Tabucchi är en författare som jag har fattat tycke för. Nu har jag läst en bok till av honom (den första jag läste var Damasceno Monteiros förlorade huvud). -"Påstår Pereira" har det bloggats om tidigare bland annat av Bokblomma .Pereira arbetar som journalist på en tidning i Portugal. Året är 1938 och världen är på väg mot katastrof- det är inbördeskrig i Spanien och Hitler vrålar och skriker och roffar åt sig land och makt. Mitt i allt detta lever alltså Pereira. Han stänger ute världen - pratar med sin döda hustrus porträtt och äter onyttig mat ( bl a omeletter- som inte är bra för en mycket överviktig man med hjärtbesvär). Pereiras snäva värld blir dock mycket större när han får kontakt med den unge (brinnande!) Monteiro Rossi och hans flickvän Marta.
-
Pereira blir plötsligt mycket inblandad i det som händer och sker utanför hans ytterdörr.
-
Hus i helsike tar det när Pereira beslutar sig för att översätta och publicera en berättelse ur Contes du lundi av Alphonse Daudet.
-
" Ja, sa Pereira, den heter La dernière classe och handlar om en skollärare i en fransk by i Elsass, hans elever är barn till bönder, fattiga barn som måste arbeta på fälten och som smiter från lektionerna, och läraren är förtvivlad. Pereira tog några steg framåt så att han inte skulle få vatten i munnen. Och till slut, fortsatte han, kommer den sista skoldagen, fransk-preussiska kriget är slut, läraren väntar utan hopp att det ska komma någon elev, men i stället kommer alla männen i byn, bönderna, de gamla, de kommer för att hylla den franska läraren som ska åka sin väg, för de vet att jorden nästa dag kommer att ockuperas av tyskarna, då skriver läraren "Leve Frankrike" på tavlan och sen går han sin väg med tårar i ögonen och lämnar alla i salen mycket uppskakade."
-
"Påstår Pereira" är en bok som känns viktig och aktuell. Det kommer helt avgjort att bli fler böcker av Tabucchi för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar