Kulturen och vädrets makter

Den tillfrusna Themsen fångad av den holländske konstnären Abraham Hondius år 1677.

"Sometimes, in deep winter, Life seems to pause. Snow falls silently, and it muffles the usual sounds. The cold air is very still and clear. Darkness never quite falls: all night there is the faint glow of moonlight reflected from the white ground. Even in cities the tempo changes. A new kind of frost-time takes hold."

Så skriver Alexandra Harris i sin bok Weatherland- Writers and Artists Under English Skies (2015).

Detta är en mycket innehållsrik och absolut briljant skriven krönika över hur vädret har påverkat kultur och historia genom tiderna. Harris håller sig till England och hon går i kronologisk ordning med stopp på olika platser och hos olika författare och poeter. Här måste man verkligen läsa långsamt och ge sig gott om tid under resan.

Jag har stannat till ganska ofta men just nu befinner jag mig i 1600-talets fimbulvinter och året är 1683. Åter igen slutade Themsen att flyta fritt och vid London Bridge bildades en stor damm- fartyg frös fast i isen och man kunde promenera på isen från Southwark till Westminster.

Handeln fick snabbt ändra inriktning och man började också ta betalt för att komma ut på "Freezeland Street". Marknadsstånden slogs upp och det mesta kunde köpas på isen. Det skapades en så kallad "Frost Fair".

John Evelyn skrev i sin dagbok: I went across the Thames upon the ice which now became so incredibly thick, as to beare not onely whole streets of booths in which they roasted meate & had divers shops of wares, quite across as in a Towne, but Coaches & carts & horses passed over...

Den allra sista av "Frost Fairs" hölls år 1814. Man rev ner den gamla London Bridge år 1831 och sedan gjordes floden djupare och började flyta snabbare och någon is kunde inte bildas längre.

Mitt nästa stopp blir lerigt. Kapitlet har rubriken "Reasoning with mud". Det låter spännande.