Penguin Books-förlaget grundades år 1935 av Allen Laine och konceptet var att ge ut högkvalitativa och billiga pocketböcker som kunde köpas på ställen som t ex Woolworths till det facila priset av en sixpence.
När man firade femtioårsjubileum år 1985 gavs de tio första böckerna som publicerats ut i ett speciellt "paket". Som nummer fyra i serien kom Susan Ertz roman "Madam Claire" från 1923.
Boken finns i svensk översättning (1924) av Ebba Atterbom och troligen är den mycket svår att få tag på idag. Min egen bok (som är nytryck från just 1985) hittade jag via ett nätantikvariat och jag har alltså läst på engelska.
"Madame Claire" recenserades i Biblioteksbladet och så här skrevs det: "En rappt och roligt skriven historia om modern och mycket mänsklig engelsk ungdom dit man utan tvekan även räknar madame Claire själv i hennes roll av en utomordentligt sympatisk och förstående mormor på 78 år.
Jag har läst och kan konstatera att Susan Ertz visste hur slipstenen skulle dras för att få till en berättelse med underhållningsvärde, en fabrikation som skulle tilltala många läsare. Berätta kan hon sannerligen, Ms Ertz och hon syr ihop intrigerna mycket skickligt.
Madame Claire är en 78-ärig änka som numera är bosatt på Kensington Park Hotel.
"If you wish to be relieved from the worries of housekeeping; if you wish to cultivate the society of retired army folk, or that of blameless spinsterhood, ask for a room (inclusive terms) at the Kensington Park Hotel, Kensington. It is unprogressive, it is Early Victorian- though of late that term has lost some of its reproach- but it is eminently safe and respectable."
Madame Claire har tre barn- Eric som är gift med "tagelskjortan" Louise, Millicent (den tråkiga som bara levt upp en gång i livet vilket det var när hennes båt blev torpederad under världskriget och hon fick hålla hov i en livbåt iklädd en negligé.); och så dottern och famljens svarta får, Connie.
Till handlingen fogas också Millicents tre barn Gordon (tråkmåns), Noel (krigsveteran som förlorat en arm) och Judy, den vackra och spirituella som riskerar att hamna på glasberget.
Det hela börjar med ett brev som Madame Claire får från en gammal kärlek vid namn Stephen de Lisle. (Han friade till Claire strax efter det hon blivit änka men han fick korgen och flyttade då utomlands i ren desperation). Brevväxlingen mellan Claire och Stephen leder handligen framåt och så introduceras de andra familjemedlemmarna en efter en och de har alla sina speciella problem och duster med tillvaron.
Jag tycker att "Madame Claire" är en underhållande bok och jag blir ganska förtjust i den gamla damen som verkligen besitter en god portion mänsklig vishet. Däremot gillar jag inte hur allt utvecklar sig i slutänden- då blir det för jolmigt och dålig-romantik-aktigt. "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar- typ. Sådant har jag oerhört svårt för.
Jag har dock stor förståelse för att "Madame Claire" blev lite av en succé på sin tid och det är en absolut läsvärd historia än i dag. Värdet för mig blev madame själv- en trevlig bekantskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar