Minnesglimtar och gubbsuckar

Tack till Eva Ström som recenserade den här sonettsamlingen i Sydsvenskan förra fredagen- jag föll direkt och köpte boken. Hur kan man motstå en poesidebut som sker vid 95 års ålder? Dessutom i sonettform.

Det är få förunnat att kunna ha en så klar blick och så rörlig hjärna vid en ålder av nära 100. Martin Tegen skriver sitt liv och sina tankar i just 95 sonetter (en för varje år på jorden)- tillbakablickar blandas med det som händer just nu- ålderdom och ungdom samsas på sidorna. Verserna flyter lätt som en sommarvind och jag har svårt att föreställa mig hur man kan skildra ett liv på bättre sätt än så här. Jag är fylld av beundran och läser och läser om- noterar och funderar.

Det finns så mycket levnadsvisdom här.

Från sonett nr 2 hämtar jag:

Otåligt märker jag sekunders gång,
men kommer ändå överens med tiden.
Naturen tröstar mig med grönskans sång,
min oro finner just nu lugnet i den.

Naturen, ensamheten (när man är 95 år gammal har de flesta av ens vänner gått bort), barndomsminnen, människor och platser.... alla dikter har fått en rubrik. Goethe, Heine och Shakespeare får alla en egen sonett- och jag fortsätter att läsa och gör en resa i tid och rum.

"Men minnena kan nästan bli en börda,
en mild sordin blir kvar från allt det hörda" (från sonett nr 19 "Döda vänner")

Minnesglimtar och gubbsuckar är utgiven på Themis förlag.