The Housekeeper + The Professor

Den japanska författarinnan Yoko Ogawa har skrivit en mycket fängslande roman. Hur kommunicerar vi med varandra- hur kan vi relatera till varandra? Vad betyder minnet i allt detta?

I berättelsen saknar personerna namn- de har i stället benämningar. "Professorn", "kvadratroten" och "jag" etc.

-

Professorn är en man som passerat den övre medelåldern- han har genom en olycka (år 1976) råkat ut för en hjärnskada som gör att hans minne bara "varar" i 80 minuter..... han måste ha så gott som ständig tillsyn och hjälp i hemmet och så kommer bokens "jag" till honom som hushållerska. Professorns ämne? Matematik.

-

Mellan professorn ,hushållerskan och hennes 10-årige son (som professorn kallar för "kvadratroten" för att formen på hans huvud är platt som tecknet för kvadratrot) utvecklas en djup och innerlig vänskap. Matematiken och professorns kärlek till att undervisa (och till barn) spelar stor roll här.

-

Jag, som verkligen inte är någon större matematik-älskare blir helt tagen och till och med intresserad av att lära mig mera! Jag förstår plötsligt att matematik kan vara "en ren och vacker" vetenskap.

-

Primtalens mystik....

-

.... "amicable numbers"......(220 och 284 är sådana)

220: 1 + 2 + 4 + 5 + 10 + 11 + 20 + 22 + 44 + 55 + 110 = 284

220= 142 + 71 + 4 + 2 + 1 : 284

-

Boken är vemodig, vacker, lärorik, filosofisk....... och den innehåller med sina knappt 200 sidor en hel värld av vishet och mänsklighet. Jag är helt tårögd när jag lägger den åt sidan.

-

"Euler's formula" shone like a shooting star in the night sky or like a line of poetry carved on the wall of a dark cave. I slipped the Professor's note into my wallet, strangely moved by the beauty of those few symbols. As I headed down the library stairs, I turned back to look. The mathematics stacks were as silent and empty as ever- apparently no one suspected the riches hidden there."