Helena Dmitrievna Diluvina Diakonova ( 1894-1982) är mera känd under namnet Gala och hon var en kvinna som inspirerade både författare och konstnärer. En modern musa och med ett händelserikt och dramatiskt liv. Som ung skickades hon till Schweiz för att behandla sin TBC och där träffade hon Paul Éluard, tycke uppstod och de blev ett par. Så kom surrealismen och Paul och Gala drogs in i virvelstormen - det stormade säkert rejält. Näste man att låta sig berusas av Galas utstrålning var den tyske konstnären Max Ernst och så uppstod ett ménage á trois. Arrangemanget, som verkar ha fungerat, upphörde när Gala mötte Salvador Dali ( i Cadaqués). Gala förblev Dalis stora kärlek men förhållandet hade inte strama tyglar, Gala fortsatte att fascinera och dra till sig män ( mest modell yngre). Om Gala läser jag i Sue Roes bok om Montparnasse men det finns säkert biografier enbart tillägnade denna mycket speciella kvinna. Paul Éluard fick även han ett synnerligen omväxlande liv -
men gick bort redan 1952. Då hade han nått högt upp på den franska parnassen som en kärleksdikternas mästare bland annat. Från min hylla har jag tagit fram ” Derniers poèmes d’amour” - här ett par rader ur ”Certitude”
—- Si je te quitte nous nous souviendrons
Et nous quittant nous nous retrouverons.
I svensk översättning (Jonas Ellerström) finns ” Elefanter är smittsamma 152 ordspråk i dagens smak” utgiven av Sällskapet Bokvännerna 1997. Boken var ett samarbete mellan Éluard och Benjamin Péret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar