon
från ljusets klor
som skonar min varelse
från kunskapens bulnader
som tillåter mitt jag
att andas i lugn och ro

Nu är alltså kriget över
och nu är kärleken över.
Vad döden är underbar
väl förberedd sedan länge.


(Tolkning: Dan Shafran)


Dikten finns bl a i "Om jag inte får tala med någon nu -27 poeter från Rumäninen" i redaktion av Eva Leonte och Dan Shafran. Bokförlaget Tranan, 2011.


Mer att läsa om Nina Cassian finns i Salongen.

Matoas

" Matoas" lär vara det trakisk-frygiska namnet på Donau (ett av de namn som floden var känd under innan den blev till "Donau"). Jo, jag har plockat fram Claudio Magris storverk igen- boken om den stora floden Donau. Jag hoppar raskt fram till det kapitel som handlar om Rumänien. Magris bok kom ut 1986 och den är skriven under flera år- järnridån satt där den satt då- så saker och ting har förändrats sedan dess men boken är ändå ett mästerverk. Det tycker i alla fall jag.

Året var 1989

Patrick McGuinness har skrivit om året då järnridån krackelerade (om nu en ridå kan krackelera) och diktaturerna ramlade ihop som korthus. I "The Last Hundred Days" handlar det om Rumänien.

Titeln är "de sista hundra dagarna" men egentligen spänner handlingen över nästan ett år. En ung lärare anländer till Bukarest- han har fått arbete vid universitetet. Han dras genast in i ett virrvarr av oförutsedda händelser och intriger. Med hjälp av sina två mentorer- Leo - som också är universitetslärare (men framför allt svartabörshaj) och den åldrigeTrofim (en gång med i kretsen kring Stalin) som skriver sina memoarer - ja, han skriver två versioner : en som är officiell och en som ska smugglas ut till väst- lär sig den namnlöse huvudpersonen snabbt att inget är som det synes vara och man kan inte lite på någon.

Bukarest är en förödd stad och gamla byggnader skövlas och rivs ner för att bygga monument och bunkeraktiga hus. Inte ens kyrkogårdarnas frid respekteras- regimen roffar åt sig gravstenarna för att "försköna" de där betongklumparna som uppförts som någon slags altare åt den politiska korruptionen. Bukarest beskrivs på en sida som "a deserted fun-fair". Inte underligt att Leo skriver en bok med titeln "City of lost walks".

"Totalitarian boredom is different. It's a state of expectation already heavy with its own disappointment, the event and its anticipation braided together in a continuous loop of tension and anti-climax" .

Alla verkar ange alla- Securitate finns överallt. Har man pengar och varor kan man muta sig till det mesta.

"The Last Hundred Days" ger en otäck tillbakablick på ett samhälle som var totalt korrumperat och där större delen av befolkningen tvingades utstå fruktansvärda lidanden alltmedan den styrande klicken roffade åt sig och levde gott. Boken kan också läsas lite som en spionthriller (utan spion)- men framför allt är den en mycket nyttig och spännande historielektion. Jag hoppas att "The Last Hundred Days" kommer med på den "korta listan" av Man Booker-priset som offentliggörs nu på tisdag. Det har den sannerligen gjort sig förtjänt av.

"Madness is the space between the fantasy world and the real one, where you find yourself cut off from both. There is no way back from that". (sagt av Leo, sid 95).

Donau är en lång flod- nu på väg in i Rumänien

Nu har vi kommit till Bistritz (vilket torde glädja alla älskare av vampyrer)- här bodde nämligen huvudpersonen i Bram Stokers roman (som jag inte har läst och förmodligen inte kommer att läsa heller- det räckte så bra att min väninna Susan var ordförande ett tag i det irländska Dracula-sällskapet och ständigt lovprisade Bram Stokers alster).

Magris skriver: "Vad som kan göra en Donau-resenär nyfiken är att greve Dracula i tredje kapitlet hyllar sina anfäder szekelerna , de nomadiska gränsriddare som härstammade från hunnerna och i århundraden bevakade gränserna mot invasioner av magyarer, langobarder, avarer, bulgarer och turkar." Enligt Stoker ligger Draculas slott alldeles intill gränsen till Bukovina och så kan vi byta ämne.

Bukovina med sin huvudstad (sedan 1918) Czernowitz har jag skrivit lite om tidigare här på bloggen men det är bara roligt att hamna här igen- och Magris räknar upp författarna i detta mångnationella och litterära centrum: Izik Manger (på bilden ovan), Rezzori, Alfred Margul Sperber, Rose Ausländer.... och givetvis Paul Celan. Paul Celan som Magris utnämner till denna försvunna världs allra främsta stämma. " Magris skriver vidare (och det är mycket vackert uttryckt, tycker jag) " Hans lyrik lutar sig över tystnadens rand, den är ett ord som ryckts upp ur tystnaden och blommar ur denna tystnad, ur hans vägran och oförmåga att acceptera falsk och förljugen kommunikation."

Paul Celan (1920-1970)

"Celan försvann i natten i Seines vågor, där han sökte döden. I en av hans dikter står det: "Jag lyser bakom mig själv." Dikten är just detta ljussken som anger den plats där han försvann- med sina ord".

Lyrik från Transsylvanien

I mitt bokpaket från igår låg också ett par diktsamlingar- en av dem är "Dagg på stjärnan"- dikter av Sándor Kányádi (f.1929). Kányádi är ungrare från Transsylvanien och "Dagg på stjärnan" är en samlingsvolym av både tidigare publicerade svenska tolkningar och ett flertal nyöversättningar . Boken är utgiven på Brända böcker förlag.

Vi bjuds på 150 vackra dikter- och här är en som jag tog till mitt hjärta direkt.

-

Till slut

-

Sen blir allt översköljt av havet.

Från dunklet av en gammal skymning

hör jag ännu min mor säga mitt namn,

medan en liten blind fjäril flyger emot

det lilla husets fönster från lampan hon håller i.

Sen blir allt översköljt av havet,

vaggande Solen och Månen och

underbara båtar på sina vågor.

Och bara ett föräldralöst vildpäron vinkar

efter mig från denna strandlösa värld. (tolkning: Susanna Fahlström).

, ,

Som om vi aldrig av Honorina Chitic

Nu ska jag genast berätta att jag aldrig hade hittat den här boken/underbara diktsamlingen om det inte varit för Bodil Zaleskys fina blogg -Under pausträdet.

-

Honorina Chitic är en rumänsk läkare och poet- bosatt i Sverige. I serien SPLINT som beskrives på följande sätt "Serie Splint är en särimnergris som bökar dikttryfflar bland de poeter i landet som skriver på främmande språk- och månar om översättningarna som en kycklingmamma. Serie SPLINT limmar ihop vackra träd av språkdjungelns flisor, splitter och splint"- har den här boken getts ut (av Smockadoll förlag).

-

Jag läser de här dikterna med stor andakt- jag känner i dem exilens utanförskap- ensamhet, längtan och så åldrandets stora gåta... och det vemod som alltid finns inför detta skeende i livet.

-

Inre oreda

-

Jag har smugit omkring

i kulisserna

i mitt inre.

Aldrig

att jag har träffat på

en sådan oreda.

-

från dikten "Tiden är missunnsam" hämtar jag dessa rader:

-

Löv som

snart sagt alla

har vissnat

och somnat in

i öknen i mitt inre

darrar till och

reser sig hastigt

i blåsten,----

-

Det här är en verkligt fin dikttryffel som särimnergrisen bökat upp. (Böka gärna mera!)

Herta Müller- Hjärtdjur

Jag har haft förmånen att växa upp i ett land där yttrandefrihet och demokrati tas för givet. Vi har inte drabbats av krig på över 200 år- vi lever i vår egen lilla avkrok av världen och det är alldeles för lätt att avskärma sig-låta bubblan sluta sig kring oss.

-

Rumänien har gått igenom krig, gränstvister, svält- den ena diktaturen har följts av den andra- och mellan 1965 och 1989 härskade Ceaucescu- den värste tyrannen av dem alla.

-

Herta Müllers Rumänien är ett land fyllt av skräck, våld, angiveri- det är svart och hopplösheten ligger som ett kvävande täcke över allt och alla. "Hjärtdjur" är skriven på ett mycket poetiskt språk- ett språk med mycken symbolik (och understundom kräver det en del möda att förstå- i vart fall för mig)- detta är en bok som jag kommer att läsa om- för att hitta nya tankar och nya infallsvinklar. (Den omläsningen gör jag mycket gärna).

-

Romanens ego är en kvinna utan namn, student- hon bor i "en liten kvadrat till rum, ett fönster, sex flickor, sex sängar, under varje säng en resväska----" i rummet hör och ser högtalarna allt vad som görs.

-

I fabrikerna tillverkar de tvångsförlyttade bönderna "trämeloner och plåtfår.

"De var hemmastadda med sin rädsla. Fabriken, bodegan, affärerna och bostadsområdena, järnvägshallarna och tågresorna med vete-, solros- och majsfält höll uppsikt. Spårvagnarna, sjukhusen, kyrkogårdarna. Väggarna och den öppna himlen. Och om det ändå hände, som så ofta, att fyllan blev oförsiktig, var det väggarnas och takens eller den öppna himlens fel, snarare än den mänskliga hjärnans avsikt."

-

Lola- studentskan som inte orkar med sitt liv längre hänger sig i garderoben- det som följer är helt absurt- som bara livet i en diktatur kan vara (föreställer jag mig) "Två dagar senare uteslöts den hängda Lola ur partiet och skrevs ut från högskolan klockan fyra i den stora aulan. Ett hundratal människor var närvarande. Någon stod i talarstolen och sade: Hon har lurat oss alla, hon förtjänar inte att vara studentska i vårt land och medlem i vårt parti. Alla applåderade."

-

Vännerna Edgar, Georg och Kurt tillhör liksom berättarjaget den tyska minoriteten- de gömmer anteckningsböcker i en sommarstuga- samtliga blir intagna till förhör- när de brevväxlar måste de använda sig av kodord. "I en diktatur kan det inte finnas städer, eftersom allt är smått när det är bevakat". Av de tre vännerna överlever bara Edgar.

-

"Hjärtdjur" kan inte lämna någon läsare oberörd. Själv får jag mycket svårt att andas- det blir trångt i hjärttrakten. Det går inte att värja sig för orden som strömmar från sidorna- orden som så obarmhärtigt skildrar diktaturens alla fasor. "Hjärtdjur" är en av mina starkatste läsupplevelser- någonsin.

Rumänien

Jag har kommit en bra bit in i "Hjärtdjur" av Herta Müller. Boken kommer att bli utläst snart och den ger mersmak så jag har beställt ytterligare en bok av Müller från AdLibris.
-
Jag läser samtidigt i Misha Glennys bok "The Balkans" (mycket bra bok!) om Rumäniens historia. Efter att ha yttrat sig MOT Sovjetunionens inmarsch i Tjeckoslovakinen 1968 (och det gjorde att han vann en hel del poäng i väst) drogs Ceausescu mot Nord-Korea, Folkrepubliken Kina och Nord-Vietnam (Ceausescu beökte dessa länder 1971 tillsammans med sin hustru Elena). Han verkar ha drabbats av storhetsvansinne efter detta och han formulerade ihop "de 17 teserna". Jag citerar Glenny: "The theses shocked the generation of Romanian writers and artists who had eagerly exploited the liberal atmosphere of the 1960s.-- The theses were indubitable a call to place art in the service of the Party." Etniska minoriteter började förföljas. Den hemliga polisen "Securitate" fick ökad makt. (Ett exempel som ges är att innehavet av en skrivmaskin skulle registeraras hos hemliga polisen).
-
År 1987 började det dock dra ihop sig till svanesång för den rumänske diktatorn- Gorbachev lät förstå att han inte gillade Ceausescus politik- och år 1989 började upproren (med start i Timisoara) som ledde till slutet på denna fruktansvärda epok i Rumäniens historia. Det ligger något mycket symboliskt i att diktatorn och hans hustru blev avrättade på juldagen samma år.
-
Rumäniens historia är fylld av stort lidande. Min respekt för författare som orkar skriva under sådana hemska förhållanden är enorm.

Rumänska författare

Till vänster den rumänske författaren Panaït Istrati. (Jag följer en dansk bloggare som just nu läser flera av Istratis böcker). Jag måste erkänna min nästan totala okunskap vad gäller just Rumänien som författarland. Jag skulle verkligen vilja göra något åt den okunskapen.....
-
När jag googlar hittar jag förutom Mircea Cartarescu även Zacharia Stancu (jag känner igen namnet)- och så Paul Celan. Celans dikt "Todesfuge" glömmer man aldrig när man en gång har läst den.
-
För ett antal år sedan läste jag Olivia Mannings "Balkantrilogi" och den utspelar sig till stor del i Rumänien (vid tiden för andra världskriget)Mannings böcker tyckte jag mycket om, och jag vill minnas att de filmatiserades med bl a Kenneth Branagh i en av huvudrollerna.
-
One wish alone have I:
In some calm land
Beside the sea to die;
Upon its strand
That I forever sleep,
The forest near,
A heaven near,
Stretched over the peaceful deep.
No candles shine,
Nor tomb I need, instead
Let them for me a bed
of twigs entwine.

Mihai Eminescu