I novellen ”En bortkastad dag” av Konstantin Paustovskij handlar det om en resa som tre vänner gör tillsammans, en resa som inte blir som planerad utan som bjuder på flera överraskningar bland annat vad beträffar resrutten. Staryj Krim ( på östra delen av Krimhalvön) är en liten stad med djupt gående historia - en gång överträffade den till och med det forna Damaskus i rikedom, sägs det. Hit färdas bussen med de tre vännerna och författarjaget berättar om en man som nyligen fått sin grav här i Staryj Krim. ” Nyligen hade det fogats en ny grav till de gamla- författaren Grins grav, lika stenig och igenvuxen som alla de andra. Grin dog i Staryj Krim. Där hade han skrivit om Liss, om Gel-Gju, om städer som inte existerade på kartan men ändå var uppfyllda av frisk däckslukt.—- Grins sol doftade som de tropiska snårskogar han beskrev. Han hade aldrig sett dessa snårskogar i sitt liv och aldrig insupit dofterna från dem. Ett gammalt omslag till en kokostvål var nog för att i hans fantasi framkalla doften och smaken av kokosnötens mjölk.” Jag har aldrig läst något av Aleksandr Grin men mitt intresse är väckt. Om vikten av drömmar ( och fantasi) skriver Paustovskij vidare i novellsamlingen ” Rainy Dawn” där han också tecknar ett porträtt av Grin. ” If the ability to dream is taken away from a person, then he is robbed of one of the most powerful, one of the most stimulating causes which gives birth to culture, art and science, and the desire to do battle in the name of a glorious future is taken away from him.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar