Den stora vågen

I morse läste jag förordet till Kakuzo Okakuras "The Book of Tea"- skrivet av Christopher Benfey. Där fastnade jag, för det var så lärorikt och så inspirerande att ta del av. Dessutom introducerades jag till Benfeys eget författarskap och hans "The Great Wave" tror jag är mycket läsvärd.

Här handlar det om en guldålder i amerikansk litteratur men framför allt också om hur Japan öppnades för västvärlden och om hur Boston plötsligt började bli som en förort till en större japansk stad. (Nåväl, detta torde vara en rejäl överdrift).

Kommendörkapten Matthew C Perry. Han som "öppnade" Japan mellan åren 1852 och 1854.

Vid den här tiden var Japan ett tekniskt underutvecklat land och befolkningen var så gott som helt isolerad från omvärlden. Att flytta från hemlandet var belagt med dödsstraff. Viss handel förekom men bara med Nederländerna och Kina och det fanns en enda hamn för de fartyg som skulle lossa sina laster. Så kom då Perry inångandes med sina så kallade svarta skepp i Yokohamabukten.

Det tog inte många år för Japan att komma i kapp med den tekniska utvecklingen (vilket bland annat visades cirka 50 år senare).

Benfey väver samman Japan och framför allt New England i sin bok "The Great Wave- Gilded Age Misfits, Japanese Eccentrics and the Opening of Old Japan"   - en bok som jag absolut kommer att läsa. Någon svensk översättning har jag inte hittat, tyvärr.