The Same Old Story

Alexander är 20 år gammal och enda barnet till en mor som ständigt har klemat bort honom. Mor och son (med tjänare) bor bekvämt och bekymmerslöst i en lantlig idyll men nu har Alexander fått för sig att han ska vidga sina vyer i St Petersburg. Mor är förtvivlad men kareten sätter iväg till den stora staden och till morbror Pyotr Ivanych som förväntas ta hand om och bistå den förhoppningsfulle med allt (och lite till).

Alexander är en drömmare, en romantiker, som befinner sig en bra bit över marknivå. Det gör
däremot inte Pyotr Ivanych, som snarare har fötterna väl förankrade i jordens fasta grepp. Ganska
motvilligt försöker Pyotr lära Alexander hur man ska handla och bete sig för att uppnå framgång (här handlar det om materiell och praktisk sådan för Pyotr har ingenting till övers för Alexanders syn på tillvaron.) Stackars Alexander! Han får det inte lätt - han vill gärna göra lycka som poet men ingenting blir som han tänkt sig. Morbror Pyotr ställer sig helt oförstående och romanen kommer i mångt och mycket att bli till en sorts dialog mellan två olika synsätt. Hur det går till slut för Alexander tänker jag inte avslöja.

Goncharov skriver underhållande men "The Same Old Story" är inte tänkt att vara en komisk betraktelse utan snarare en ganska vemodig berättelse om livets förutsättningar. Intet mänskligt är författaren främmande och hans strålkastarljus riktas mot både stort och smått. Romanen kom ut år 1847 men den känns sannerligen inte omodern och titeln visar sig vara mycket passande.

"The Same Old Story" var Goncharovs förstlingsverk och jag tycker att boken förtjänar lika mycket uppmärksamhet som hans mera kända "Oblomov" (som finns i svensk översättning).

Den engelska översättningen står Stephen Pearl för- och han har lovordats för sin insats. Han har också bidragit med ett intressant efterord. Alma Classics står för utgivningen (2015)