måndag 23 juli 2018

Solvännare

Solvännare (solros). Fotot är lånat från Wikimedia commons.

Det har varit stor utförsäljning av antikvariska böcker på ortens bibliotek- en rätt så stor mängd av inlämnat "material" fanns att leta i och låta sig lockas av. Jag drogs till det bord som hade fått en lapp med texten "rariteter" och där hittade jag ett litet oansenligt häfte med dikter ( tryckår 1937) av Nils Ludvig. Nils Ludvig Olsson, som han hette, kom från Lund - levde mellan 1893 och 1974 och han var en av de främsta diktarna på skånskt bygdemål. Mycket känd är hans "Di fåste fjeden" (De första stegen"). Jag kom hem med "Solvännare" och här är ett litet utdrag ur dikten " Visa för skåninga".

" La voss sjunga! La voss skräppa
mä vårt skånska lann!
Sjung, så hela lanned hör ed,
för de lätter på homöred
å gör minen grann!
E du lannbo ifrå Skåne
eller barnfödd i nån sta,
lägg då noga på ditt minge
vad du bär på för ett singe,
så bler säkert mongen gla!
-----------------
I vårt långa smala rige
ligger Skåne sist.
Men där skåningarna brer se,
lägger ud se å förser se,
bler de allri trist.
Får de sista ble de fåsta,
så kan visan sluta bra.
Alla ved ju va de gäller,
om den sista tonen skräller
som ett ronganes horra!

På bokens baksida kan man läsa utdrag ur en mängd recensioner - Anders Österling skriver i Svenska Dagbladet: " Han är äkta. Han sjunger efter egen näbb och i en anspråkslös tonart, men ingen ska säga att han sjunger som en alika."

Kjeld Elfelt (Fyns Venstreblade) bidrar med detta omdöme:" -- Det er Bondevisdom og den kaldes skaansk. Man kunde, synes jeg, genkende den og de Billeder, den former sig i, som noget hjemligt, et godt gammelt Olietryk, man har sett så mange Gange, at det er blevet en meget, meget kaer."

" Solvännare" består av två delar. Den första hälften är skriven på bygdemål - den andra på rikssvenska. Underfundigt ibland, ironiskt ibland och även vemodigt och vackert.


Inga kommentarer: