Så har jag läst novellsamlingen "En handbok för städerskor" eller "A Manual for Cleaning Women" på originalspråket.
Lucia Berlin gick bort år 2004 och det dröjde hela 11 år innan det blev en större utgivning av ett urval av hennes noveller. Lucia Berlin fick aldrig några stora strålkastarljus riktade mot sitt författarskap medan hon levde och det är först nu som lovorden väller in från när och fjärran.
Ett hårt liv hade hon och hon fick slita ont för att kunna försörja sina fyra barn- dessutom plågades hon av demoner och under en lång tid var whiskyflaskorna en stor tröst. Det hårda livet präglar också de flesta av hennes berättelser. Platserna de utspelar sig på är ofta just sådana där man absolut inte vill tillbringa mer tid än nödvändigt (och helst inte alls)- tvättomater, akutintag, torkar, öde gator och dysfunktionella hem.
I novellen "Unmanageable" beskriver Lucia Berlin med stor och hemsk inlevelse hur det är att som alkoholist känna det där oemotståndliga suget efter en återställare.
"In the deep dark night of the soul the liquor stores and bars are closed. " Den desperata jakten på en drink följer och här skys inga medel. Nära en timmas promenad, rotande i alla fickor och burkar efter de nödvändiga dollarna för att kunna köpa en flaska vodka. Lättnaden när flaskan väl kan konsumeras hemma i tvättstugan. Den falska glättigheten inför barnen som ska serveras frukost och skickas till skolan medan mamma bara tänker på att snart är spritaffären mitt över gatan också öppen. På tre och en halv sida beskriver Lucia Berlin hela detta scenario så väl och så fruktansvärt att det känns som om läsaren sitter där bredvid henne.
I den här samlingen finns det flera noveller som berör mig mycket men mest av alla dock den som har titeln "Panteón de Dolores". (Dolores minnestempel). Dolores är död och nu ska de båda döttrarna visa sin respekt genom att ge henne ofrendas - offergåvor. Ofrendas är en mexikansk sed och dottern Sally är bosatt i Mexico så hon vet hur allt ska gå till.
"On the ofrendas you place everything the dead person might be wishing for. Tobacco, pictures of his fmaily, mangos, lottery tickets, tequila, postcards from Rome. Swords and candles and coffee. Skulls with friends' names on them. Candy skeletons to eat."
Barnbarnen satte dit små Ku Klux Klan-figurer för mormodern avskydde dem för att de hade en mexikansk far.
Så växlar scenen och nu är det systern, Sally, som ligger på sin dödsbädd svårt sjuk i cancer. Systrarna minns sin barndom och de delar upplevelser med varandra. Livet spelas upp för dem båda två och det passerar i snabb revy- ont som gott. För Sally håller livsgnistan på att ebba ut och hon orkar inte prata så mycket längre. "Are you okay?" I finally asked her, and she slapped me.
"There is no guide to death. No one to tell you what to do, how it's going to be.
Jag är mycket tacksam att jag fått stifta bekantskap med en författare som Lucia Berlin.
2 kommentarer:
det verkar vara en intressant författare. märkligt med alla dessa fina författare som först nu lyfts fram långt efter det att de är döda
Mrs C: Visst är det synd att så många författare blir "upptäckta" först efter sin död. Lucia Berlin var en mycket fin bekantskap.
Skicka en kommentar