” Till minne av svunna tiders intriger, Till minne av en svunnen kärlek”. Orden ( som är Pusjkins) står på försättsbladet och beskriver romanens anda. Historien om Lev Ganin börjar mycket originellt med en strejkande hiss. Och stackars Lev fast i densamma mellan två våningsplan - dessutom i sällskap med den urtråkige pladdermånsen Alfjorov. Alfjorov och Ganin bor båda på samma pensionat i Berlin, ett pensionat som hyser ryssar som tvingats i exil. Det är 1920-tal, världen håller på att återhämta sig från det stora kriget och de sju pensionatsgästerna försöker upprätthålla livhanken på olika sätt. Tillvaron är för det mesta gråtrist och tämligen hopplös precis som pensionatet. Ganin och Alfjorov kommer att föras samman igen av andra omständigheter och här kommer Masjenka in på scenen ( fast hon är aldrig där i ren fysisk form) - Masjenka, som är Ganins ungdomskärlek, den unga kvinna han har i sina drömmar, drömmar som också innebär en längtan efter den värld han tvingats lämna och som för alltid är borta, utraderad. Det visar sig att Alfjorovs hustru ( som väntas anlända till Berlin inom bara ett par dagar) är just denna Masjenka, Ganins Masjenka.
Romanen är en berättelse om exilens mörker och tristess och om den eviga saknaden och längtan efter det som förlorats. Kärleken till Masjenka förblir en kärlek i drömmarnas värld. Nobokov ger oss också bilder från den tidens Berlin och beskrivningen av pensionatet och pensionatslivet är mycket underhållande ( med en svart underton) , liksom porträtten av de övriga gästerna. ” En roman om emigrantlivet” löd beskrivningen en gång. Så är det förvisso men boken innehåller så mycket mer. Aris Fioretos har översatt och dessutom skrivit ett fylligt efterord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar