torsdag 3 mars 2016

Irländsk berättarkonst: Anne Haverty


Romanen "One Day as a Tiger" kom ut redan år 1997 och den blev genast höjd till skyarna och hamnade på korta listan för "Whitbread First Novel Award". Nu har jag läst och låtit mig dras in i en mycket annorlunda intrig.

Året innan (1996) kunde man läsa stora rubriker i tidningarna om fåret Dolly som var det första däggdjur som fötts efter kloning. Anne Haverty har möjligen låtit sig inspireras av Dolly och så har hon placerat en genmanipulerad tacka vid namn Missy mitt i handlingen. Tro det eller ej, det blir till en mycket läsvärd och nog så god berättelse. Jag är mycket imponerad av Anne Havertys förmåga att ro de hela i land, för det gör hon.

Vi hamnar i Tipperary och det är mitt under en brytningstid i Irlands historia- den keltiska tigern har börjat ryta och mycket håller på att förändras i samhället. Marty Hawkins har hoppat av sina studier vid Trinity College i Dublin och återvänt till barndomshemmet i Fansha i county Tipperary. Hans föräldrar har nyligen omkommit i en tragisk bilolycka och gården som de skött tas nu över av Martys äldre bror Pierce. Marty känner sig både rotlös och håglös och lantbruk är inte hans intresse men han vet inte vad han ska ta sig för i livet.

Berättelsen, som återges av Marty, ringlar framåt genom ett samhälle som är präglat av den gamla ordningen men där den nya världen allt hårdare bankar på dörren. Lantbruket ska skötas och det gäller att hålla sig med tillräckligt med djur (mest får). Pierce, Marty och Etty (Pierces fru) far norrut mot county Louth för att hämta nya får till flocken och så fastnar Marty för den genmanipulerade lilla "Missy" ett tacklamm som är "the runt of the litter". "Missy" har en del mänskliga gener och trots Pierces protester får djuret följa med hem till Fansha.

Det visar sig snart att "Missy" inte beter sig som vanliga får och Marty får mycket besvär med henne. Missy är rädd för det mesta och kanske mest för sina artfränder . Hon äter bara människoföda och fryner åt gräs och hö. ( Missy föredrar havregrynsgröt med mjölk till frukost- dessutom älskar hon godis ,mest choklad). Det kunde bli hur löjligt som helst med ett får som huvudperson men i stället blir det så märkvärdigt levande och vemodigt. "Missy" kommer att spegla Martys ensamhet och utsatthet och hon och Marty befinner sig båda på en främmande planet.

Som om tillvaron inte var nog komplicerad hamnar Marty mitt i en mycket turbulent kärlekshistoria som kommer att få ytterst tragiska följder.

Jag tycker också om slutet för det är abrupt och någon "lösning" ges inte. Det är upp till läsaren själv att spekulera. Jag kan sammanfatta det hela med att säga att "One Day as a Tiger" är en sorglig bok men med en hel del humor.

"My white hands tremble in the damp chill of the field. Not a day for my tree, no question. Folly to lie here, on the sweaty leathery grass, wrapped in this grey coat of wet fog. Etti averts her face from me. In every young ewe, I see Missy's ghost. So many ghosts parading the length and breadth of Foilmore. You'll catch your death, murmurs Nancy. Catch your death Marty, Catch your death, murmurs Pierce, noble and tender, out of the low ethereal blanket of the sky."


Man kan läsa om Anne Havertys författarskap (med utdrag från "One Day as a Tiger" i svensk översättning) i Stephen Farran-Lees och Ola Larsmos "Joyce bor inte här längre". (Norsteds förlag, 2011).

3 kommentarer:

♥ Hanneles bibliotek sa...

förmodligen en bok som inte översätts... åkte förbi Tipperary i somras.

♥ Hanneles bibliotek sa...

Joyce bor inte här längre finns i bokhyllan

Ingrid sa...

Hannele: visst är det tråkigt att en sådan bok inte blivi översatt. Jag har inte "Joyce bor här inte längre", tyvärr, men det finns ett ex på det lokala biblioteket. Jag minns Tipperary som just lantligt - men mina minnen har en del år på nacken...