So it goes. Så kan det gå.

Dresden i februari 1945.

Det var den 13 februari 1945. Andra världskriget var i sitt slutskede och i Elbes Florens, Dresden, väntade man precis som på alla andra platser på att freden äntligen skulle komma. Då- plötsligt hördes dånet från luften och helvetets portar öppnade sig. Nära 800 flygplan släppte sin dödliga last och en av Tysklands vackraste städer jämnades med marken. Över 25 000 människor fick sätta livet till i eldinfernot. Om detta läser jag i ” Dresden 1945” av Sinclair McKay, en bok som också berättar om tiden före och efter bombningarna. En stads historia med andra ord. Från min bokhylla har jag också plockat fram Kurt Vonneguts ” Slakthus 5” - och hela titeln är värd att återge: ” Slakthus 5 eller Barnkorståget - En skyldighetsdans med döden av Kurt Vonnegut jr tysk-amerikan av fjärde generationen nu levande i behagliga omständigheter i Cape Cod ( där han röker för mycket) vilken såsom amerikansk infanterist hors de combat som krigsfånge bevittnade bombningen av Dresden i Tyskland ” Elbes Florens” för länge sedan och överlevde för att berätta därom. Detta är en roman en smula i den telegrafiska schizofrena stil som präglar berättelserna på planeten Trafalmadore som de flygande tefaten kommer ifrån. Frid.”

Återuppbyggnadsarbetet har tagit mycket lång tid och först nu börjar Dresden i någon mån likna den stad den en gång var. McKays bok har översatts till flera språk och har kommit ut lagom till 75-årsdagen av de förödande bombningarna. ” Slakthus 5” är från 1969, då Vietnamkriget rasade, den väckte stor uppståndelse och på vissa platser anordnades faktiskt bokbål. Idag är boken en klassiker.