Kan man fortfarande älska lika passionerat som Maria Casares och Albert Camus? Den frågan ställer Estelle Lenartowicz i en recension av ” Correspondance: 1944-1959 par Maria Casares et Albert Camus.” I boken finns över 800 brev, telegram och andra meddelanden samlade och det blir till många sidor, cirka 1300. Albert Camus mötte den unga skådespelerskan Maria Casares år 1944 i Paris och det slog gnistor mellan dem direkt. Men... Camus var gift och hans fru väntade barn - det blev ett avbrott i kärleksförbindelsen fram till 1948 då Maria och Albert möttes på nytt och av en ren slump. Efter detta lämnade de inte varann och brevväxlingen och de passionerade mötena fortsatte ända fram till Camus plötsliga död år 1960. Boken har getts ut av förlaget Gallimard och den lär väl inte bli översatt. Lenartowicz reflekterar över våra digitaliserade tider och funderar över dessa mer än tusen sidor med själfulla tankar och utgjutelser samtidigt som hon spår att framtidens kärleksbrev kommer att ha formen av sms-förkortningar med emojis. Det gäller att vara rädd om gamla brev.
4 kommentarer:
brev och dagböcker är intressant läsning
har kvar en hög gamla kärleksbrev från 1970-talet ❤️ han bodde i Stockholm, jag i Göteborg, vi hade inte ens telefon, jag fick gå ut på morgonen till telefonkiosken och ringa till Mentalsjukhuset och fråga om de behövde vikarie....
Hannele: jag hoppas att du sparar dina kärleksbrev.
jo, han är fortfarande min facebookkompis, levde tillsammans åtta år ❤️
Skicka en kommentar