Han var ung när han målade tavlan, Martinus Rørbye. Ung och med en passionerad längtan att få se världen. Här står fönstret öppet och med skeppen i hamnen klart synliga. De far snart bort till andra platser och andra länder. Rørbye kom också att bli en av den danska guldålderns mest beresta konstnärer. Jag läser om Rørbye i Bente Scavenius och Bo Tao Michaëlis bok om Köpenhamn, ”Bybilleder- kunstnernes og författarens København”. Jag traskade själv runt i ”byen” igår och njöt
av solskenet och betraktade folklivet. I Politkens boghall var borden och hyllorna fullproppade av höstens nyheter och det fanns gott om klassiker och lyrik också ( något som sällan förs av svenska bokhandlar- de få som finns kvar.) Hem kom jag med en liten blandning av läsvärt. Det är så härligt att se bokhögarna torna upp sig på läsbordet.
3 kommentarer:
Vilket vackert fönster. Där skulle jag gärna vilja sitta och skriva. Blir nyfiken på konstnären. Tack för tipset !
härlig utsikt! lyrik har fått ett lyft, tycker jag.
Marie: utsikten är verkligen lockande ( och interiören också).
Hannele: lyriken är mycket styvmoderligt behandlad i de boklådor jag brukar besöka. ”Säljer inte”, sa bokhandlaren. Trist.
Skicka en kommentar