Åtminstone vad gäller böcker. Jag satt och funderade på en boktitel ” Dags att älska, tid att dö” och kom slutligen på att det var Erich Maria Remarque som var upphovet. Gamla böcker blir oftast utrensade från bibliotekens hyllor ( och här går inte ens klassikerna säkert) men faktiskt hade jag tur för även om ” Dags att älska, tid att dö” sedan länge var putz weg så fanns- otroligt nog- ett exemplar av Remarques roman ” Den svarta obelisken” långt nere i en magasinskällare. Boken jag nu har på läsbordet är från mitten av femtiotalet och den är väl läst, sliten och allmänt tufsig.
Remarque är odödliggjord genom ”På västfronten intet nytt”, men han var flitig med pennan och det finns mera att utforska vad gäller denne författare. Mycket är dessutom översatt till svenska.
”Den svarta obelisken” tilldrar sig i tjugotalets Tyskland med inflation och allmänt elände - huvudpersonen arbetar på en gravstensfirma. En passande plats i en sådan förlorad värld, tror jag och tänker att galenskapernas tid ingalunda är förbi. Jag kommer att läsa med stort intresse och upprepar med en papegojas envishet : De bästa böckerna finns nere i magasinens dunkla djup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar