"Bjørk sidder i solen i døråbningen. Hun føler sig godt tilpas, hun er varm. Når luften står stille på gårdspladsen mellem de tre hvide bygninger som ligger i en hestesko, er der skygge under kastanjens store haender; traet er vokset op mellem brostenene, hun kan gå hen og saette sig under det hvis det bliver for varmt."
Det är en strålande vacker sommardag på Møn. Karen och Jens är i full gång med ombyggnationen av det stora hus de köpt (Karensminde) och som förutom egen bostad också är tänkt att vara Bed & Breakfast. Karen och Jens är nyblivna pensionärer och har nu flyttat från Grönland där de bott de senaste fyrtio åren. Barnen (tre stycken) har alla bosatt sig i Danmark och det känns bäst att ha familjen någorlunda samlad.
Så händer det förfärliga - Jens ramlar ner från en stege och drabbas av en svår hjärnskada. Han blir till ett hjälplöst kolli som måste vårdas dag och natt. Karen faller långsamt samman under bördan. Så vecklas berättelsen om familjen ut. Gamla sår och konflikter kommer plötsligt i dagen när de vuxna syskonen tvingas samman. "Karensminde" handlar om Familjen (med stor bokstav) och dess komplexitet och ofta komplicerade mönster. Trådar går mellan syskon och mellan barn och föräldrar och inte så sällan har de både knutar och trassel. Hilde, Knut, Björk - Karen och Jens. Alla tecknas de mycket levande. Det finns inget falskt eller konstgjort i den här skildringen och när jag nu lägger boken åt sidan känner jag mig djupt imponerad av Iben Mondrups berättarkonst. "Karensminde" är en fortsättning på "Godhavn"(2014) och jag ser fram emot att fortsätta läsningen av den här familjen även om det blir i omvänd ordning.
Tyvärr har ingen av Iben Mondrups böcker blivit översatt till svenska - däremot till engelska, tyska och franska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar